Foruminlägg av J.

Hej alla vana och förstås även ovana löpare,

Först vill jag etablera att det inte är jag som varit med om denna fruktansvärda klätterolycka som resulterade i en instabil ryggfraktur (L1) och flera brutna ben i båda fötterna bl.a två krossade hälar, utan det är min livspartner. Att han ens lever idag är en mirakel, även att han inte verka ha fått några neurologiska bortfall.

Jag tror att vi fortfarande befinner oss i en trauma-fas, ryggen kommer stelopereras kommande vecka och efter detta kommer fötterna opereras.

- Iallafall, min man är en väldigt van löpare, ännu ung (34 år), och han har löptränat så gott som hela sitt liv, 5-6 gånger i veckan, ibland även 7 gånger i veckan eftersom han mår så psykiskt och fysiskt bra utav det (inser skaderisken med ett så frekvent löpande dock vilket jag tjatar på honom om). Han pratar om runner's high och allt som hör där till, -löpning har mao varit hans liv efter hans familj och sina barn! Själv är jag ingen löpare.

Jag är fullkomligt panikslagen som nära anhörig. Jag är så fruktansvärt rädd för att han aldrig mer kommer kunna springa igen och att detta kommer innebära svår psykisk ohälsa för honom. Ännu är det svårt att uttala sig om prognosen, främst pga fötterna. Jag behöver få känna hopp, hopp som jag kan dela till min man tids nog. Ännu är han alldeles för skadad för att ens göra egna efterforskningar på internet/i forum.

-Finns det någon som har en liknande erfarenhet av skador? Hur har ni återhämtat er, hur var rehabiliteringen? Inser att min man kommer vara rullstolsburen ett tag.

-Om det blir så att han aldrig mer kommer kunna belasta sina fötter igen med löpning, vad har ni för tips på alternativa träningsformer som har ungefär samma effekt på kroppen? Simning, cykling?

Givetvis har jag många många farhågor, men till Jogg.se vänder jag mig med denna specifika rädsla.

Tusen tack på förhand.

Tack för ditt svar Monica,
Jag inser att han lika gärna hade kunnat bli förlamad efter denna olycka men har full rörelseförmåga i hela kroppen. Han kan exempelvis lyfta benen obehindrat, vifta på tårna osv, men måste såklart ligga still nu innan operationen.

Han har ett pannben utan dess like. Han är så fruktansvärt stark mentalt och många i sjukvården, läkare mm, har uttryck att ska någon drabbas utav något sånt här så är det någon som han med hans styrka. Även om det låter så fruktansvärt fel. Upprörande och provocerande nästan, även om jag förstår vad dom menar.
Jag förstår att han har goda förutsättningar för återhämtning då han är så pass atletisk och inte har några riskfaktorer som exempelvis rökning, övervikt mm. Parallellt med löpning tränar han även mycket ren styrketräning och har också alltid gjort.

Jag hoppas att någon här kan ha liknande erfarenheter eller bra tips på andra träningsformer. Vill någonstans förbereda mig/oss på det värsta. Oavsett så är ju förmodligen inte löpning aktuellt det närmsta året/åren, även om han kanske kommer kunna komma tillbaka till viss del. Det är ju omöjligt att uttala sig om i dagsläget. Till dess känns det så himla viktigt att hjälpa honom hitta bra och tillfredsställande träningsalternativ då han är en människa vars välbefinnande hänger på fysisk aktivitet och rörelseglädje.
Nu tänker jag en bit fram, först kommer han ju få rehabiliteras, gåträna osv, men det känns så viktigt att ha en "plan" och idé om lämplig träning när det väl är dags. En morot och något att klamra sig fast vid. Vänja sig vid tanken på nya träningsformer och vilka dessa skulle kunna vara.