Foruminlägg av Per Erik Skogholm

< < < 1 2 > > >
#1
•
13 april 2018 kl 17:56
Gilla
Ska göra debut i Bergens halvmara om två veckor och börjar bli lite halvnervig. Har sprungit lite drygt ett och halvt år och är således helt oerfaren. Har hursomhelst försökt öka från knappt två till tre mil i veckan (2017) till knappt fem nu under en 6 veckors period. Har också försökt forcera in kvalitet sista fem veckorna, då det varit för kallt och isigt för mig fram tills dess, och hade tänkt maxa denna vecka för att sedan lugna ner träningen mot loppet. Som ett brev på posten kom en överansträngning i en sena på insidan vaden i söndags, rejält ont och fick besöka sjukgymnast. Har gjort två lugna pass (gått ok, lite känning men inget som stört mer än vetskapen) sen dess och funderar nu på hur jag smartast disponerar resten av tiden fram till den 28/4.

Vågar nog inte mig på några mer pass med blodsmak med tanke på senan.

Hade tänkt sikta mot 1:45, men är nöjd med 1:50.



#2
•
30 april 2018 kl 22:49
2 Gilla
Formulerade nog inte frågan nåt vidare, och strunt samma, nu är premiären gjord. 1.45.33 och fick erfara nummerlappseffekten för första gången. Det var nog bland det häftigaste jag upplevt, smärta och hög puls kändes knappt alls jämfört med träning.
Vill passa på att slå ett slag för detta lopp, häftiga vyer, skön stigning och fint för en nybörjare.
#3
•
5 maj 2018 kl 20:28
Gilla
Har en kort 'löpar'bakgrund efter tre och att halvt årtionde av fysisk passivitet och övervikt. Övervikten är väck men har bara sprungit drygt 1.5 år. Började med 3 km på drygt 20 min och 180 i snittpuls...

Hursomhelst har jag laddat under våren och förra helgen gjorde jag tävlingsdebut på Bergens halvmara på 1:45:33 och kapade PB med ca: 8 minuter, på liknande höjdprofil. Har kört några lugna pass under veckan men benen ömmar lite lätt än.

Nu till frågan: En skadad bekant erbjuder en startplats på varvet, klarar jag en urladdning till på så kort tid och hur ska disponera tiden fram tills dess i så fall? Är inte sugen på att åka dit och knappt klara 2:00 eller klappa ihop.

Snittade 3 mil i veckan under hösten och har stegat upp till 5 fram tills två veckor innan Bergen men det känns, och jag har nog tänkt stega ner till 4 och bygga på lite lugnare därifrån. Med andra ord, sliten men sugen.. .

#4
•
6 maj 2018 kl 14:45
Gilla
Tack alla för feedback, testade 15 idag, gick lite tungt men rätt ok ändå med tanke på förutsättningarna.

Om inget praktiskt kommer emellan så blir det att stå på startlinjen om två veckor :)
#5
•
1 maj 2019 kl 21:06
Gilla
Kan också råka ut för nåt liknande när jag kommer upp runt 95% av maxpuls. Inbillar mig att det är ung där jag TROR vänster njure sitter. Har försökt springa igenom men det går inte, bara att stanna eller sänka tempot avsevärt. Brukar sabba mitt tredje och eller fjärde intervall när jag kör norska intervaller. Håller jag mig under 95% brukar det gå bra och jag slipper dessutom spy. Men det är extremt störande ändå, så jag mottar också gärna tips.
#6
•
10 maj 2019 kl 12:40
Gilla
Har bestämt för att försöka genomföra en mara i Norge början av juli, vilket i så fall blir min första. Har inget direkt tidsmål även sub4 vore trevligt. Jag har inte stegat upp till några 30+ k pass än, men ser inget hinder för att klara ett par tre stycken innan dess. Sista långpasset var 26 k och rätt smärtfritt. (Förutom skavsår...)

Nu till själva frågan, är det en idiotisk idé att låta tex Örebro Backyard Ultra vara en del av upptrappningen i distans? Och bör jag i så fall gå 'all in' om huvudmålet trots allt är att klara ett kontinuerligt 42 km lopp? Backyard Ultran tycker jag ser väldigt kul ut.
#7
•
10 maj 2019 kl 14:53
Gilla
Ultran blir ju snudd på valfri distans. 6,7 km per varv. Varje varv startas varje hel timme, sedan ger man upp efter hand. Flest varv vinner. Har inte helt koll på undelaget, men tror det är ganska blandat. Jag kan ju köra allt jag orkar allternativt avbryta mer taktiskt med tanke på resterande träning innan maran.
Så anledningen till frågan är om det 'träningsupplägget' som backyard ultran ger, bidrar eller förstör marasatsningen. Och om jag kan ta ut mig för mycket. Det är ca: 5 veckor före maran.
#8
•
10 maj 2019 kl 17:40
Gilla
Tack för input, det verkar ju kul, men det är ju det där med att kliva av i tid och därmed inte ge allt i en tävling. Självkontroll i tävlingsmoment är en svår konst. Har ju heller ingen aning om hur påfrestad man blir efter säg 8 varv och hur återhämtningen funkar efter typ 8 timmar eller kanske mer. Har som längst aldrig varit över 3 timmar kontinuerlig löpning, och aldrig med pauser.
#9
•
10 maj 2019 kl 20:27
Gilla
Tack, är nu anmäld till bägge loppen. (Maran går i Jølster den 6:e juli)
Kommer kännas lite taskigt mot arrangören kanske att kliva av trots att man kanske fixat flera varv, men får väl komma tillbaka senare och betala tillbaks ;) 'just för fun'

Har någon förslag på hur jag ska lägga upp långpassen fram till maran (inklusive BU) så tar jag gärna emot det. Gjorde en halvmara för ett år sen på dryga 1:45 men är inte lika 'snabb' i år då jag fokuserat på långsam mängd för att inte råka ur för ytterligare gubbvad som spökade mellan augusti och december. Körde senast 26 km, med bränsle i 5:35 tempo och det kändes riktigt bra, vågade dock inte längre då. Tidsmål på maran är som sagt inte så viktigt denna gång, men sub 4 vore kul.
#10
•
10 maj 2019 kl 21:48
Gilla
I mitt fall tog det några månader av framför allt sätesmuskulaturs träning innan jag blev problemfri. Sprang också extremt långsamt efter det men tror jag det funkar igen.
Problemen började i augusti. Flera gånger började jag träna (mot inrådan från min sjukgymnast) för tidigt när vaden kändes bra, men det slutade med bärgninghjälp hem efter typiskt 5 km.
Sjukgymnasten körde stötvågsbehandling 'from hell' på vaden och när jag trodde han var klar och tårarna slutat rinna, tyckte han att vi skulle ta reda på vart det kom ifrån...
Han upptäckte till slut att min sätesmuskulatur var kass (förmodligen efter ett diskbråck och allmänt passivt/dåligt leverne). Fick massage och mer stötvåg och fick uppleva smärta jag inte trodde förekom utanför illasinnade diktatorers tortyrkammare.
Nåväl, fick också träningsprogram med fantastiskt tråkig gymträning.
Jag följde dock detta och körde stakmaskin (vilket förmodligen är det tråkigaste man kan tänka sig) som cardio. Började springa försiktigt och långsamt och har ökat på sen dess och i stort sett fortsatt om än i mindre omfattning med styrketräningen. Och nu verkar det faktiskt funka igen :)
Med allt detta sagt, försök ta reda vad det beror på, det kan vara nåt enkelt att fixa, men det kan också kräva lite insats dessvärre. Vila kan räcka, men är inte alls säkert. Och framförallt, kommer det tillbaks, försök inte springa dig igenom smärtan.
Som flera skriver påstås också magnesium och om jag inte minns fel B vitaminer hjälpa till.

Lycka till

#11
•
11 maj 2019 kl 16:37
Gilla
Nä, stakmaskin var eget påfund som förberedelse för skidåkning som ev alternativ träning under vintern. Crosstrainer kändes i vaden och cykel kändes mest meningslös av de alternativ jag hade.
Kan ju också nämna att under den perioden när jag väl tyckte vaden kändes bra och började trycka på så small det i den andra. Vet inte om styrketräningen gjorde att jag fick ett bättre eller annorlunda steg i vänstra benet som i sin tur gav en annorlunda belastning på höger. Det var först efter några månader extrem lågfart med ökad mängd som det känns som det faktiskt funkar igen.
#12
•
13 maj 2019 kl 22:09
Gilla
Tack,
Får försöka lyssna till kroppen som det heter. Ska köra 30-32 till helgen tänkte jag, med sportdryck och kexchoklad (eller gel om det blir för varmt). Vill inte vägga, vilket jag gör vid ca:2 h när jag springer tom och bara med ev vatten. Är det dumt att köra i tänkt maratempo hela vägen?

Backyarden tänkte jag köra åtminstone 42 km, men inte så mycket mer. Tänker hålla så lågt tempo som möjligt, vartannat varv lite snabbare så man hinner få i sig energi.

Sen ett längre långpass (28-32) till 3 veckor innan maran (6/7) sen börja trappa ner längden på långpassen och se över alla andra pass, kollar lite på sista veckorna på programmen som finns här.

#13
•
19 maj 2019 kl 17:00
Gilla
Första 30 k avklarat. Blev ca: 5:50 tempo, men det var jobbigt, dålig dagsform eller nåt, sen blev höger sko för liten vid ca: 25 km. Kändes som jag nog skulle fixa 2 km till, men 12?
Min polarklocka påstår att den uppskattar återhämntningstiden till drygt 6 dygn. Är det något att bry sig om? Hade tänkt löpvila i morgon, styrketräna tisdag och sen köra på ung som vanligt men korta helgens långpass väsentligt iom backyarden vid Kristi himmelsfärd. Sista långpasset blir som Oldboy föreslår i alla fall, borde vara skonsammare.
#14
•
23 maj 2019 kl 22:39
Gilla
I början av augusti, gissar på ca 35-40 mil från Göteborg https://www.kongsvingermaraton.no/
#15
•
31 maj 2019 kl 17:23
2 Gilla
Sex varv blev det och blev varse om nya sätt att få skavsår på lilltårna, medförde en lite ansträngd löpstil och trötta vader. Känns bra idag dock, utom tårna. Mycket trevligt arrangemang, rolig tävlingsform och nyttig erfarenhet. Var dock lite kyligt väder för mig, är ju van att bli varmare, men iom det låga tempot blev det att klä sig lite mer under loppets gång. Hade kanske fixat ett par varv till men sen hade det nog tagit totalstopp. Kul var det, tror det byggde lite erfarenhet och hoppas att det även hade viss träningseffekt. Löpvila idag och troligen i morgon.
#16
•
1 juli 2019 kl 19:47
5 Gilla
Började vid 49, dvs 3 år och knappt 30 kg sen, efter ca: 30 års vila. Började med 3 km rundor i ca: 6:30-7:00 tempo, 180 i snittpuls och dödsångest. Ont överallt förstås.

Upptäckte en ny person under fläsket, och tänker fortsätta tills kaklet säger tvärstopp.

Ska försöka mig på min första mara nu på lördag.
#17
•
7 juli 2019 kl 19:27
2 Gilla
Uppföljning, sprang maran igår och hade hyfsad koll på ca: 5:40 tempo tom 33 km. Allt kändes lugnt och kontrollerat. Gjorde ett ryck för att gå ned till 5:30 sista milen men då kom väggen och efter ytterligare ca: 4 km kramp, höger hamstrings och bägge väder. Slutade på 4:10:47. Grymt besviken på tiden men stolt över min mentala insats på slutet. Varenda cell i kroppen skrek "Sluta!". Kanske spelade 60 kalla mil på mc, med inslag av blötsnö och ett par kalla tältlnätter in. Svårt att få till optimal mat också.

Men, på det hele tatt. Med undantag av sluttiden en fantastisk upplevelse och en löptur i fantastisk miljö.
#18
•
8 juli 2019 kl 09:55
Gilla
Tack Mathias.

Med långpass i det här fallet antar jag du menar 3h pass? Det är väl de som varit svårast att få till tidsmässigt. Bara att köra på :)
#19
•
21 mars 2020 kl 14:06
Gilla
Beror väl lite på träningsstatus kanske. Har jag hållit upp eller kört väldigt lugnt ett par tre veckor kan jag nog springa en 5 km med 170 i puls utan att det känns speciellt jobbigt. Om jag är i bra form har jag kanske 155 i samma tempo och samma upplevda jobbighetsgrad.Tror jag har 200 i maxpuls.
#20
•
22 mars 2020 kl 22:39
Gilla
Nån här som tränat med lätta förkylningssymptom (som jag misstänker inte är helt ovanligt i februari mars) som sedan testats positivt för SARS-Co V-2
< < < 1 2 > > >