Foruminlägg av ester456

#1
17 februari 2020 kl 18:31 Redigerad 17 februari 2020 kl 18:33
Gilla
Tjena, jag är en 19årig tjej, cirkus 65 kg och 175 cm. Jag försöker löpa regelbundet (2 ggr i veckan, ibland 3, ibland 1... skitsamma), grejen är den att jag inte orkar springa mer än cirka 300 meter innan jag ger upp och går 100 meter. Mina lungor ger upp helt enkelt, och jag har inte astma. Mina ben känns svintunga dessutom och har ingen ork. Jag äter tills jag blir mätt och undviker att springa direkt efter jag ätit så jag förstår inte problemet. :,( Hur länge ska man förvänta sig att det ska ta innan man ser resultat? Vill kunna springa 5 kilometer iallafall. Hur lång tid tog det för er att utvecklas från att kunna springa 300 meter oavbrutet till 5? Känns jobbigt att inte se resultat, sen avlider benhinnorna om jag tar ut mig för snabbt. Har ni några tips, råd? Hur såg det ut för er? Vill gärna veta. Mvh Ester
#2
17 februari 2020 kl 18:59
Gilla
Tack David för ditt svar! Menar du att jag ska börja turen med powerwalks som övergår i lättare typ intervaller? Brukar springa snabbt de första 100 metrarna (notera: jag kutar inte järnet, men snabbt ändå), då känns det som att jag flyger, sen tar det i luftrören alltså. Då saktar jag in men jobbigheten ligger kvar. Tycker nämligen att det är tyngre för kroppen och benen att springa långsamt, kanske är det bara mentalt, att det känns jobbigare för att jag kommer fram långsammare. Men det är jobbigare med andningen att springa snabbare, sen blir det som någon konstig bladning av benont och lungont när jag saktar in.
Jag uppskattar ditt svar David, ska försöka ta åt mig av det och se hur det går :)
#3
17 februari 2020 kl 19:19 Redigerad 17 februari 2020 kl 19:20
2 Gilla
Intressant det ni skriver Björn och Irre! Att springa snabbt kanske inte alltid är det bästa, som ni skriver...
Jag har löptränat från och till sedan förra sommaren. Då gjorde jag det dock lite mer sporadiskt och har haft löpstopp periodvis under 1-2 månader, dels för att jag ger upp på mina benhinnor. Brukar cykla till skolan om vårarna, ofta i rasande fart pga trög på morgonen. Ingen sport eller liknande, dock en jävel på skolbadminton. Ursäkta off topic.

Det är intressant det ni skriver, har inte tänkt på att man kan komma långt med att springa långsammare. Det är tröttheten i benen jag får ta han om helt enkelt. Hade ju såklart varit trevligt att komma i form likt min kompis som springer lopp delvis med fokus på bra tider. Kanske är det bäst att fokusera på att ta sig längre sträckor oavbrutet (ksk ha ett mål på ca 5 km) och sedan förbättra tiden med jobbigare intervaller därifrån?