Foruminlägg av Anton

#1
18 mars 2023 kl 21:21
Gilla
Hej!
För ca 3 år sedan sprang jag ett Marathon och kan väl inte säga att upplevelsen då var speciellt behaglig 😂
Men nu såhär 3 år senare börjar jag bli sugen på ge de ett försök till.

Under mitt senaste och första Marathon gick allt bra fram till ca 25km då de blev allt tyngre. Gick tillslut i mål på 4:07, vilket kändes lite sådär för att första halvan gick på ca 1:52. Blev väldigt tungt i ben osv och fick gå en del innan jag kom i mål. Minns att själva ”flåset” inte va problemet utan snarare en klassisk ”springa in i väggen” känsla, tunga ben osv.

Nu till mina frågor, har läst lite om att man efter en viss tids löpning tillslut får slut på glykogendepåer. Beror dessa depåer på tempot? Eller är de mer hur länge man är ute? Har funderat på om jag gick ut för hårt eller om jag ändå hade kroknat efter samma tid i spåret oavsett tempo?
Tänker eftersom det inte va lungorna som sa stopp, utan snarare ben/muskler.

Inför mitt förra och hitills enda marathon tränade jag ungefär 1mil varannan dag under några års tid. Sista 2-3 månaderna innan loppet så la jag in ett längre pass i veckan på ca 15-30km. De va dock endast 2 pass som va på 30km och några runt 20-25, allt fler på runt 15km.
Har dock sen ca våren 2020 ökat till 15km varannan dag och någon gång ibland en halvmara, men halvmaran är
Inte regelbunden utan kan ske kanske med 6-8 veckors mellanrum.

Så från ca 15mil i månaden med en ”peak” månad på 22mil 2 månader innan loppet, till att under 3 års tid kört ca 21-22mil i månaden konstant. Alltså en ganska rejäl ökning i mängd, men hur viktigt är dem där riktigt långa passen ? Alltså ca 25-35km. Det som jag drar mig lite för inför ett eventuellt marathon är att på träning springa 25-35km. Både fysiskt men också mentalt känns det tungt, tänker att jag hellre så att säga ”sparar” den kampen till loppet? Har sett en del träningsprogram och där verkar mängden vara mer av vikt, dem riktigt långa passen är inte så många och främst på slutet, tänker man vänjer sig väl inte vid att springa i 3-4h genom att göra de 2-3 gånger? Utan att de mer är för att mentalt förbereda sig?
Tror ni de räcker med 15km varannan dag och ngn halvmara då och då? (20-22mil i månaden) eller behövs dem där riktigt långa passen göras också? Tänker att min totala mängd sprungen stärker mig mer än enstaka långpass men jag kanske är fel ute här?

Mitt mål är väl egentligen att komma under 4h, så har inga jätteambitioner tidsmässigt utan främst under 4h men också kanske få en lite mer behaglig upplevelse än senast.

Sprang Göteborgsvarvet förra året på 01:32:17 så känner att jag borde kunna få ut mer än 4:07 på marathon.

Ber om ursäkt för att väldigt långt inlägg 😅 insåg nu att de blev väldigt långt, men tacksam för svar!
#2
20 mars 2023 kl 11:18
Gilla
Tack så mycket alla för bra och informativa svar!
Kanske vore bra med iaf något/några lite längre pass innan för å känna på det, men vill inte heller bränna ut mig innan. Men skall fundera ytterligare, väldigt bra info från alla!
#3
20 mars 2023 kl 11:21
Gilla
Har faktiskt inte tänkt någon specifik tid, utan mer springa å känns hur de känns, dock inte superfort såklart. Men kanske runt 5:15 - 5:30, tror de va ungefär så jag körde senast, kanske för fort egentligen?
#4
12 februari 2024 kl 21:05
Gilla
Hej!
Fick i fredags ont under foten/hälen ca 1 mil in på min 15km runda, jag sprang klart rundan men sedan dess gör de ont. Det kom egentligen från ingenstans, inga tendenser innan vad jag kan minnas. Jag sprang trots smärtan ändå 15km i Söndags för jag tänkte jag kanske sprungit snett eller något och att det skulle ge med sig, men det har det inte gjort. Har svårt å låta bli löpningen å när man hört lite om hälsporre så verkar det kunna vara något man kan dras med länge, vilket gjorde mig extra nojjig. Har svårt å se mig låta bli å springa så länge. Jag är såklart efterklok å känner att de knappast va mig till gangs att ja sprang i söndags så vila någon vecka iaf är väl förmodligen något jag bör göra. Men jag tänker mer lite kring om de sitter i längre tid, om de sitter i efter 1-2 veckor vila tex. Hur mycket värre blir de om man fortsätter springa? Kan de läka ändå fast långsammare? De gör ju mest ont när man är stel å inte lika illa under själva springandet. Har ofta haft små skavanker här å var men i princip allt brukat gå över av sig själv för mig även vid fortsatt löpning. Men om hälsporre sitter i jättelänge trots vila funderar jag kring möjligheten att springa ändå? Någon som har erfarenhet kring detta och hur gjorde ni ? Såklart fattar jag att de inte är ”bra” å springa med smärta, men somsagt har jag ofta något som gör lite ont men brukar gå över ändå trots fortsatt löpning, dock ska sägas att detta gör mer ont än bara en liten skavank. Men hur resonerar ni kring ”acceptabel smärta?” Men Vet ju inte vad de är eller om det ens är hälsporre, men känns ju misstänkt likt på symtomen, men konstigt för har inte sprungit mer än vanligt å just att de kom från ingenstans.

#5
13 februari 2024 kl 11:34
1 Gilla
Har varit hos en sjukgymnast och fått lite övningar osv. Tänker jag iaf får testa vila lite innan jag testar å springa mer. Har ju svårt å låta bli men får väl iaf ge de lite vila för å se om de blir bättre jämfört med om jag springer.
Skönt att dina problem försvann!
#6
13 februari 2024 kl 11:52
Gilla
Ska helt klart testa den stretchen! Har kollat runt lite på forumet och den länken verkar återkomma fler gånger.
Varit hos en sjukgymnast å fått lite övningar samt råd att försöka avstå löpning en stund. Tänker jag väl iaf får ge vila en initial chans innan jag avfärdar det. E just de man hört om folk har problem så himla länge att man känt att om de ändå varar i månader kan jag lika gärna springa under tiden, men får väl ge det en liten paus innan jag vet. Har ortopediska inlägg med pelott för tidigare problem med mortons neuron vilket hjälpt jättebra mot det problemet. Var hos samma skoställe som gjort inlägget och fick typ gelekuddar att ha under hälen, man kunde göra inlägg för hälsporren med men det verkar om jag förstått de rätt mer vara en tillfällig sak för att mildra smärtan, tror inte de var för att sen förhindra framtida problem utan lindra här och nu, så jag körde med geleklumparna först för å se.

Jag har sprungit ett par rundor med skor med spikar i för att inte halka, men en del av vägarna har varit skottade så funderar på om spikar på asfalt kan ha varit utlösande faktor, men vet inte. Men tack för bra tips jag skall testa!
#7
13 februari 2024 kl 12:02
Gilla
Jag har haft liknande skor i ganska många år, alltså typ samma mängd pronationsstöd osv. Har just nu 2 identiska par varav ett har jag satt i spikar i för att inte halka nu under snöperioder. Funderar dock på om spikarna kan ha utlöst något då det ändå är stora delar där det är skottat, och att då springa på asfalt med spikarna på skorna kanske försämrade dämpning.


Tänker jag iaf skall vila från löpning några dagar för att se hur det känns, om det blir en tydlig förbättring innan jag eventuellt kör igång igen. Som du säger har man ju hört om folk med långvariga problem trots vila, ofta upplever jag att saker blir bättre om man liksom ”utmanar” smärtan lite med. Jag har dessutom ett jobb där jag står/går i princip hela dagen med stålhättade skor så tänker även om jag vilar från löpning så kommer en del belastning där också, har dock ortopediska inlägg mot mortons neuron som jag brukar ha i skorna på jobbet.
#8
13 februari 2024 kl 12:04
Gilla
Stötvågsbehandling har jag funderat på, körde de när jag hade ont i hälsenan och upplevde att de ganska fort blev bättre, de kanske vore något även här, lär göra rätt ont men om de förbättrar saken är de värt det
#9
13 februari 2024 kl 15:12
Gilla
Ajdå! Tråkigt å höra! Hoppas det löste sig tillslut!
Skall testa vila några dagar först samt bokat stötvågsbehandling å utvärdera lite därefter. Verkar vara helt olika vad som funkar för folk
#10
13 februari 2024 kl 15:14
Gilla
Ajdå de låter inte kul, hoppas de löste sig tillsut!
Får helt enkelt vila lite å se, finns mycket olika saker å testa med men vissa säger si å vissa så, får väl pröva sig fram antar jag.