Foruminlägg av Peter Lindh

#1
•
1 augusti 2013 kl 19:08
3 Gilla
Hej, och förlåt mig om jag begår en synd genom denna egenreklam för mitt kåseri om en nybörjarlöpare och hans klädval. Men det kanske hjälper nån som ska ta sin första löparsteg :) http://www.varnamonyheter.se/nyheter/kronika-tiden-tycks-ha-sprungit-ifran-mig#.UfqTLhaStfj
#2
•
2 augusti 2013 kl 06:18
Gilla
Tack Fredrika, take it from my wife, kids & dog, vissa killar är inte snygga i tajts :)
#3
•
2 augusti 2013 kl 06:21
Gilla
Aha MAMIL, så det finns en akronym för det också :) Men jag har vant mig vid kläderna nu, kan till och med uppskatta att de är sköna att ha på sig. Den här texten publicerades första gången i höstas tror jag, så det har blivit några mil sedan dess.
#4
•
2 augusti 2013 kl 06:26
Gilla
Per, de aktuella stavgångarna är rätt snälla och dessutom med i en annan sektion av samma klubb och om jag inte tar helt fel dessutom föräldrageneration till ett antal yngre löpare i klubben :)
#5
•
2 augusti 2013 kl 06:31
Gilla
och tack till alla för alla uppmuntrande ord :)
#6
•
2 augusti 2013 kl 17:06
1 Gilla
I den klubb jag springer är det nästan uteslutande tajta kläder. Det har underlättat min acklimatisering. Det och det faktum att vägen till träningen går genom en folktom skog :-)
#7
•
2 augusti 2013 kl 22:59
Gilla
Ronny, jag tror att det går bra att springa i vilka kläder som helst, så länge man trivs själv. Artikeln är skriven med vad som förhoppningsvis ska vara en liten glimt i ögat. Jag är numera trygg och trivs i mina tajts :)
#8
•
2 augusti 2013 kl 23:00
Gilla
Jag tänker lite som du nu för tiden också, Eva. Men det var ett tag sen den här skrevs för papperstidningen :)
#9
•
4 augusti 2013 kl 22:09
Gilla
Jag börjar ana att tights är ett hett ämne. Hur är det med kompressionsstrumpor. Jag har en gubbvad och har börjat med kompresssionsstrumpor. Det inte heller är så snyggt – i alla fall inte på mig. Jag känner mig som en engelsk pojke i skoluniform, men precis som tightsen är de förbaskat sköna och jag tycker att mina problem minskar.
#10
•
17 augusti 2013 kl 15:33
Gilla
Ursäkta mitt senkomna inlägg, men jag tycker att ämnet är intressant.
Själv låter jag glädjen bestämma. Om huvudet vill springa får gubbvaden anpassa sig. Att icketränande i omgivningen tycker att jag överdriver min träning kan jag leva med.
Jag tycker att det är fruktansvärt frustrerande att vila halvskadad när man inte känner av något förutom när man springer. Jag har testat det några gånger och det har heller inte hjälpt.
Så nu springer jag väldigt ofta, även om jag håller det runt milen och långsamt för det mesta.
Jag antar att det kan straffa sig i längden, men jag har i alla fall roligt under tiden.