Foruminlägg av Löparenmoi

#1
•
5 augusti 2019 kl 12:52
1 Gilla
Hej!

Om någon hade sagt till mig för ganska exakt ett år sedan att jag skulle ställa frågor kring puls och löpning på ett forum skulle jag skrattat... Inte hade en otränad jag ett frö av tanke på att börja LÖPA. Men men, ödets ironi I guess.

Hur som helst, i dag är jag en frälst löpare och springer ungefär 4-5 gånger i veckan. Kan inte börja rada upp alla de positiva effekter som löpningen har haft på mig så jag säger helt enkelt att det har inneburit en revolution i mitt liv.

Eftersom jag har blivit väldigt nyfiken på omkringfaktorer och vill förbättra mina resultat i och med detta tänkte jag passa på att höra med er här som har stenkoll på löpning. Det gäller puls/pulszoner och flås.

För lite över ett halvår sedan låg jag ofta i pulszon fem under mina träningspass på 10km med tider på 40-42minuter. Att kapa ytterligare har visat sig vara tyngre än jag först trott och jag började också oroa mig för att jag gick för fort fram. Därför började jag fokusera om min träning och sprang långsammare men längre sträckor. För att stärka kroppen. Under 3-4 månader höll jag mig till detta och minskade farten men ökade distans.

För drygt en månad sedan började jag hårdträna farten igen inför årets midnattslopp som jag hoppas på att klara springa på sub 40. En intressant aspekt som dök upp efter att ha lagt om träningen var att jag fortfarande kunde springa 10km lopp på 40-42 min, men att jag under dessa pass aldrig hamnade i pulszon 5 utan låg konstant på 4. Jag gissar på att kroppen inte behöver pumpa lika mycket för att hålla farten i och med att jag blivit med tränad?

Däremot ska jag säga det att jag rent "flåsmässigt" är ungefär detsamma. Inte en chans att jag klarar av att pressa ner mig till sub40 med flåset som det är nu. Det utrymmet finns liksom inte där. Inte ens om jag skulle bli jagad av en björn.

Min fråga är då. MÅSTE jag komma upp i högre pulszoner för att mitt flås ska kunna förbättras ytterligare. Zon 5 då exempelvis.

Mitt antagande innan detta var liksom att pulsen och flåset följer varandra? Nu verkar det som att pulsen har "förbättrats" vid samma "snabba" fart men att flåset är vad det har varit?

Det kanske låter lite märkligt att tala om flås/puls på det här sättet men det är nog det enda sättet för mig att försöka skilja dem åt.

Är detta ett typiskt exempel på att det är dags för mig att se stjärnor och springa superhårda intervallpass? Vad har ni för tips för att liksom vänja mig vid det chockerande tunga flåset som hindrar mig från tider på under 40? Pulsen verkar liksom vara redo men inte, flåset?

Vad göra?

Allt gott!
#2
•
1 december 2019 kl 18:34 Redigerad 1 december 2019 kl 18:37
Gilla
Bild uppladdad av Löparenmoi
Hej!

Jag besökte Löplabbets MX-pro analys för ett par veckor sedan. Hade inte några skyhöga förväntningar men tänkte i alla fall att det kunde ge lite nya insikter. Det är ju trots allt ändå svårt att bedöma sig själv som löpare. Eller, SE sig själv som löpare kanske jag borde säga.

För det var nämligen som så att jag enligt detta test lutade mig framåt, böjde mig framåt, på tok för mycket. Betydligt mer än jag själv föreställde mig. Jag fick lite tips och förslag på korrigering men jag har märkt att det är betydligt svårare rätta till än jag trodde. Det handlar alltså om "forward lean". Framåtlutningen.

Jag förstår att man ska luta sig aningen framåt, vilket gravitationsmässigt är fullt begripligt. Däremot handlar det om att luta sig rakt, inte böja fram överkroppen. Så mycket förstår jag. Men det är svårt att ÖVA på det och faktiskt känna/förstå att "jamen nu springer jag som jag ska". Det känns många gånger som att muskelminnet lätt spelar en ett spratt. Och att man faller tillbaks in i gammalt mönster utan att faktiskt förstå det. För det är svårt att titta på hur man lutar i speglar/skyltfönster när man susar förbi och se hur man faktiskt för sig framåt.

Har tittat på youtube och sett hur duktiga löpare lutar sig fram och "faller framåt" så att säga. Men de rätar upp sig lite direkt efter att de börjar springa. För det går inte att springa som de inledningsvis lutar när de visar på hur man ska falla framåt. Det jag menar med detta är att faktiskt stå still, luta sig framåt. Det "känner " jag i kroppen. "Nu faller jag framåt" Däremot går det inte att springa så. Alla korrigerar nämligen upp ryggen (kroppen) en aning. Och när det sker då tappar jag lätt den där tydliga "känslan" av att falla framåt och vet därför inte med säkerhet om jag behåller den raka framåtlutningen (där jag känner att jag faller framåt). Det är subtilt när jag försöker känna efter medan jag springer.

Hade självklart varit toppen med en tränare bredvid som skrek på en varje gång man böjde/lutade sig för lite men den lyxen har jag inte. Får hålla mig till skyltfönster och sköna internetforum. Och youtube.

Det jag vet är dock, fram med höften, lång och ståtlig, ner och bak med axlar. CHECK! Men finns det något ni rekommenderar för att faktiskt tvinga fram en korrekt framlutning? Silvertejpt över hela jäkla ryggen? Vattenkrus på huvudet? Jag är beredd att testa allt.

TIps och förslag vore otroligt tacksamt! Lägger också upp en av bilderna från testresultaten. Har ni några frågar angående MX-Pro och sådant fråga på så ska jag göra mitt bästa för att svara. Det var verkligen en lärorik upplevelse i alla fall. Så mycket kan jag säga.

Mvh
#3
•
1 december 2019 kl 22:16
Gilla
#2 Håller med dig helt och hållet. Det är väl bara det att jag önskar att det fanns något sätt. Någon opartisk del som kunde hjälpa en att uppmärksamma att man lutar sig för mycket. Än blotta ögat vid skyltfönster. Självklart kommer träning att hjälpa, men det vore fantastiskt om det fanns någon som hade något knep eller specifik övning för just detta. Jag skojade lite med silvertejp men jag är beredd att testa allt.

#3 Tjena. Åh nej nej. Jag sprang 40:56 på senaste midnattsloppet (19:37 typ 5km). 1:30:59 på Sthlm halvmara. Är drygt 1 år och fyra månader gammal i löparvärlden från scratch.

Vad gäller MX-PRO så tycker jag att det var otroligt intressant. Är du nyfiken på en opartisk blick så att säga så är det helt klart värt det. Om du har sprungit ett tag kan det säkert vara en boost om det visar sig att du springer som en grekisk gud. Eller en ögonöppnare om det är åt det andra hållet. I vilket fall var det väldigt kul och intressant!
#4
•
23 mars 2020 kl 23:19 Redigerad 23 mars 2020 kl 23:26
Gilla
Hejsan!

Nyfiken på en åkomma som jag dragits med en period. Fler måste ju lida av det men jag hittar inte så mycket info på det. Låt mig försöka förklara.

Har haft lite problem med ljumsken i vänster ben. Det har liksom alltid känts som att något är låst inuti benet. I BENET. Står jag på ett ben kan det sticka till lite inuti ljumsken/höften när jag går ner på ett ben så att säga. Bara i vänster, ingen smärta i höger.

La mig på golvet i dag och slappnade av i båda benen. Bad min bror att först dra i högerbenet mot sig medan jag slappnade av. Kände ingenting. Ingen smärta. Däremot i vänstra benet när han drog i det medan jag slappnade av. Då kända jag av en smärta i benet, i ljumsken/uppe i höften. Typ som att jag ville att det skulle knaka till så det stabiliserades när det drogs ut. Men jag/vi vågade inte eftersom ingen av oss direkt vet vad vi håller på med :) Vill inte slita sönder något.

Vill läsa mer om detta och veta huruvida det vore bra att gå till en naprapat för detta. För att liksom dra ut benet så det knakar till rejält och allt blir frid och fröjd.

Någon som vet vad jag pratar om här?

Mvh
#5
•
12 maj 2020 kl 19:25 Redigerad 12 maj 2020 kl 19:43
Gilla
Hej!

Tänkte höra med er om lite tips och förslag angående riktigt bra sjukgymnaster/fysioterapeuter (samma sak?) som går att träffa som en del i högkostnadsskyddet/frikort. I Stockholm gäller det då.

Jag löper mycket och får tyvärr ofta känningar och smärtor efter löpningen. Hos min nuvarande sjukgymnast känner jag tyvärr inte att orsaken till känningarna undersöks tillräckligt. Vet inte om fler upplever samma sak men det är ofta som sjukgymnaster numera använder laser på det drabbade området? Och det är ju enl nuvarande forskning, som jag tolkar det, inte helt bevisat att det faktiskt fungerar? Och frågar man mig vill jag hellre ha någon som tar fysiskt tag i en uppkommen skada eller känning. Drar, gnuggar, vrider och vänder liksom. Lite hands on jävlaranamma? Det är ju faktiskt grova rörelser och en hel del jävlaranamma som ledde till känningarna, och då vet jag inte om laser är rätt väg att gå för min egen del. Jag saknar hur som helst mer analys, tips på exakt VAD man ska göra och HUR man kan förhindra att en skada/känning uppkommer igen.

Finns det någon som känner till en sjukgymnast som är duktig på idrottsskador, alternativt duktig på just löparskador i Stockholmsområdet av denna skola? I så fall är jag jätteintresserad av detta eftersom det verkligen är en djungel av kliniker och gymnaster där ute. Måste omfattas av högkostnadsskyddet/frikort, för ärligt talat blir det dyrt om varje besök går på runt 600 kr.

Vore toppen med lite förslag, gissar på att det finns en mängd fantastiska sjukgymnaster där ute som inte alltid är så lätta att hitta.

Mvh
#6
•
13 maj 2020 kl 00:15
Gilla
Hej Oldboy!

Stort tack för tipset. Ser spännande ut.

Är det någon du kanske har erfarenhet av som du varmt rekommenderar?

Allt gott,

#7
•
3 juli 2020 kl 12:43
Gilla
Hej!

Drog på mig en axelluxation förra veckan. Springer en hel del och har svårt att pendla med den armen. Har därför tänkt att dra igång löpningen, med sjukgymnastens godkännande, så länge jag inte pendlar med den.

Är det någon som har erfarenhet och vet om det finns en form av "mitella" som håller armen stabil? Har sett ett par här och där men de verkar inte hålla armen på plats vid löpning.

Kanske en i sitt slag som är anpassad för löpning?
Mvh
#8
•
5 juli 2020 kl 14:29 Redigerad 5 juli 2020 kl 14:30
Gilla
Tja Zara!

Tack för svar.

Bra tips och tankar! Som du skriver upplever jag samma sak. Den är öm en stund efter löpningen(ibland under tiden). Men försvinner ganska snabbt.

Är lite över en vecka sedan jag slog den ur led så jag är väl egentligen bara glad över att kunna springa. Lindade den också i en tejp som gör att den känns mer stabil. Funkar verkligen bra.

Låter som att du drog igång intervallerna ganska snabbt ändå. Hur många veckor tog det innan du var mer eller mindre 100 %? Och hur allvarlig var din luxation? I mitt fall handlar det om en mindre hill sachs skada som EV tar åtta veckor att bli helt bra ifrån.

Mvh
#9
•
6 september 2021 kl 22:04 Redigerad 6 september 2021 kl 22:18
Gilla
Hej allesammans

Har varit skadad, fram och tillbaka genom åren, och det har alltid varit på samma sida. Vänster. Låt det vara foten, knät, lår eller ländrygg.

Som det så ofta är med skador blir det ett slags detektivarbete. Var sitter egentligen den felande länken?

Ofta kan det vara en kombination av flera delar. Det är absolut inte ovanligt. Pronation, svaga muskler eller helt enkelt för mycket för snabbt.

Vanligtvis tar det några veckor att vara i spåren igen. Har man otur, blir det längre. Som i mitt fall, när det nu handlar om snart sex månader. Flertalet naprapatbesök, MRT samt pillerätande senare....

Detta har självklart hjälp, jag har fått förtäljt att det är gåsfot, begynnande löparknä men ingen risk för spinal stenos. Och detta är självklart värdefull information. Men jag saknar fortfarande den där sista ledtråden som ska ge mig svaret. Varför alltid vänster sida?

Jag vågar tro att jag upptäckte det ikväll när jag sprang försiktigt och det började göra ont i fotleden. Det där...... Faktiskt något som jag alltid tänkt på, och som jag har sett i spegeln på gymmet när jag tittar på löpsteget. Men som jag kanske inte tänkt på kan vara boven i dramat.

En tappad vänsterfot.

Det kan vara viktig att förtydliga vad jag menar. Om jag tittar bakifrån på mig medan jag springer, ligger min högra fot helt parallellt med mitt högra ben. Foten är bakom kroppen, rör sig framåt i steget tills det att den sätts ner. Tänk er detta bakifrån samt i rörelsen framåt.

I I <----- smalben
I <----- fot

Vänster däremot. Den verkar jag helt enkelt tappa inåt. Smalbenet drar sig bakåt, rakt å fint, medan foten helt enkelt inte orkar hålla jämna steg, utan utan tappas inåt.

Såhär:


I I <----- smalben
\ <----- foten om man ser sulan bakifrån.

Det låter som att det kan handla om supination men i och med att foten är tappad redan i bakåtrörelsen i vänsterfoten tycker jag snarare att det låter som att den är förlorad redan där. För naturligtvis kommer den inte att hinna rätas upp innan den sätts i backen.

Detta, mina kära löparvänner, tror jag kan vara förklaringen till flera år av löparterror-uppehåll. För även om jag skaffar ilägg kommer dessa inte att hjälpa mig att få foten rak i rörelsen. Hela vägen bakåt till själva isättningen.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska googla på här. Det är inga nervskador såvitt jag vet. Ingen direkt pronation eller supination. Har nämligen kollat hos både naprapat och MRX-tester. Jag tappar helt enkelt bara foten. Den hänger inte med (typ som en snabb rörelse i karusell och huvudet flyger och och far för att man inte spänner nacken).

Så nu undrar jag. Vad är det det handlar om här? Känner någon igen sig? Är klassiska tåhävningar svaret på mina bryderier? (gjort det i över sex månader nu). Kan jag tejpa den satans foten så den håller sig mer stadig och rad i kedjan? Eller är det likt mycket att kring löpningen. Inte i foten mina problem sitter utan någon annanstans? Help me help you!

Mvh
#10
•
7 september 2021 kl 20:34
1 Gilla
Tack för alla svar hittills!

Precis som många av er är inne på är det säkert flera aspekter som påverkar. Styrka tror jag helt klart är en av dem. Rörlighet mycket väl en annan.

Jag hoppas självklart på att hitta svaret inom några år(helst tidigare), men kan jag springa under tiden är det helt ok :)

Ska kolla upp alla tips, tankar och förslag! Tack!
#11
•
24 mars 2022 kl 20:56
Gilla
Hej!

Jag är högerfotad och har betydligt bättre kontroll över mitt högerben. Vilket inte är särskilt konstigt. Och under mina 4 år som löpare har jag i stort sett aldrig haft något problem med det benet heller. Utan alla problem som dykt upp längs vägen har handlat om vänstersidan.

Jag har senaste året fokuserat otroligt mycket på att stärka upp sätesmusklerna. Framför allt på vänster sida då muskelaktiveringen över lag har varit betydligt sämre där. Och jag har kommit en bra bit på vägen. Men det är en bit kvar.

Framför allt märker jag av detta när jag springer och verkligen känner hur vänstersidan av bäcken och höft rör sig snett över benet på vänstersidan. Nästan så hela benet viker inåt medan höften rör sig utåt över benet. Detta medan det på höger sida är betydligt mycket mjukare och rakt över benet i rörelsen. Höften rör sig alltså inte utåt eller snett. Utan rakt och jämnt över benet framåt.

Jag förstår att gluteus med, min och en tight TFL kan orsaka att benet roterar inåt. Och trots att jag fokuserar mycket av min träning på just detta (och det har hjälpt en del) så undrar jag om det är någon annan viktig pusselbit som jag kanske missar på vägen? Hur får jag vänster höft och bäcken att röra sig framåt, rakt över benet istället för att det rör sig snett över det? Det faller liksom inte över benet rakt framåt.

Någon som upplevt samma problem och vet om det handlar om någon tight muskel jag måstet stretcha? Eller någon annan svaghet som jag kan försöka stärka upp?

Hoppas på några fantastiska tips här!

ha det bäst
#12
•
25 mars 2022 kl 16:09
Gilla
Hej!

Jag går till naprapat minst en gång i månaden. Har utjämnat benlängd tidigare men inget som är ett problem nu... Det är därför som jag tänker uteslutningsmetoden som en effektiv markör. Snart kan jag knappast ha mycket kvar att checka av. Och då borde jag ju ha hittat svaret tänker jag? :)

Utåtrotation låter rimligt! Och dessutom gissar jag att det ligger mycket i det du säger på slutet. Bål och fot. Min vänstra sida är drabbat av ett platt fotvalv som jag numera stärker upp med en pelott. Men det borde inte orsaka att kroppen liksom inte rör sig över vänsterbenet som det gör på höger sida? Bålen kan självklart vara helt skruvad. Men jag får en bäcken-korrigering en gång i månaden så det borde ju liksom ha lagt sig.

#13
•
25 mars 2022 kl 18:32
1 Gilla
Hej Isak!

I relation till korrigeringarna, som delvis har handlat om benlängdskillnader, ett ojämnt bäcken, så har jag spenderat senaste året åt att träna upp och aktivera en stor del av de muskler jag behöver för att springa. Den timmen hos naprapat i månaden är bara en bråkdel av de hundratals timmar som jag spenderat på gymmet.

Jag behöver dock den där timmen för att utröna och förstå kroppen. Hur en tight TFL kan inhibera aktiveringen av sätesmuskeln. Annars hade jag med all sannolikhet fortsatt unilateral träning av sätesmuskeln, allt medan TFL-muskeln jobbade emot mig utan min vetskap. Som ett exempel.

Jag tror heller inte på en quick fix. Men när jag nu upplever att rörelsen förvisso är bättre på vänster sida så känns det som att det är någon okänd muskel (eller något annat) som gör att överkroppen liksom inte rör sig över vänsterbenet framåt i en smidigt ren rörelse. Lite som att det är en tight muskel som drar benet inåt vilket leder till att överkroppen och benet inte är i riktig fas med varandra. Det är svårt att förklara, men det är som att när benet sätter i marken och överkroppen ska röra sig över det görs det inte i en rak linje. Utan jag upplever att det är något som kapar mitt ben på något sätt och gör att ovandelen, bäcken eller höft, rör sig ifrån benet. Herregud, ibland när man ger sig på att försöka förklara kan det till och med låta ännu mer obegripligt? :)

Som en person skrev i denna tråd (nu verkar meddelandet borta) så föreslog denna att det kan ha handlat om "obturator tightness". Och nu när jag spenderat en timme åt att testa detta(stretcha bl a) upplever jag en betydligt rakare och mjukare rörelse när jag går. Alltså där benet och bäcken rör sig mer i fas med vandra framåt.

Jag tänker liksom att alla små delar blir en helhet till slut, som förhoppningsvis rättar till allt detta. Att vetskapen om att en tight TFL kan inhibera gluteus max, med en överkompenserande hamstring till följd.

Sen är det återigen som du skriver inte en korrigering en timme som rättar till allt. Men det kan onekligen leda till att man till slut kan koppla på, och av, de muskler som skall användas för det ändamålsenliga. Och det är här jag hoppas att alla olika löpares tips och tankar kan leda till en slags holistisk kunskap kring det hela.

Allt gott och tack för dina tankar och tips! Hoppas på att fler delar med sig!

Jenny! Jag kikade på hans schema för några veckor sedan. Fredrik är en synnerligen populär herre. Får ställa mig i kö.

Lars! Mycket av dessa övningar genomför jag regelbundet. Men det är något i rörelsemönstret känner jag. Det är något som drar isär vänstra sidans ben och bäcken så de liksom inte hamnar i fas. Undrar om styrkan är vägen att gå här? Ska självklart testa!