3 december 2015 kl 18:56
Hejsan på er löparentusiaster!
Tänkte börja lite med min bakrund och tidigare erfarenhet av löpning:
Höll länge på med friidrott när jag var yngre (sådär i 5-6 år) och därigenom blev det endel löpning på blandade distanser. Tränade även en hel del löpskolning på den tiden så tekniken finns där i grunden. Min största "bragd" från den tiden var Victorialoppet på 9km som jag avverkade på 35.33.
Sen jag slutade med friidrott så har det blivit allt mindre löpning och i stället kampsport och framför allt styrketräning på gymmet.
Sedan ett par månader tillbaka så har dock intresset för löpning fått en nytändning, delvis tack vare en kollega och delvis tack vare min bror som blivit rätt bra på löpning på senare år. Får väl också tillägga att jag nyligen läst Born to run (bättre sent än aldrig). Detta tar mig till min poäng här: minimalist-/barfotalöpning!
Sedan en tid tillbaka så har jag börjat övergå till ett par Vibram KSO. Jag har långsamt byggt på distansen och är väl uppe mellan 3-4 km just nu. Än så länge känns det riktigt bra och framför allt så är det mycket roligare att springa när man får en helt annan känsla för underlaget och dessutom mycket lättare löpsteg!
Nu till mina frågor! (äntligen) Hur gick er övergång och hur gick det att anpassa löpstilen och kroppen till tunnare skor?
Hur snabbt ökade ni intensiteten och distansen?
Hur kändes kroppen den första tiden?
Vilka muskler hade ni träningsvärk i?
Hur var er upplevelse?
Har ni fortsatt med minimala skor/barfota eller har ni återgått till mer uppbyggda skor med mer stöd?
Bara mata på med allt ni har! Är intresserad av era erfarenheter och åsikter i ämnet.
Tack på förhand!