Foruminlägg av Sebastian

#1
•
23 januari 2016 kl 18:09
Gilla
Tänkte posta här om lite åsikter om vad någon annan hade gjort i min sits med mina knän.
der är ganska exakt två år sen jag skadade mina knän(hade precis fyllit 17) och idag nydligen fyllit 19 och har fortf problem då jag är ivrig att komma igång, speciellt med skidåkningen som till och med är uppe nu i sälen men det börjar kännas rätt rejält.

Har sedan 2014 gjort slätröntgen, MR, ultraljud, akupunktur, haft 3 sjukgymnaster, ortoped.
MR hittade broskskador på baksidan av båda knäskålarna och på lårbenet som knäskålen touchas med. 8mm område på vänster och 6mm på höger
De har mest sagt att jag är ung och med tiden kan de läka men har gått 2 år och tiden börjar rinna iväg då jag är ung och vill börja i mina sporter igen. Har inte kunnat springa sen två år tillbaka.

Det har blivit bättre men smärtan med all rehab träning men det är mest föe jag aldrig belastar men skadan finns alltid kvar och det känner jag av.

Så, är nästa steg att kolla på titthålsoperation? Har kikat lite på arthoskliniken i sthlm då ortopeden i linköping inte vill göra något åt detta. Han har sagt att det inte finns något att göra än hoppas att det läker men detta funkar inte längre. Som jag nämnde tidigare, vad hade ni gjort i min sits?
#2
•
2 september 2020 kl 21:59
Gilla
Hej!

Ursäkta för denna återkommande fråga som ofta kommer upp här så ska hålla mig kort.

Under en tre års period med över 40 sjukgymnast besök och gjort mer eller mindre allt man kan göra utöver operation så försöker jag fortfarande lösa detta problem.

Senast i våras har jag varit hos två ortopeder i hopp av operation och efter en tryckmätning trodde den ena att det var kompartmentsyndrom och skickades vidare till den andra som jag förklarade för att att jag inte känner igen mig i symtomen för detta och han höll med mig men att sedan säga att man inte kan operera det jag beskriver och därefter gav jag upp helt.

Ändå sitter man och läser att många opererar sig för benhinnebesvär(vilket det verkar vara men ej helt 100). Det verkar då vara Fasciotomy man opererar av det jag kan läsa.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Är det någon som har tips vad som bör göras/kan göras? Kontakta någon speciell läkare inom detta då jag inte verkar få hjälpen jag behöver här i Linköping?

Smärtan är alltså i båda benen på insidan av smalbenen och kommer när jag trycker på i fotbollen. Har alltså inte gjort någon röntgen eller operation. Smärtan håller alltså i sig under träning och flera dagar efteråt, även vardagligt i varje steg när det var som värst. vilket talar för att det inte är kompartmentsyndrom då den brukar släppa efter träning då trycket sjunker. Målet är alltså att kunna komma tillbaka till fotbollen och ge 100% utan dessa smärtor då det inte går att bygga fotbollskondition och träna kontinuerligt.

Någon som kan dela erfarenhet/tips här?
blev kanske lite rörigt och lite informationsfattigt men skulle listan skrivas vad jag gjort för åtgärder/behandlingar skulle listan bli enorm. Är det någon fråga så är det bara att köra på så svarar jag så fort jag kan!
#3
•
17 februari 2022 kl 21:48
Gilla
Hej,

Är nu inne i 10e månaden med en oidentiferat skada i ena underbenet, troligen nervskada vilket ger mig smärta mer eller mindre dygnet runt som märks av i varje fotnedsättning och även i viloläge. Håller snart på att explodera av frustation då jag upplever jag inte får hjälp av vården.

Varit hos två sjukgymnaster, skelettröntgen, ultraljud, långvariga rehabperioder utan framgång och ändå vägrar vården gå framåt där jag bara blir skickat runt med orimliga vänte/handläggningstider. 5 veckor sen fick jag vänta 3 veckor för en telefontid med läkare på 2 minuter som skickade förfrågan till neurografi och ortoped för att få tag i MRI. Neurografin blev nekad 2 veckor senare pga att de inte tyckte det var en nervskada vilket skadan tydligt indikerar med skriftligt intyg från sjukgymnast och idag 2 veckor sedan samtalet fick jag information att preliminär tid till endast läkarbesök hos ortoped är i slutet av april. Skulle det leda till MRI och eventuell operation ligger det ju 1 år framåt och det är ju helt orimligt med dygnet runt smärtor.

Vet inte vad jag ska ta mig till för jag får inte ens en MRI. Är beredd att betala privat för sjukvård men det lär väl sluta att man blir skuldsatt livet ut om det skulle leda till operation.

Vet inte hur det funkar med sjukvård och kostnader utanför mitt län? Är bosatt i Östergötland men vad jag vet finns det inga idrottsläkare tillgängliga.

Skulle uppskatta något enormt om tips hur ni skulle hantera min situation så man någon gång kan komma tillbaka till sport och framför allt smärtfri vardag...
#4
•
15 juni 2022 kl 23:31
Gilla
Ursäkta @Krippa & @Oldboy för ingen återkoppling efter era svar, läste dem dock men glömde bort att svara.

Sitter fortfarande med oidentifierad skada sedan slutet av maj 2021, har sedan förra inlägget gjort MRI som ej gett någon förklaring och varit hos ortoped som gjorde mindre nytta än vad mina 3 sjukgymnaster gjort. Ett nervtest är beställt och gick igenom denna gång men sjukt lång väntetid till oktober...

Något som jag uppmärksammade som min sjukgymnast höll med mig om är att MRI svaret inte nämner något om nerver alls i svaret och skadebeskrivningen som skickades till dem för bedömning nämnde inget om nerver heller vilket kan då ha missats då det 99% är sural/peroneal nerverna som är det troliga problemet. Tänkte höra med er om ni vet någon här på forumet som kan läsa av MRI bilder, mer specifikt fotled mot sural och peronal nerverna?
#5
•
15 juni 2022 kl 23:41
Gilla
Finns det någon här på forumet som kan och skulle villja ta ett kik på mina MRI bilder på fotled kring sural och peroneal nerver?

Tänkte även höra om någon här på forumet har erfarenhet av nervskada med sural alternativt peroneal nerven? Hur lång läketid var det för er? Var smärta kvar när ni fasade in träning igen och hur länge?

Har ingen direkt aktiv smärta utan är mer överkänslig deluxe mot tryck i häl och beröring i hela yttre underbenet, ju mer det kommer mot fotknölen ju mer "brännande" upplever jag det. Det kan räcka med att byxbenet slår emot över fotknölen vid gång eller vaden liggandes mot soffa/säng.

Går i tankarna om man vågar fasa in sport och att det kanske bara är beröring/tryckkänslighet kvar av smärtan som må sitta kvar ett bra tag?


Håller gärna diskussion med tankar. Detta börjar bli löjligt där jag snart går in i 14e månaden med nervskadan....
#6
•
16 juni 2022 kl 16:43
Gilla
Har under 2022 försökt ge mig på upptrappning med löprehab i 3 omgånger på 1-2 månader styck och slutar alltid i mindre smärtor i varje stegnedsättning och aktiva brännande känslor runt fotknöl, då springer jag bara var 3e dag i 10km/h tempo mellan 2.5-5km i 2-4 intervaller.

Varför det inte är aktiv smärta nu är för jag inte löprehab på över en månad men så fort jag börjar kommer det och då kvarstår bara den överkänsla delen kvar som även den blir starkare om jag t.ex. gör övningar som involverar underben och rörelser av fotled, dock något jag inte gör alls mycket för att inte provocera fram det..
#7
•
19 juni 2022 kl 21:34
Gilla
Aldrig haft någon muskelsvaghet sedan dag av skadan så bör inte vara kretsande kring det.

Jag har googlat extremt mycket till den nivån att jag inte hittar mycket mer information kring det och högst troligen läst denna du länka.

Mitt problem är att min skada fortfarande är oidentifierad efter snart 13 månader. Då har jag genomgått kontakt med 3 sjukgymnaster varav en av dessa haft diskussion med ortoped kring mitt fall, 3 läkare och 1 ortoped. Genomfört slätröntgen, MRI, 2 ultraljud, 7-8 laserbehandlingar, total vila i 2-3 månader x 2, progressiv löprehab under 6-8 veckor x 3 där jag alltid behövt sluta pga att aktiv smärta börjar komma i varje löpsteg.

Blir svårt att behandla något man inte vet vad det är, därav min fråga i tidigare inlägg om någon kan läsa av MRI bilder. Nästa steg jag väntar på en neurografi men 25 veckors väntetid... en läkare beställde neurografi i september 2021 men blev nekat trots uppbackning från min sjukgymnast och läkare.

Är sugen på att testa köra på aggressivt för att på något sätt "bryta upp" vävnad etc men är riktigt rädd att dra upp skadan igen och inte sugen på att lägga till ytterligare ett år med skada. Blivit en del småskador genom åren från sport och alltid haft bra känsla för när man kan köra på och inte men denna skada visste jag dag ett att det var mer seriöst och med magkänslan är fortfarande densamma.

Upplever att läkarna inväntar självläkning och ja, läst att läketid kan ta upp till två år. Varför jag inte köper en approach med självläkning är att ingen undersökning har på något sätt hittat själva skadan och då tänker jag om en skada hittas mot höst/vinter efter neurografi och vi leker med tanken att det kräver operation, då lär den här resan sluta med 2.5-3 år med inväntan på eventuell operation och lång rehab....
#8
•
20 december 2022 kl 15:53
Gilla
Det gör inte ont utan blir brännande/stickade känsla kring en nerv, högst troligt suralnerven, ju hårdare man är aktiv med löpning desto mer intensivare blir stickandet.
#9
•
20 december 2022 kl 16:08
Gilla
Har gått nu 19 månader, skadan kom maj 2020 och är fortfarande problem, visst kan jag löpa lätt men omöjligt att komma tillbaka till sport. När kan man börja ana att det är permanent skada? Blir lite depressionsvarning att rehaba två år i sträck.

Jag och och min sjukgymnast anar båda till 99% att det är suralnerven, jag kan alltså i princip känna att alla symtom kommer ifrån nervtråden i underbenet men inga undersökningar kan fastställa något. Varken ultraljud, slätröntgen, MRI eller ens nervtest men inte varit gjort någon mer inom sjukvården eller sjukgymnast sedan september då inget finns att göra, så kör min eget race.

Prövade trycka på ordentligt igår med intervaller och i slutet skulle jag kunna jämföra stark turbulens i ett flygplan fast det sker i nerven om det makes sense. Ingen smärta under eller efter men ordentligt stickande/brännande i utsida underben och idag detsamma och något stelare känsla.

Tänker att jag fortsätter att trycka på och se hur det svarar i och med att inget hjälper ändå. Det skulle kunna funka och att stickande/brännande känslan är maxgränsan, men likagärna skulle det kunna brista och det är 19+ månader ytterligare rehab och då är det ju bara att ge upp allt sport och träning för all framtid.

Nog svårt att sätta sig in i denna situation då det inte finns något svar egentligen, men alltid intressant och höra folks tankar och idéer
#10
•
21 december 2022 kl 19:53
Gilla
@Clara Stamborg - jodå, har andra intressen också såklart men är rätt utmanande när man är i ung ålder och ens tänka tanken att släppa sporten då jag nog ändå kan ha 10 år kvar med fotboll om man tar hand om kroppen. Det är snarare responsen från sjukvården som är motivationsdödaren där varje besök/undersökning går mellan 5-8 veckor i princip. Visst har jag förståelse att det är svårt för dem att göra något utan att hitta orsaken men när det hållt på i 19 månader börjar man undra... Är heller inte känslig med småskavanker, det spelar jag med konstant i princip men detta kände jag från dag ett att det var något allvarligare.

@Leif Nilsson
Nej, inte varit hos kiropraktor, känns långsökt att det skulle fixa problemet, men man ska aldrig utesluta något. Känns dock som det nästan måste vara nervbaserat då det påverkar känsel kraftigt på flera sätt - något halvroligt jag märkt konstigt nog på senare tid är att det inte går att känna av gåshud på underbenet sedan skadan kom.

Ska kolla upp det du nämnde om Posturalklinik då det känns som något fortfarande måste göras. Är förstod att nervskador tar tid men nu när det går 19 månader börjar jag tveka på om självläkning ens är möjligt och om något annat behövs göras.

@hxman Ja, nervsystemet hänger ju ihop och inte haft tanke kring något med rygg, aldrig haft problem med ryggen på något sätt men inget som bör uteslutas för det. Frågan är bara hur man ska övertyga läkare om att kontrollera det. Har för mig att sjukgymnasten prövade ryggrörelser som kommer i kontakt med den större nerven du nämnde men triggade inget av mina symtom så.

MRI gjordes på vristen, det är egentligen där all undersökning har gjorts, ultraljud, slätröntgen, MRI, nervtest, laserbehandlingar. Tanken jag alltid har haft kvar är om man alltid har kollat på fel ställe och att skadan alltid har varit någonstans i underbenet/vaden, från fotknöl till knä. Men återigen, hur ska man lyckas övertyga läkare att fortsätta när de alltid har tvekat på allt jag säger... För att få MRI var jag villig att betala själv och det var först då de bokade den.

Idag skulle det lika gärna kunna ha självläkt men på ett dåligt sätt som gör att det triggar igång alla de konstiga symtomen, som tur ingen starkare smärta men har heller aldrig vågat fortsätta pressa på när symtomen väl kommer då jag är rädd att dra upp det ordentligt.

Min sjukgymnast har varit väldigt aktiv och verkligen trott på det hela och varit övertygad om det själv, det är en sådan läkare man skulle behöva för att komma vidare skulle jag tro.
#11
•
22 december 2022 kl 12:57
Gilla
Ja det kan jag inte säga något emot och absolut väntar många på värre saker än min skada.

Det behöver nödvändigtvis inte vara en nervskada i sig då det inte inget fynd eller diagnos kan sättas. Däremot påverkar vad det nu än är sural, alternativt peronalnerven.

Styrkan skulle jag beskriva som väldigt bra och stabil, som heller aldrig påverkats under dessa 19 månader - aldrig upplevt muskelsvaghet. Tränar kontinuerligt styrka, rörelse, balans noggrant genom hela kroppen och mest de som påverkar löpning.

Det är absolut nerven/skadan som påverkas av aktivitet och egentligen bara tillräckligt mycket löpning i mång som triggar det, krävs dock ganska lite.

Skulle jag gå av träning skulle problemet börja försvinna om 3-4 veckor och hur jag bär mig åt gör triggas det igång igen via löpning när det nån en viss threshhold. Det är bara löpning som triggar igång det ordentligt, cykla och styrke/rörelseträning kan inte inte självt trigga igång det, även att småsignaler eller vad man ska säga kan triggas ibland.

Skulle jag 100% veta att det inte kan bli värre skulle jag absolut kunna leva med denna kraftigare brännande/stickande känsla och köra på, även fast det påverkar vardagen. Men det är där jag är idag, det finns inget att gå på vad det handlar om och om det skulle förvärra det rejält. Då blir resultatet rejält med haltande och konstant obehag där det bara är sömn som tar bort det.