Foruminlägg av Maria

#1
•
26 juni 2017 kl 10:33
Gilla
Hej,

Jag har av sjukgymnast fått diagnosen slemsäcksinflammation i höger fot. Utsidan av foten, strax nedanför fotknölen, är lite svullen och jag har ont när jag "tar själva steget". Inte om jag bara står på foten alltså, utan bara när den hamnar i rörelse.
Jag fick rådet att vila och eventuellt äta en kur antiinflammatoriskt vilket jag har gjort. Två veckors vila gjorde att foten kändes så gott som helt bra igen.

Igår testade jag att springa igen, en lätt 5-km-runda. Jag kände av lite smärta ganska snabbt men envis som jag är (samt det faktum att jag håller på att dö av frustration över att inte kunna springa) gjorde att jag trots allt genomförde rundan.

Idag har jag då självklart lite ont igen (men inte lika mycket som tidigare) och har googlat halvt ihjäl mig på hur man snabbt blir av med detta med minimalt med vila. Hör ju själv hus idiotiskt det låter men skulle helt enkelt bara vilja ha lite tips kring detta. Någon med liknande erfarenheter? Vad gjorde ni? Vad gör man?

Ska tillägga att jag ska springa mitt andra Tough Viking-lopp i slutet av sommaren och gärna vill vara i hyfsad form tills dess... och ha hunnit löpträna! Alltså vore det ju fantastiskt om man inte hade dragit på sig den här skadan från början...

Om det är någon som har något att säga kring detta så vore jag jättetacksam!
#2
•
26 juni 2017 kl 11:00
Gilla
Tack för svar hörrni!

Vila och undvika belastning är ju det man förstår men inte vill höra??

Ska kolla upp laserskupunktur!

Tack för tipsen!
#3
•
26 juni 2017 kl 11:01
Gilla
Och istället för två ?? Johnny, skulle det vara en smiley men det funkade inte så bra när jag postade;)
#4
•
22 januari 2018 kl 09:37
Gilla
Hej!

Jag har sprungit några år från och till och kanske framför allt försökt satsa lite mer på kontinuerlig löpning senaste 7 månaderna. Innan dess blev det lugna, flacka 5-km-rundor och emellanåt någon lika flack mil på tider runt 28 min resp dryga timmen.

Sedan september 2017 har jag börjat med lite trail också och varierar det med distanslöpning (mitt max är 17 km i 5.46-tempo). Jag springer ca 3 ggr/vecka och det brukar då bli ett distanspass på ca 12 km, två trailpass á ca 5 km. Min tanke är att trailpassen ska göra att jag ökar tempot och får lite bättre flås når jag sedan springer flackt men jag har lika usel (vrålhög) medelpuls vid passen ändå. Snittar på runt 160-165 så det känns ju som att jag så gott som springer runt och tokpressar mig i någon slags tröskeltempo eller nära maxpuls och att löpningen inte alls utvecklas så som min tanke med traillöpningen är... Men jag tänker kanske helt fel, amatör som jag är. Jag vill komma fort fram och har lite tålamod.
Jag har mina kuperade skogsrundor och tänker att jag så gärna ska ligga under ett visst medeltempo när jag kommer i mål och så pressar jag mig hela rundan. Kanske får jag inte alls bättre flås av den trämingstanken? Borde jag springa jättelugnt för att hålla lägre puls och strunta i tempot och pulsklockan? Men då känner jag mig å andra sida som en snigel i spåret som lika gärna kan ta en promenad och känner att ”är jag inte bättre än såhär?”.
Jag behöver verkligen hjälp på traven för att komma framåt... Det är frustrerande att se hur mycket av varje löppass som hamnar i röda zonen på klockan..
Och även vissa pass som känns ok, i alla fall de flacka passen när jag springer med en kompis och småpratar, ligger jag väldigt högt i puls och det gör bara att jag känner mig misslyckad. Så hur ska jag göra? Hur ska jag tänka för att komma framåt? Springer jag för få pass varje vecka?
Jättetacksam om någon vill hjälpa mig!
#5
•
23 januari 2018 kl 08:18
Gilla
Daniel Lindberg: Nej. Det känns egentligen helt ok runt 165, såklart jag tycker att jag flåsar onödigt mycket när jag springer trail och gärna hade fått ned det litegrann men det är inte så att jag dör. Och springer jag flackt så kan jag springa och småprata utan att inte bli alltför missuppfattad;) Jag kanske helt enkelt stirrar mig alltför blind på pulsen och den röda pulszonen. Den får mig att känna att jag är i usel kondition fastän löpningen egentligen känns ganska ok och som att jag ändå kommer framåt..
#6
•
23 januari 2018 kl 08:20
Gilla
Roland Söderström: Det låter sunt det där med att sluta stirra sig blind på % i pulszoner för just nu förstör det lite sv löpningen för mig. Och andra har sagt samma sak till mig; sluta titta på det det första du gör efter en löprunda - bara spring!
#7
•
1 april 2018 kl 10:32
Gilla
Jag har idag ett par Asics GT 2000 som jag köpte efter ett löptest där jag fick veta att jag pronerade. Detta var ca 4-5 år sedan och sedan dess har jag bara tittat på pronationsskor när jag köpt nya.

Nu är jag lite sugen på ett par Saucony Kinvara då jag hör mycket gott om dem och även löpare som pronerar till viss del har tydligen varit nöjda med dem.

Så vill egentligen bara ha lite synpunkter då man hör mycket om detta med pronation. Att alla egentligen pronerar naturligt men att det kanske handlar mer om att träna upp själva foten?

#8
•
2 april 2018 kl 07:15
Gilla
Joel: Vilken är den största (och bästa) skillnaden tycker du?
#9
•
14 maj 2018 kl 09:57
Gilla
Hej,

Jag har under de år jag löptränat kört med Asics GT 2000 och varit nöjd. När det nu är dags att köpa nya löparskor skulle jag vilja testa något annat märke och funderar över New Balance eller Saucony.
Jag överpronerar som sagt och har kollat på modellerna "New Balance 860V8" eller "Saucony Hurricane ISO". Någon som har någon erfarenhet kring dessa?
#10
•
14 maj 2018 kl 10:03
Gilla
Bild uppladdad av Maria
Denna modell är det jag har provat. Någon som kan ge något omdöme?
#11
•
14 maj 2018 kl 10:25 Redigerad 14 maj 2018 kl 10:25
Gilla
Jag tycker att storleken (eller mina fötter...) börjar bråka lite med mig och skon passar inte lika bra länge som de har gjort
#12
•
14 maj 2018 kl 20:00
Gilla
Någon som har några bra förslag på pronationsskor?
#13
•
14 maj 2018 kl 22:38
Gilla
Tack snälla för synpunkter och tips! Läser och funderar vidare!
#14
•
10 augusti 2018 kl 17:06
Gilla
Igår sprang jag min längsta runda någonsin, 17,5 km. Tidigare har jag hållit mig runt 10-12-km-rundor men nu tränar jag inför en halvmara så vet ju att jag är tvungen att lägga in lite längre pass.

Igår efter löpningen fick jag otroligt ont i magen, riktiga magkramper som inte gav med sig trots vila. Fick gå och lägga mig för natten vid niotiden på kvällen och låg trots det och hade väldigt väldigt ont. Kunde inte äta eller dricka och mådde illa och hade jätteont.

Hade druckit bra med vatten under dagen och tagit vätskeersättning, ätit helt ok och sprang inte i något jättetempo och pressade mig utan tog det lugnt.

Vet att det finns något som kallas löparmage, finns det något att göra för att förhindra detta? Om det nu var det jag drabbades av. För som det känns nu vill jag skippa hela loppet pga att det gjorde så ont efteråt och att jag inte vill riskera samma smärta igen.

Ska tillägga att idag känns allt som vanligt igen.

Någon som har liknande erfarenheter och/eller tips på vad man ska göra för att undvika sådant här?
#15
•
10 augusti 2018 kl 20:08
Gilla
Ah! Tack Irene, den aspekten med bålstyrka hade jag inte tänkt in. Jag har varit dålig på styrketräning på senaste tiden. Har det med det att göra har jag lärt mig en läxa: att inte strunta i styrka till förmån för enbart mer löpning!
#16
•
11 augusti 2018 kl 19:46
Gilla
Fredrik: Jag tänkte att den där knäckemackan inte skulle spela någon roll men det tillsammans med att jag ökade distansen ganska mycket från en vecka till en annan blev kanske ingen lysande kombo??

Jag tänkte jag skulle träna lite bålstyrka framöver och tänka på det där med att inte äta tätt inpå löpning i fortsättningen!