Foruminlägg av Karin Bergman

Åsas syster här. :)
Jaa, yinyoga är ju ljuvligt för alla kroppar med muskler som behöver få slappna av och ladda av lite spänningar. Och huvuden på högvarv. Tyvärr kommer jag inte på några riktigt bra online-pass förutom de på yogobe som kräver abonnemang. Men om du har yogobe så har Johanna Hector (fd Andersson) flera mumsiga yinyoga-pass där.

I övrigt är det ju kanon med mer fysisk yoga som fokuserar på styrka och smidighet i höftens hela rörelseomfång. Många löpare som upplever sig stela i höfterna skulle nog vinna på att jobba med styrka/rörlighet (alltså yoga! <3) istället för att stretcha och bråka med kroppen.

Mina favoriter på youtube är Leslie Fightmaster och Vevve jäderlund. De har yinyogapass vet jag, men jag själv har mest kört deras mer dynamiska klasser. En annan favorit är Ekhart yoga som har massor med bra klasser, bland annat yoga for runners.
Ett pass jag alltid återkommer till är: https://www.youtube.com/watch?v=9lUqo5Qceh0

Hitta ditt sätt att träna! <3 Träning hjälper hur mycket som helst mot medicinbiverkningar, fatigue och psykiskt dåligt mående; och forskning visar att de som tränar under sin cancerbehandling mår bättre och har större chans att svara bra på behandling.

Det beror förstås helt på vad du ska få för slags behandlingar och hur du mår av dem, men du kan kanske fortsätta springa genom hela sjukperioden även om det inte blir på samma nivå som om du vore frisk.

Bolla med onkologen, och om du ändå känner dig osäker så tror jag de många landsting även erbjuder fysioterapeuter som är specialiserade på cancerpatienter. Vet även att vissa regioner har träning som en del av behandlingen för de som behandlas mot cancer.

Och: lita på din egen känsla! Prova vad som funkar och reglera! Att komma ut och röra på sig är väl nästan aldrig fel, men intensiteten får anpassas.

Jag fick en cancersjukdom för några år sedan och innan de hade kommit på vad som var fel på mig slutade jag i förvirringen träna helt en månad. Världens miss!

När diagnos hade ställts och behandling började upplyste vården mig om att träning är hur bra som helst, och de påminde mig dessutom vid varje vårdbesök att köra på.
Dock tyckte jag det var ganska svårt att anpassa det till en lagom nivå. Jag borde kanske ha krävt mer hjälp och stöd av vården, men jag hittade lite folk med samma diagnos på internet istället som inspirade mig.

Jag styrketränade hur som helst hemma med kettlebells osv typ tre gånger i veckan, vågade mig inte till gymmet pga det obefinliga immunförsvaret. Vissa dagar under behandlingen käkade jag kortison och då blev det lite för lätt att köra slut på sig så att all kraft försvann tills dagen efter, men det där lärde man sig.

Jag sprang ett par gånger i veckan, men vid slutet av behandlingen gick jag mest promenader och sprang kanske 10 x 1 minut, bara för att få känna att kroppen fortfarande kunde öka farten.
På slutet hade cytostatiskan brutit ner kroppen rätt rejält så jag flåsade som tusan vid minsta lilla backe, och dessutom hade nerverna pajat i fötterna så det kändes rätt obehagligt att gå, MEN, jag är helt hundra på att min dagliga motion gjorde att kroppen har läkt ganska bra trots allt. Och jag blev alltid anmärkningsvärt gladare och piggare efter lite träning.

Ja. men sammanfattningsvis så hitta ditt sätt att träna på och fokusera på glädjen i att genomföra passen mer än hur snabbt /långt du kommer eller hur mycket du kan lyfta. Fokusera på det som känns bra! Och känns det piss någon dag så är det så, panika inte över det - det kommer att bli bättre!

Hoppas att din behandling biter satan på cancern och att du får må bra under tiden!