Foruminlägg av Rikard Liljenskog

#1
•
16 november 2016 kl 20:14
Gilla
Lite sen kommentar, men jag vill ändå rekommendera Marmors Ether driclime som man just nu kan köpa för typ 700 kr. Jag har sprungit med den de senaste tre åren i allt från bitande minusgrader vintertid som vanligt göteborgskt regnväder och insett att det bara måste vara den perfekta jackan: Innerfodret är så skönt att du kan använda jackan utan någonting annat under om du känner för det, den är välventilerad samtidigt som den faktiskt står emot ganska mycket regn. Huvan gör att man ser ut som en ninja eller fridykare - men den sluter verkligen tätt runt huvudet om det blåser. Och den går att packa ihop i sin egen bröstficka. Oerhört bra jacka helt enkelt.
#2
•
18 april 2017 kl 23:38
Gilla
Hej! Jag känner att jag behöver lite råd om träningsupplägg så här alldeles inpå Göteborgsvarvet. Jag har lyckats hålla igång och hålla mig skadefri under nästan hela året och siktar på att försöka nå något av en drömgräns för mig: 1:25 på Göteborgsvarvet. Jag har varit flitig med intervallpass på löpbandet, men jag inser samtidigt att det har slarvats med backträning och backintervaller. Hur tycker ni jag ska göra? Ska jag förlita mig på att de långa intervallerna skapar en tillräcklig förmåga att orka med ett högt tempo, eller måste jag såhär i slutet leta upp någon lång backe att kuta i?

Rikard
#3
•
19 april 2017 kl 18:19
Gilla
Tack för tipsen Olle! Lite kuperad terräng och fartökningar i backarna skulle kunna vara en bra idé. Min oro är annars att Säldammsbacken och kanske framför allt den andra bron ska slita alltför mycket på mina säkert redan ömma ben... Intervaller är ju bra, men några graders motlut är något helt annat som du säger.
Och ja, vi ses vid start och hoppas på medvind på Hisingssidan!
#4
•
19 april 2017 kl 23:56
Gilla
Det enda jag inte tänker göra är att försöka köra backlöpning i Bragebacken - det blev bara bergsbestigning kände jag... Det lät som en fräck och tuff utmaning, men blev egentligen bara farligt. När man skulle försöka ta sig ner...

Sedan kanske jag inte ska överdriva hur utmanande backarna är - det är ju inte Skatås eller Änggårdsbergen vi talar om... :-)
#5
•
27 juli 2017 kl 11:17
Gilla
Jag skulle rekommendera att du springer åtminstone något pass som är längre än tävlingsdistansen. Och uppförsbackar - flacka banor är en helt annan ansträngning känner åtminstone jag. Farten har du ju redan - utmaningen blir benstyrkan och pulsen när stigningarna kommer.
Lycka till!
#6
•
9 maj 2019 kl 21:06
Gilla
Den korta uppförsbacken vid bron över från Änggården till Slottsskogen kan jag fortfarande drömma mardrömmar om. Om man vågat sig på en långspurt så är de där 20 metrarna väldigt smärtsamma. Sedan tycker jag också att de avslutande kilometrarna på Hisingssidan är tuffa mentalt - särskilt när bron dyker upp i horisonten.
#7
•
19 november 2020 kl 06:23
5 Gilla
Jag har också målet att hinna med 100 mil under 2020. Under sommaren så låg jag vid något tillfälle mer än 10 mil efter "farthållaren" - men efter gårdagens (visserligen mycket sega) milrunda så är jag bara 8 km bakom... Känns hoppfullt. Sedan så har det blivit många slentrianrundor utan egentlig kvalitet känner jag, men i dessa märkliga tider så är det svårt att hitta inspiration till högre farter. Åtminstone för mig! Kämpa på nu alla!
#8
•
16 januari 2021 kl 08:36
4 Gilla
Sen uppdatering, men ändå: Lyckades få ihop 1000 km under 2020 med hjälp av framför allt alldeles för många slentrianmässiga milrundor i rätt maklig takt. Ambitionen att pressa sig infann sig inte särskilt ofta. Det är märkligt hur ens milfart sakta men säkert klättrar uppåt utan att det märks. Målet för 2021 måste bli att få tillbaka en del fart igen.
#9
•
28 januari 2022 kl 08:48
2 Gilla
Hej!
Jag tänker att det är när man träffar andra löpare som man känner att nej - jag är alls ingen tragisk figur - och om jag skulle vara det så är jag åtminstone i väldigt gott sällskap. Själv så känner jag en stor samhörighet med andra löpare när man står där i startfållan. Alla löpare förstår att bakom varje lopp så finns det (förhoppningsvis) många timmar av envetet malande på löpband, längs grusvägar eller motionsspår. Och att "inte ge upp drömmen" låter ganska härligt tycker jag - för egen del är drömmen att träna så att jag mår bra och förhoppningsvis därigenom vara en både trevligare partner, förälder och vän.