7 augusti 2019 kl 21:39
Hej! Ny här, ny på löpning, kul med ett forum för likasinnade som kanske kan komma med goda råd?
Började springa sporadiskt och ganska mållöst i vintras (Bara för huvudet) vilket jag gjort till och från mer eller mindre hela livet, men höll i denna gång och fastnade totalt för löpningen och nu vill jag aldrig sluta springa!
För ca 2 veckor sen sprang jag min första mil, och har råkat springa 10 mil sen dess! Mitt knä gillade inte det... (Vet 10%/vecka regeln men hur hittar ni diciplinen när man bara måste få springa av sig?? vilken annan träningsform passar ett löparhuvud?)
Har inte haft några utprovade skor eller så, utan budget "funkar" skor.
Nu har jag skaffat riktiga utprovade löparskor, och var ivrig så jag tog 5 km med mitt klagande knä och dom nya skorna. Efter den turen säger foten också ifrån! De är så frustrerande, går runt och är grinig och sur för jag inte kan (Tvingar mig själv att inte) träna som jag vill. Fattar att jag ska ta de lungt för benet säger de.
Grejen är att jag kan inte påstå att jag har ont, utan mer känner av - och haltar ofrivilligt emellanåt. Känner av i vila också men inte om jag sitter ner oftast. Men typ när jag går. Det känns som om hela benet är ostabilt, som om knäet skulle kunna "vika" sig bakåt. Om jag tvingar mig själv att trampa igenom ordentligt, gör det inte alls ont men märklig känsla av dålig kontroll över benet. Men sen kommer de "ömma" som går mest i knät men även ner översida fot och strålar lite upp i låret tillbaka.
Jag förstår att det är en påfrestning att springa mycket ofta, att jag gått på lite väl hårt och ensidigt på sistone. Men nu har jag vilat i två dagar! Och tyckte de kändes lite bättre så jag tog en tur, men de kändes inte så bra. Sprang bara 3 km och just en känsla av att benet inte riktigt är med, och så känns det som att det inte finns någon "stötdämpning" liksom i steget. Så det blev bara 3 km idag (Dock på rekordtid för jag tvingande mig att använda mage rygg mycket mer för att spara på steget trodde jag sprang extremt långsamt för de kändes så men tydligen inte) men behövde de för huvudet bara och tänker att det inte är nån direkt sträcka. Skulle säga att det blev nästan helt bra efter 3 km, skulle lätt kunnat fortsatt - det släpper mer och mer när jag blir varm i kroppen. Men jag var diciplinerad nog att avsluta.
När jag slutat springa och blir kall i kroppen, då blir knäet värre och värre (Började känna av de för ca en vecka sen men eftersom de släppt när jag sprungit och jag behöver springa har jag sprungit på bara ändå) men nu känner jag av de även i vila, och det har blivit värre - tar längre tid innan de släpper när jag väl springer och känns mer och mer - sen när jag blir kall igen.
Idag sprang jag bara 3 km, räknas väl knappt. Men när jag kom hem och satte mig ner bultade det liksom i knäet.
Jag tror inte det är någon skada, utan kanske mer en överansträngning eller början till inflammation. Dom nya skorna ska jag inte springa i just nu, utan går bara i dom - måste gå in dom för att vänja steget (Lärde jag mig då när foten också sa ifrån).
MEN, tillslut min fråga - hur försiktig ska man vara? Min absoluta mardröm skulle va att "gå sönder" jag m.å.s.t.e kunna springa... Samtidigt vill jag inte vara övernojig heller! Lätt att bli när man googlar... Vill ju hålla igång träningen och göra de jag tycker om! Har ju eg inte ont + att det går över när jag blir varm... Men blir värre för varje gång jag tänker så - märker jag efteråt när jag blir kall.
Och om jag ska ta en längre vilopaus helt, hur länge? Ska benet kännas helt normalt innan man tar ett enda springsteg? Eller kan man springa på så länge man inte har direkt ont?
Jag tycker de här är jättesvårt!! Tacksam för tips. Har inte direkt någon som KAN just löpning att bolla just löpning med.
Min känsla är att knäet känns översträckt på något sätt, och att jag inte ska stretcha. Tror inte musklaturen runt knäna är något problem tränat mycket knäböj hela livet. Är dock livrädd att bli skadad nu när man fick känningar, jag själv tänker bara att det är att köra på - men lite snabb googling och jag får motsatta svar (Men på google kan man ju vara död av en förkylning) så vad säger NI löpare, erfarenheter - larv? Hur försiktig ska man vara?
Vill bara veta liksom, om jag bara kan strunta i det och köra på eller om jag "Måste" lyssna på de och "ta det en vecka eller två" ?
Vad finns det annars för hjälper att få? är ju inte sjuk eller skadad, men i förebyggande syfte när man har känningar så man kan köra på med gott samvete så snart som möjligt?
