Foruminlägg av Joakim Dahlström

#1
•
29 juli 2020 kl 11:14
Gilla
Har lyckats dra på mig en lättare överbelastning i ena höften efter en lite för snabb ökning av långpassen. Jag visste att jag varit för svag i sätes- och höftmuskulatur, så egentligen var det väl bara en tidsfråga. Nu har jag vilat några dagar och ska jag påbörja ett rejält styrkeprogram för att få ordning på det, men jag vet inte riktigt när jag vågar sätta igång. Det främsta symptomet som är kvar är en knappnålsstor, ytlig punkt, ganska centralt på gluteus maximus. Runt punkten känns emellanåt en varm/kall känsla (ingen smärta), och ligger jag på den sidan på natten blir det ibland lite mer åt det brännande hållet. Jag har testat både lätt jogging och några styrkeövningar, och det verkar varken bli bättre eller sämre.

Tror ni man bör ha is i magen och vänta ut det, eller kan man sätta igång med mjukhet/styrka?
#2
•
1 september 2020 kl 08:30
Gilla
Lyfter denna igen. Någon mer med erfarenhet av peroneus longus? Själv har jag påbörjat ett omfattande styrkeprogram, men verkar ständigt bli överbelastad i nämnd muskel.
#3
•
1 september 2020 kl 20:32
Gilla
@hxman Hur artar sig problematiken för dig?
#4
•
16 augusti 2022 kl 19:54
Gilla
Hej jogg,

Jag söker lite tips och råd för att fortsätta utvecklas till och förbi sub 40. Jag har sprungit i över tio år, men det är inte förrän sista året jag börjat göra det mer strukturerat och målmedvetet.

Just nu ligger jag på runt 30-35 kilometer i veckan, fördelat över 3-4 pass. Jag är ganska skadekänslig, så jag tror inte jag kommer nå mer än möjligtvis 40-50 kilometer på sin höjd. En vanlig vecka kör jag t.ex. 10 km distans i 5:15-fart, 3x2 km i 4:20-fart, och ett långpass på 16 km. Varannan vecka kör jag kortare intervaller, som t.ex. 5x1000 i 3:50-fart på bana. Jag får ibland in rena tröskelpass på 20-30 minuter i 4:25-fart eller progressiv distans över 8-10 kilometer ner till 4:15-fart.

Mitt senaste lopp är för snart ett år sedan då jag gjorde 42:25 på Premiärmilen, som har hyfsat stökiga backar mot slutet. Dessförinnan hade jag snittat 20-25 kilometer i veckan och inte gjort särskilt många fartpass alls. Ett år senare upplever jag att jag nog inte skulle kunna göra samma lopp särskilt mycket snabbare, trots att träningen varit roligare och betydligt mer sammanhängande.

Ska man bara tugga på och hoppas på det bästa, eller ska man tänka annorlunda? Jag hade hoppats på att göra åtminstone sub 41 till hösten, men det känns lite avlägset.

#5
•
18 augusti 2022 kl 19:37
1 Gilla
Tack för alla fina kommentarer! Det låter som att jag är på rätt väg, men behöver tuffa till kvalitetspassen och addera mer lugn mängd. Samt att köra styrka så att jag pallar ökning, låter definitivt behövligt.

Marcus (#4): Tror du har helt rätt. Har tänkt att lägga på en repetition varje gång kommande pass.

Marcus (#5): 3:50-farten är från senaste passet på löparbana, tror inte jag gör dem snabbare än 4:05-fart annars. Min milfart från förra året är 4:14 (om jag inte tänker helt fel), så jag är inte övertygad om att jag gör 2000-ingarna så himla mycket bättre än det. Men kan testa!

Anders: Förstår jag dig rätt om du menar att man ska träna sin kontrollerade maxhastighet, genom att maxa ett antal hundra meter på distanspassen?
#6
•
19 augusti 2022 kl 08:38
Gilla
Alex: Jag skulle oftast kunna trycka in ett eller två pass till. De skulle nog mest bli lugna 30-minutare, men det kanske är precis vad som behövs för att få in en mil till per vecka.

Långpasset är för att det "ska" vara utvecklande, och för att jag gillar att lunka runt lite längre på helgen. Ska jag tänka annorlunda?
#7
•
22 augusti 2022 kl 09:05
Gilla
Alex: Som jag förstått det "bör" långpasset vara en del i de flestas program, det är lite därför jag tänkt att det är bra att få in. 10+10 borde väl inte vara bättre än
att jobba sig upp till ett långpass på 20, eller? Om tempot inte skiljer sig så mycket mellan dem.
#8
•
22 augusti 2022 kl 09:07
Gilla
Johan: Säkert så. Men vill man springa blir det ju inte fler löpmeter av att cykla ;)