23 december 2010 kl 23:17
Man kan bli hur frustrerad som helst, på ett band (IKSU) springer jag på 5.30-6 min tempo och får kämpa som en idiot, på ett annat kan det vara 5 min tempo o den känns väldigt lugnt. Snackade med en kompis som springer ofta där, han brukar lägga över en tröja så att man inte ser hastigheten, för att inte bli knäckt. Senast såg jag en ung tjej som sprang fort som gjorde likadant.