Foruminlägg av Emil

Jag sprang loppet förra året och fick upp 213 höjdmeter enligt Strava, men såg vissa få 220-230 så någonstans där i mitten. På pappret låter det kanske inte så mycket men backarna känns verkligen sista biten.

Någon som har tips på en bra pacing-strategi som sprungit Stockholm marathon många gånger? Mitt mål är sub 4h och min första tanke är att börja lugnt runt 5:40 de första 16km, därefter öka till 5:35 t.om 32k och om kroppen känns pigg öka till 5:30 den sista milen. Problemet som jag ser det är att de värsta backarna dyker upp på Södermalm mellan 24-31 km när kroppen börjar bli riktigt trött. Är det bättre att istället försöka hålla ett mer jämnt tempo över hela distansen? Är det en dum idé att försöka öka tempot när antalet backar ökar? Nyfiken på vad ni följer för strategier som har funkat bra för er.

Kan nämna att förra året höll jag alldeles för högt tempo som en idiot och gick oundvikligen in i väggen runt 30k. Jag vill ändå hålla det mer konservativt i år och försöka avsluta starkt istället.

Nu under våren har jag tränat med måltempo 5:30min/km så att jag har 10s marginal/km för att klara sub 4 och känner ändå att det är realistiskt. Har försökt få in mycket backar på träningen också, på min långpass-slinga på 23k får jag in runt 270 höjdmeter. Om två veckor kör jag ett 32k långpass med negativa splits/succesiv fartökning med målet att i genomsnitt hamna 5:30/km, får se hur det går. Om det passet går bra kommer jag få gott om förtroende för mitt maramål.

Toppen, tack så mycket. Då ska jag sikta på jämnt tempo hela vägen. :) Hur avgör ni själva ett rimligt måltempo som går att hålla jämnt ut? Siktar ni på ungefär på ett tempo som ni har tränat på under maratonspecifika träningspass och hoppas på att det är genomförbart hela vägen?