4 februari 2022 kl 08:04
Hej Clara!
Jag känner igen mig i det du skriver. Att alltid vilja prestera mer av något specifikt, men också att ha känslan av att vilja mer av allt. Och så kommer ju inslag av livet också... det kan vara hundvalp, mycket på jobbet, sjukdom, skada eller andra saker som tar ens tid och energi. Att behöva bromsa upp, pausa, komma tillbaka, pussla ihop, hitta ny motivation osv.
Jag kommer alltid tillbaka till: Varför gör jag det jag gör? Varför springer jag ens? Är det enbart för mätning, prestation och medaljer, eller är det också för att jag blir lycklig och får både psykiska och fysiska fördelar av att springa? Svaret är ju både och. Men mest det sistnämnda. Vad är ditt varför?
Det kan till och med vara nyttigt att göra uppehåll från tävlandet, och hitta den där drivkraften och lyckan i sin träning utan att tävla. Prestera för sig själv och få chansen att bygga upp andra förmågor hos sig själv, som gör dig starkare inifrån och ut och ger dig mer motivation till framtiden. Träna det du hinner, det du blir glad och mår bra av. Och lägg tid på det som du har framför dig nu, lilla valpen. Acceptera att "just nu är det såhär, och det är okej."
Jag tror absolut att du kan fixa att springa 20k på fjället utan att träna specifikt löpning vissa km i veckan. MEN, det kanske inte blir exakt den tiden eller nivån som hade blivit annars. Men kanske får det ändå vara good enough?
Lite tankar från mig, kanske något kan hjälpa att minska stressen. Ta hand om dig och njuuuuut av tiden med valp. Det är lite jobbigt nu, men sedan saknar man det. :)
