28 september 2024 kl 18:28
Jag sprang mitt första och hittills enda Marathon för snart 7 år sedan. Jag sprang på precis under 3h 30 min, vilket också var mitt mål. Bara veckor efter loppet fick jag mitt första barn och löpningen rann ut i sanden. Idag har jag 3 barn och även om jag har tagit upp löpningen i perioder så har jag aldrig riktigt hittat tillbaka till att träna regelbundet. Men så för ca ett år sedan, när jag fyllde 40 år (Någon som hört den förut?), så bestämde jag mig för att det skulle bli ett nytt Marathon och helst ville jag springa på samma tid som senast. Jag började väldigt lugnt som man bör och sprang regelbundet, men inte så långt eller snabbt. Efter ca 3 månader kände jag mig dock redo att börja träna lite hårdare och jag letade fram mitt gamla 20 veckors marathon-program och började följa det. Det höll ungefär 3 månader sedan hade jag dragit på mig Symfysit :(
Det dröjde 6 månader innan jag kunde börja springa igen och det kändes som att jag var tillbaka på ruta ett.
Dock har jag under tiden skaffat mig den goda vanan att styrketräna regelbundet, så jag känner mig starkare än på många år.
Nu springer jag igen sedan ca 2 månader tillbaka, men hittills endast i zon 2. Kroppen känns bra, inte sliten, inga problem med vader, eller symfysen. Frågan är bara hur jag ska ta det till nästa steg. Styrketräningen är nu mer en naturlig del av veckan, så det kommer jag fortsätta med. Idag sprang jag mitt första långpass (12 km) och planen är att stegra veckovis. Men det är snart Oktober och jag tror inte jag kommer springa något Marathon förrän nästa sommar. Frågan är då om jag bara borde fortsätta köra på med regelbundna pass i zon 2, hela hösten och vintern, för att verkligen vänja kroppen sakta, eller är det en överdrivet defensiv approach?
