23 maj 2013 kl 06:50
Jag började springa i mars förra året. Alltid velat springa, men inte orkat hålla ut pga övervikt.
Så i samband med min viktnedgång powerwalkade jag dagligen, i början av mars-12 tog jag mina första löpsteg. Sprang varje dag...men kom aldrig över 3km. Så jag var ganska frustrerad.
Fick då tips av en god vän att INTE springa varje dag utan varannan, och att springa i prattempo. Inte fortare än att jag kunde prata.
Så nästa gång jag gav mig iväg var det så turligt att min mamma ringde. Vi pratade och jag sprang, helt plötsligt hade jag sprungit fyra km.
Där släppte min spärr. På GBG varvet det året sprang jag 11km innan mitt knä pajjade.
Sprang sen tjejmilen utan problem i sept.
Nu i vinter har jag haft uppehåll pga inflammationer i knä. Så GBG varvet blev en utmaning. Tog mig runt, men inte springandes hela tiden, största vinsten var att knäna höll!!
Önskar dig lycka till....låt det ta tid är min erfarenhet så att du inte drar på dig skador....