Foruminlägg av Hannes

#1
•
19 juni 2016 kl 07:44 Redigerad 19 juni 2016 kl 07:45
Gilla
Började springa för 1-2 år sedan. Efter ett litet tag så började det göra ont ungefär där sartorius korsar adductor magnus/longus/brevis och pectineus, varje gång benet skulle fram. Smärtområdet helt i linje med sartorius. Smärtan kom efter några kilometers löpning. Någon gång fortsatte jag springa trots ökande smärta, vilket slutade med att jag fick gå sista biten och dra fram benet med handen varje steg. Jag slutade springa då och höll uppe drygt ett år, men började igen för ett halvår sedan. För en vecka sedan hände samma sak, fast nu med högerbenet.

Jag gissar att det är sartorius pga. smärtlokalisationen.
Det är bara vid höftböjning som det gör ont.
Endast adduktion triggar ingen smärta alls.
Inte ömt.
Har jag sprungit tills smärtan börjat, så avtar smärtan successivt under 1-3 dagar. Under dessa 1-3 dagar gör det alltså ont om jag t.ex. ligger på rygg och lyfter benet.
Om jag springer tills det börjar göra ont och sedan direkt börjar gå, så gör det mer ont. Jag tänker att det beror på att man hjälper fram benet mer med hamstrings och vadmuskulatur när man springer. På samma sätt gör det mer ont att springa på lösgrus än på asfalt.
Denna stretchningsövning stretchar exakt området som gör ont: https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/236x/e8/f8/e5/e8f8e58c8a96635164215906e1353a9f.jpg

Jag har nog sprungit runt 100 mil i år. Smärtan kom smygande under en löprunda där jag medvetet använde mer höftböjarmuskler och mindre vadmuskler för att flytta fram benet, pga. smärta ungefär där soleus fäster i achilles. Det var vänstervaden jag hade problem med, men det är ju svårt att bara byta teknik för vänsterbenet. Jag löste alltså vadproblemet med att använda mer höftböjar- och mindre vadmuskler, men då fick jag givetvis problem med höftböjarna (sartorius, som jag gissar på) istället.
Jag har aldrig tidigare känt av denna sartoriussmärta i högerbenet. Jag har testat alla möjliga konstiga sätt att springa på, men smärtan kommer nu varje gång jag springer.

Jag helkroppsstyrketränar 2-3 gånger i veckan med bl.a. mag- och höftböjarövningar. Koncentriskt, eccentriskt och statiskt. Har gjort detta i 2-3 år.

Skulle ni säga att det är sartorius som spökar?
Varför gör det ont/vad är det för skada?
Vad kan jag göra för att bli av med detta problem?

#2
•
19 juni 2016 kl 11:47
Gilla
Tack för era svar!

Har varit inne på iliopsoas innan, men nu tyckte jag att mest talade för sartorius. Efter era inlägg och lite googlande så kan jag tänka mig att det ändå är iliopsoas.

Bo: Skönt att det löste sig med stretchning! Har redan nu börjat stretcha med den övningen, och den tar som sagt precis där det gör ont, även om det inte gör ont nu efter två dagars vila från löpningen.

Hur ofta, hur länge (per ben och stretchningstillfälle) och när i förhållande till löpningen stretchade du? Använde du bara övningen i länken, eller någon annan också?
#3
•
20 juni 2016 kl 07:55
Gilla
Tack än en gång för hjälpen! Jag ger stretchningen ett försök och hoppas på att det är lösningen även för mig!
#4
•
6 juli 2016 kl 10:38
Gilla
Tyvärr har jag väldigt dålig erfarenhet av att få diverse krämpor diagnosticerade och avhjälpta av läkare och sjukgymnaster. Genom att fråga och läsa själv har jag däremot blivit kvitt flera olika problem, så jag försöker gärna lösa detta på egen hand ett tag till.

Är det rimligt att det är rectus femoris, trots att smärtan går i linje med sartorius, cirka 10 cm proximalt (mer anteriort) och distalt (medialt) om symfysen?

Igår upplevde jag - för första gången - smärtan vid benpress, precis vid vändläget (>90 grader böjda ben). Inte handikappande, men klart noterbar. Jag har tidigare inte känt av smärtan vid någon rörelse som inte inbegriper aktiv höftflexion. Kan detta göra något av alla förslag här i tråden mer eller mindre troligt?
#5
•
4 juli 2018 kl 16:38
Gilla
Hej!

Mitt problem: om jag joggar över ca. 15 km (runt 10 km/h) så får jag konsekvent ont i knäna dagen efter. Hårt underlag och/eller tempo förvärrar (= kan räcka med 10-12 km om jag springer i 11-12 km/h på asfalt). Främst dagen efter men ibland även lite dag två. Ingen liknande smärta under eller i anslutning till löpningen.

Värken känns t.ex. vid cykling och trappgång. Det känns "osmort" i knäna, och skaver typ inne i knät närjag böjer benet. Smärtan alltid i båda knäna och utan sidoskillnad.


Detta är inget större problem för mig, annat än att jag inte vågar springa mer än max 25 km. Detta då jag dragit på mig flera olika löparrelaterade skador tidigare när jag trotsat smärta.

Känner någon igen detta? Ska jag lyssna på smärtan eller bara köra på? Är det någon sorts träningsvärk, kanske?

Jag har sprungit i perioder i fyra år. I år har jag minst sprungit 50 mil. Jag brukar springa en runda på 13km som i princip aldrig ger någon smärta dagen efter.
#6
•
5 juli 2018 kl 05:11
Gilla
Tack, glömde helt att nämna det!
Är man, 27 år, 170cm, 70kg. Styrketränat i fem år. Sprungit i fyra.
#7
•
6 juli 2018 kl 10:19
Gilla
Peter: Tror du att hällandning förvärrar jämfört med att landa platt? Jag tänker att knät får ta et hårdare smäll varje steg om man landar platt?

Normalt landar jag platt, vilken jag medvetet lärde mig när började springa . Jag sprang 23 km för någon vecka sedan på asfalt. Testade då att medvetet landa på hälen men det gjorde ont i knäna dagen efter även då.

Jag tar medvetet korta steg, även på asfalt. Detta sedan höftböjarskada i samband med just långa steg på asfalt.

Jag har haft problem med vänster vad ett par gånger, senast i våras då jag fick sluta springa i 1-2 månader. Jag vet inte om jag vågar utsätta min vad för tålandning. Det är ju väldigt balastande för vadmuskeln.

#8
•
7 juli 2018 kl 06:05
Gilla
Tack för alla svar! Att hällandning är det minst skonsamma makes sense. Ska experimentera med tålandning framöver. Jag tränar vaderna på gym 2 gånger/vecka, 3x10 reps, olika övningar. Har gjort i några år. Ska fokusera på den excentriska delen ännu mer nu.

Stretchning av framsida lår/knä gör jag redan, men ska prova att göra det mer. Har god erfarenhet av stretching för att undvika skador.

Ska bli spännande att se hur detta fungerar, tack för all input!
#9
•
18 juli 2018 kl 11:06 Redigerad 18 juli 2018 kl 11:06
Gilla
Nu har jag provat både ändrad isättning (mindre häl) och strtchning. Att landa mer platt/mindre hälisättning gjorde ingen skillnad för knävärken.

Nu när jag stretchat enligt Hans rekommendationer (den videon med fysioterapeuten (doctor of physical therapy)) så är skillnaden däremot enorm! Jag har gjort detta efter två tvåmilsrundor, med en hel del asfalt, och värken är kraftigt reducerad! Jag anar fortfarande den vid uppförsgång i trappor, men nu bara svagt och endast de sista 30 graderna benet rätas ut, jämfört med 60-70 grader innan. Mycket tacksam förhjälpen!
#10
•
8 februari 2020 kl 20:19
Gilla
Stukade foten för ett halvår sedan, klassiskt supinationsvåld. Försökte belasta så mycket och så fort som möjligt. Kunde börja springa efter två månader, sprungit 5-7 mil (23km-runda) /vecka senaste 3 månaderna. Smärta första 1-2km, sedan ganska smärtfritt. Ibland smärta igen när jag sprungit 15-20 km. Blivit successivt bättre med smärtan, den är närvarande varje dag men besvärar mig inte nämnvärt. Smärtan sitter "i" fotvalvet, det är där det gjorde mest ont redan vid stukningen. Även öm över knölen som sitter medialt, ca. 5cm distalt om mediala malleolen (någon som vet vilket ben den tillhör?). När jag suttit/sovit och ställer mig om tar det några steg innan jag kan gå normalt, då är det mer en diffus stelhet/smärta både i fotvalvet och över laterala malleolen.

Anledningen till att jag skriver nu är att fotvalvet fortfarande är tydligt nedsjunket på den stukade foten (som en mild version av den akuta svullnaden), och jag har hört från andra att detta inte tillhör en vanlig stukning. Inget bekymmer när jag springer regelbundet eftersom huden blivit mycket tjockare.

Någon som varit med om att vara plattfot länge efter en stukning? Vad har gått sönder, tror ni? Något att aktivt försöka göra något åt, eller bara låta tiden läka?
#11
•
9 februari 2020 kl 19:35
1 Gilla
Tack för svaren! Jag vet inte vad som kan vara skadat, men tänker nu att det är lika bra att låta någon som kan detta kolla på det, kan ju ge andra besvär mycket senare även om det känns relativt bra nu.