Foruminlägg av Ben

Jag vägde också 120kg för ett par år sen, men jag hade en dröm att kunna löpa och när jag började vågade jag inte ens drömma om göra min livslång dröm av att klara en maraton.
jag började med att banta och köra crosstrainer, jag var rädd att min tyngd skulle sliter för mycket.
jag körde för hårt och blev skadad flera ggr. lyssnar nu på experterna här och kör 3 av 4 pass riktigt sakta jogging.

nu har gått ned 25kg och har flera roliga lopp att se fram emot i år bl.a 2 maraton

@ Tobias
I början är alla pass utmanande och kroppen måste byggas upp men det är föst nu det sista jag taggat av och tillåter mig själv att jogga i 7min tempo och jag önskar jag börjat där så hade resan nog varit lättare.
f.ö. kör jag en gym pass varje vecka (min mördapass) där jag varva 1km intervaller på bandet i ökande tempo med rygg, bål, höft och rump övningar (lite utfall, knäböj plankan osv)

nu är OP mycket yngre än mig men jag kände igen mig i hans berrättelse då jag också har varit sportig sen slappat till mig, jobbat skift osv. därför ville jag "hjälpa" till.

Sen när jag började träna och folk på jobbet börja märke det på mig så sa dom äldre visa gubbarna "men man återhämtar sig inte som när man var ung" och jag höll med utan något större eftertanke...
MEN SHIT vad det har visat sig vare den begränsande faktor för min träning. nu efter tuffa pass har jag till mina barns förtjusning börjat med isabad. jag lägger nog lika mycket energi på återhämtning som på träning på sista tiden. fredag är numera heligt vilodag. man är väl bara så bra som man återhämtar.

jag var Zero förra Maj, kunde inte jogga 300m, jag är inte snabb men har nu sprungit ett gäng lopp t.o.m halvmara och ligger i träning för min första mara kommande maj.