Foruminlägg av Anton

#1
•
18 mars 2023 kl 21:21
Gilla
Hej!
För ca 3 år sedan sprang jag ett Marathon och kan väl inte säga att upplevelsen då var speciellt behaglig 😂
Men nu såhär 3 år senare börjar jag bli sugen på ge de ett försök till.

Under mitt senaste och första Marathon gick allt bra fram till ca 25km då de blev allt tyngre. Gick tillslut i mål på 4:07, vilket kändes lite sådär för att första halvan gick på ca 1:52. Blev väldigt tungt i ben osv och fick gå en del innan jag kom i mål. Minns att själva ”flåset” inte va problemet utan snarare en klassisk ”springa in i väggen” känsla, tunga ben osv.

Nu till mina frågor, har läst lite om att man efter en viss tids löpning tillslut får slut på glykogendepåer. Beror dessa depåer på tempot? Eller är de mer hur länge man är ute? Har funderat på om jag gick ut för hårt eller om jag ändå hade kroknat efter samma tid i spåret oavsett tempo?
Tänker eftersom det inte va lungorna som sa stopp, utan snarare ben/muskler.

Inför mitt förra och hitills enda marathon tränade jag ungefär 1mil varannan dag under några års tid. Sista 2-3 månaderna innan loppet så la jag in ett längre pass i veckan på ca 15-30km. De va dock endast 2 pass som va på 30km och några runt 20-25, allt fler på runt 15km.
Har dock sen ca våren 2020 ökat till 15km varannan dag och någon gång ibland en halvmara, men halvmaran är
Inte regelbunden utan kan ske kanske med 6-8 veckors mellanrum.

Så från ca 15mil i månaden med en ”peak” månad på 22mil 2 månader innan loppet, till att under 3 års tid kört ca 21-22mil i månaden konstant. Alltså en ganska rejäl ökning i mängd, men hur viktigt är dem där riktigt långa passen ? Alltså ca 25-35km. Det som jag drar mig lite för inför ett eventuellt marathon är att på träning springa 25-35km. Både fysiskt men också mentalt känns det tungt, tänker att jag hellre så att säga ”sparar” den kampen till loppet? Har sett en del träningsprogram och där verkar mängden vara mer av vikt, dem riktigt långa passen är inte så många och främst på slutet, tänker man vänjer sig väl inte vid att springa i 3-4h genom att göra de 2-3 gånger? Utan att de mer är för att mentalt förbereda sig?
Tror ni de räcker med 15km varannan dag och ngn halvmara då och då? (20-22mil i månaden) eller behövs dem där riktigt långa passen göras också? Tänker att min totala mängd sprungen stärker mig mer än enstaka långpass men jag kanske är fel ute här?

Mitt mål är väl egentligen att komma under 4h, så har inga jätteambitioner tidsmässigt utan främst under 4h men också kanske få en lite mer behaglig upplevelse än senast.

Sprang Göteborgsvarvet förra året på 01:32:17 så känner att jag borde kunna få ut mer än 4:07 på marathon.

Ber om ursäkt för att väldigt långt inlägg 😅 insåg nu att de blev väldigt långt, men tacksam för svar!
#2
•
20 mars 2023 kl 11:18
Gilla
Tack så mycket alla för bra och informativa svar!
Kanske vore bra med iaf något/några lite längre pass innan för å känna på det, men vill inte heller bränna ut mig innan. Men skall fundera ytterligare, väldigt bra info från alla!
#3
•
20 mars 2023 kl 11:21
Gilla
Har faktiskt inte tänkt någon specifik tid, utan mer springa å känns hur de känns, dock inte superfort såklart. Men kanske runt 5:15 - 5:30, tror de va ungefär så jag körde senast, kanske för fort egentligen?
#4
•
12 februari 2024 kl 21:05
Gilla
Hej!
Fick i fredags ont under foten/hälen ca 1 mil in på min 15km runda, jag sprang klart rundan men sedan dess gör de ont. Det kom egentligen från ingenstans, inga tendenser innan vad jag kan minnas. Jag sprang trots smärtan ändå 15km i Söndags för jag tänkte jag kanske sprungit snett eller något och att det skulle ge med sig, men det har det inte gjort. Har svårt å låta bli löpningen å när man hört lite om hälsporre så verkar det kunna vara något man kan dras med länge, vilket gjorde mig extra nojjig. Har svårt å se mig låta bli å springa så länge. Jag är såklart efterklok å känner att de knappast va mig till gangs att ja sprang i söndags så vila någon vecka iaf är väl förmodligen något jag bör göra. Men jag tänker mer lite kring om de sitter i längre tid, om de sitter i efter 1-2 veckor vila tex. Hur mycket värre blir de om man fortsätter springa? Kan de läka ändå fast långsammare? De gör ju mest ont när man är stel å inte lika illa under själva springandet. Har ofta haft små skavanker här å var men i princip allt brukat gå över av sig själv för mig även vid fortsatt löpning. Men om hälsporre sitter i jättelänge trots vila funderar jag kring möjligheten att springa ändå? Någon som har erfarenhet kring detta och hur gjorde ni ? Såklart fattar jag att de inte är ”bra” å springa med smärta, men somsagt har jag ofta något som gör lite ont men brukar gå över ändå trots fortsatt löpning, dock ska sägas att detta gör mer ont än bara en liten skavank. Men hur resonerar ni kring ”acceptabel smärta?” Men Vet ju inte vad de är eller om det ens är hälsporre, men känns ju misstänkt likt på symtomen, men konstigt för har inte sprungit mer än vanligt å just att de kom från ingenstans.

#5
•
13 februari 2024 kl 11:34
1 Gilla
Har varit hos en sjukgymnast och fått lite övningar osv. Tänker jag iaf får testa vila lite innan jag testar å springa mer. Har ju svårt å låta bli men får väl iaf ge de lite vila för å se om de blir bättre jämfört med om jag springer.
Skönt att dina problem försvann!
#6
•
13 februari 2024 kl 11:52
Gilla
Ska helt klart testa den stretchen! Har kollat runt lite på forumet och den länken verkar återkomma fler gånger.
Varit hos en sjukgymnast å fått lite övningar samt råd att försöka avstå löpning en stund. Tänker jag väl iaf får ge vila en initial chans innan jag avfärdar det. E just de man hört om folk har problem så himla länge att man känt att om de ändå varar i månader kan jag lika gärna springa under tiden, men får väl ge det en liten paus innan jag vet. Har ortopediska inlägg med pelott för tidigare problem med mortons neuron vilket hjälpt jättebra mot det problemet. Var hos samma skoställe som gjort inlägget och fick typ gelekuddar att ha under hälen, man kunde göra inlägg för hälsporren med men det verkar om jag förstått de rätt mer vara en tillfällig sak för att mildra smärtan, tror inte de var för att sen förhindra framtida problem utan lindra här och nu, så jag körde med geleklumparna först för å se.

Jag har sprungit ett par rundor med skor med spikar i för att inte halka, men en del av vägarna har varit skottade så funderar på om spikar på asfalt kan ha varit utlösande faktor, men vet inte. Men tack för bra tips jag skall testa!
#7
•
13 februari 2024 kl 12:02
Gilla
Jag har haft liknande skor i ganska många år, alltså typ samma mängd pronationsstöd osv. Har just nu 2 identiska par varav ett har jag satt i spikar i för att inte halka nu under snöperioder. Funderar dock på om spikarna kan ha utlöst något då det ändå är stora delar där det är skottat, och att då springa på asfalt med spikarna på skorna kanske försämrade dämpning.


Tänker jag iaf skall vila från löpning några dagar för att se hur det känns, om det blir en tydlig förbättring innan jag eventuellt kör igång igen. Som du säger har man ju hört om folk med långvariga problem trots vila, ofta upplever jag att saker blir bättre om man liksom ”utmanar” smärtan lite med. Jag har dessutom ett jobb där jag står/går i princip hela dagen med stålhättade skor så tänker även om jag vilar från löpning så kommer en del belastning där också, har dock ortopediska inlägg mot mortons neuron som jag brukar ha i skorna på jobbet.
#8
•
13 februari 2024 kl 12:04
Gilla
Stötvågsbehandling har jag funderat på, körde de när jag hade ont i hälsenan och upplevde att de ganska fort blev bättre, de kanske vore något även här, lär göra rätt ont men om de förbättrar saken är de värt det
#9
•
13 februari 2024 kl 15:12
Gilla
Ajdå! Tråkigt å höra! Hoppas det löste sig tillslut!
Skall testa vila några dagar först samt bokat stötvågsbehandling å utvärdera lite därefter. Verkar vara helt olika vad som funkar för folk
#10
•
13 februari 2024 kl 15:14
Gilla
Ajdå de låter inte kul, hoppas de löste sig tillsut!
Får helt enkelt vila lite å se, finns mycket olika saker å testa med men vissa säger si å vissa så, får väl pröva sig fram antar jag.
#11
•
1 juni 2024 kl 20:48
Gilla
Hej!
Ja sprang idag Stockholm marathon och de va riktigt vedervärdigt tungt idag 😂 ja undrar lite kring ”väggen” som man så fint kallar det. Efter ca 28-29km idag så kände jag som ett tryck vid bröstet, jättetungt att andas. Visst mina ben va väl inte superpigga dem heller men framförallt va de oerhört tungt att andas. Har fått för mig att väggen mer är att musklerna säger ifrån men kan det även sätta sig på andningen? Skall sägas att min puls var inte speciellt hög, men trots detta kändes de jättetungt. Fick varva mellan att gå och springa sista biten, när ja gick kändes de mer ok, men när ja satte igång å springa blev de tungt rätt fort, trots ganska låg puls. Vet inte heller om värmen spelat in kanske? Läste lite om att pollen kan påverka också å ge en astma, men ja ja har aldrig haft ont av pollen tidigare, möjligen lite slemmig i veckan men ingen direkt kli/snuva.
Har någon haft samma erfarenhet? Magen kändes ju inge vidare den heller men den va bättre än förra året iaf.

#12
•
1 juni 2024 kl 22:35
1 Gilla
Aa jag misstänker det, kände mig inte så himla varm dock men antar att värmen sätter sig i kroppen på andra sätt en att det ”känns varmt”
#13
•
1 juni 2024 kl 23:16
Gilla
Aa min bild av ”väggen” är ju oftast att det är benen/musklerna mer, men som du säger behövs ju syre dit vilket kanske kan påverka. Va som ett tryck över bröstet och riktigt tungt å andas, men pulsen va ganska låg trots att jag kände mig helt slut/andfådd. Va annorlunda mot hur jag känt tidigare år. Kändes typ som att det ”fanns mer att hämta både i lungor och ben” men som att något blockerade det. Men som du säger är väl knappast väggen ett svart/vitt begrepp utan mer brett än så. Misstänker att värme och luftfuktighet kanske hade större påverkan än hur varmt jag tyckte de kändes. Kanske va kroppen/hjärtat så trött att så fort pulsen/ansträngningen var påväg uppåt när jag började springa efter att ha gått så typ sa kroppen ifrån å blockerade för den inte orkar mer, men såklart svårt å veta e väl spekulationer, men satan va tungt de var, jobbigaste året jag gjort helt klart.
#14
•
8 juni 2024 kl 22:43
1 Gilla
Hade druckit ordentligt, drack både sportdryck å åt gels under loppet med. Men dagen efter loppet började ja känna mig lite krasslig och har varit förkyld under hela veckan nu. Tror att jag hade någon skit i kroppen som jag inte märkte innan loppet (hade inte startat isf) men som bröt ut under loppet. Känslan va typ lite som när man vart sjuk å börjar springa igen, att de tar emot liksom. Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på loppet så kändes det aldrig riktigt bra, asså inte alls så illa som efter 29km, men innan det kände ja mig inte riktigt i bra form, tänkte att jag bara hade en dålig dagsform och att värmen/nerver spökade, men misstänker jag hade något i kroppen som sedemera bröt ut mer tydligt vid 29km.



Men är frisk nu igen och sprang första passet idag lungt och fint och gick bra 👍
#15
•
9 juni 2024 kl 10:37
1 Gilla
Japp de har jag :) den ligger på balanserad om det är de du tänker på? Eller är de mer specifika siffror?

Senast jag var sjuk har jag för mig den va obalanserad först när jag började träna igen efter förkylningen, då var den obalanserad några dagar innan den blev balanserad igen.
#16
•
28 september 2024 kl 23:03
Gilla
Hej!

Sorry för sent svar, inte kollat här på ett tag!
De har gått bra för mig, jag vilade ca 5 dagar sen körde jag igång igen i princip som vanligt, inte direkt enligt ordination men jag blev lite avskräckt när folk prata om hur länge de hade problem så ja tänkte jag ”springer mig igenom det”. Jag var egentligen bara på en vanlig vårdcentral där jag fick råd att vila samt en del övningar, övningarna jag gjorde var bl.a rulla med tennisboll, greppa med foten på en handdduk, tåhävningar samt stretcha foten både tårna liksom bakåt samt typ tårna ”neråt” . Köpte även ett par plantar fasciit strumpor som jag tyckte kändes bra, kändes som de avlastade. Efter allt detta så blev de lite från å till men efter ca 6 veckor så försvann de, trots fortsatt löpning. Vet inte om jag kanske inte hade ”riktig” plantar fasciit för så som andra beskrivit de har dem oerhört ont, jag hade ont men oftast ändå hanterbart. Men somsagt efter ca 6 veckor var de borta. Hoppas du får bot med dina problem, verkar vara väldigt olika för folk hur de drabbas samt hur länge de drabbas
#17
•
30 september 2024 kl 17:59
Gilla
Glömde nämna att jag även skaffade hälkuddar till mina inlägg. Jag har sen tidigare haft gjutna inlägg med en pelott, men nu la jag även till hälkuddar till inläggen, så har inlägg som har både pelott och hälkuddar nu. Vet inte om de har påverkat med dessa, men de kan säkert ha hjälpt till att avlasta hälen. Inläggen är gjutna och köpta på imeo i Kungälv.