6 april 2016 kl 09:46
Att elitlöpare bryter misslyckade lopp beror ju på att det är viktigare för dem att snabbt kunna ladda om för en annan tävling, alternativt snabbt komma tillbaka till kvalitetsträning, än att fullfölja en tävling där prestationen är under standard. Inget att moralisera över, tycker jag.
Själv har jag aldrig brutit och ansluter mig till skaran som anser att skada/sjukdom är det som ska till. Det är inte heller där någon moralisk nit bakom - jag är bara rädd att om jag bryter ett lopp för att det känns tungt ökar risken påtagligt för att det ska bli en dålig vana.
Det närmaste jag varit att bryta var Visby halvmaraton för några år sedan. Det var 30 grader varmt och en trevarvsbana, dvs lätt att kliva av vid varvning. Hela andra varvet var jag bara fokuserad på att komma till varvning och bryta, men väl där kändes det lite fjösigt när det bara var ett varv kvar. 2 km före mål fick jag till min häpnad veta att jag låg tvåa i loppet eftersom klasar med löpare brutit/plockats av banan... Det lönar sig med pannben ibland.
