Foruminlägg av Elias

#1
8 november 2012 kl 00:33 Redigerad 8 november 2012 kl 00:34
Gilla
Fan vad härligt att höra Karl-Fredrik!
Se till att stretcha hamstrings (baksida lår) ordentligt, det kan vara en sån enkel grej som känns i knät - ett tidigare problem jag hade. Efter att ha stretchat hamstrings i tid och otid har knäsmärtan försvunnit.

Kom ihåg att även om du inte springer "enligt schema" så är det bättre att göra något än att låta bli helt. I början speciellt, för att hålla i rutinerna och inte tappa bort allt. Vissa dagar är tröttsammare än andra när det kommer till träning - det gäller att bita i och köra ändå, även om man gör det lite lugnare.

Lycka till, jag ser fram emot vidare läsning!
#2
25 april 2016 kl 16:39
Gilla
Hej! Någon som har koll på om man får minnesmärke/medalj vid genomförd Ryamara? Står på vissa sidor men inte andra. (Vem vill springa utan att få medalj!?) :)

#3
23 oktober 2016 kl 16:41
Gilla
Jag har ankfötter och adios är min favoritsko så jag skulle inte kalla den smal, om man kör med något för stora skor åtminstone. Jag springer med ca två storlekar för stora skor (har 40 i normala skor och 41 2/3 i löpskor). Kör med Supernova glide som mängdsko. Dreglar just nu över adios 3 inför vårens maraton! :)

Men för att återgå till ämnet. Jag upplever inte adios som smal. Däremot passade inte Boston mina fötter alls. Så det är nog från fot till fot.
#4
17 januari 2017 kl 22:47 Redigerad 17 januari 2017 kl 22:50
1 Gilla
Jag vill kunna skapa ett eget träningsprogram att följa via min träningssida, så det visas som när man följer något av era förprogrammerade planeringar.
#5
25 januari 2017 kl 19:46
Gilla
Kolla in Hal Higdons planeringar. Exempelvis http://www.halhigdon.com/training/51143/Marathon-Novice-Supreme-Training-Program Det är mycket junkmiles och inga intervaller alls. Programmen är förvisso i miles men det är ju lätt att räkna ut till km. Jag körde hans novice 2 till Paris maraton 2016 och gillade upplägget. Plus att jag överlevde distansen och tog mig runt ett första maraton. Vann dock inte.

Annars är väl det normala att bygga på distansen lite i taget på ett långpass per vecka tills man når en pik på 32km som sista och längsta pass 3-4 veckor före maraton. Och trampa omkring något pass till i veckan. Du har ju lång tid på dig så det är bara att jobba på!
#6
25 januari 2017 kl 19:54
Gilla
Om jag har räknat rätt på veckorna borde novice 1 passa in till 3 juni. http://www.halhigdon.com/training/51137/Marathon-Novice-1-Training-Program
#7
27 juni 2017 kl 11:46
Gilla
Tighta boxer under tights, commando under split. Föreställer mig att jag springer så snabbt att ingen hinner se någon kalsongkant. Eller är mer intresserade av mina chockrosa skor under långsammare pass.
#8
13 december 2018 kl 15:19 Redigerad 13 december 2018 kl 15:22
Gilla
På crawlkursen jag gick använde vi korta fenor, för att få in känslan för simningen och förmodligen för att ens ta oss framåt. Funkade bra och i slutet kunde alla (utom en) crawla åtminstone en längd utan fenor. Men det blir ju skillnad, plötsligt står man still i vattnet och måste lite börja från början. Men jag körde på ett par veckor efter det utan fenor men med neoprenshorts och sen kunde jag crawla rätt bra utan hjälpmedel. Jag är fortfarande verkligen inte snabbast i bassängen men jag påstår absolut att jag kan crawla! Och har inga problem avverka några km i bassängen. Men för att svara på frågan tyckte jag inte att det var varmt med neoprenshorts. Däremot lite för varmt under vansbrosimningen i somras med heldräkt!
#9
16 juni 2021 kl 19:50 Redigerad 16 juni 2021 kl 20:38
13 Gilla
Jag mår rätt dåligt av den här tråden och jämförelserna och hade inte tänkt skriva alls. Men jag har anmält de värsta inläggen så får det vara bra så. Vill även uppmärksamma alla som skriver om att personer läser det ni skriver. Även om det inte syns. Det första jag reflekterar över är att många verkar tro att det är så att vi VÄLJER klass. Det finns ingen som väljer att vara transperson.

Det enda som diskuteras är damidrott. Hur skulle det se ut om jag som juridisk man med många års hormonbehandling och operationer skulle tävla i damklass?

Någon undrade över om det är en viktig fråga. Det är det, inte livsavgörande men viktigt. Skulle jag inte kunna springa i herrklass/allmän skulle jag inte delta i lopp alls. Givetvis skulle jag klara mig genom livet ändå, men alla löpare vet att det är rätt kul med lopp och tävling.

En tredje klass skulle kräva att alla transpersoner behöver vara öppna med att de är transsexuella. De flesta av oss är inte öppna med det och har inga planer på att vara det.

Det uppstår ett problem med den nya lagen om hormonbehandling för unga transpersoner. Det är alltså idag en omöjlighet att få gå genom puberteten och tidigt jämna ut oddsen i sin önskade tävlingsklass med rätt hormoner direkt.

För personer över 18 år som vill tävla gäller följande, enligt dispenskommitténs nya styrdokument:

- Om en idrottare ska tävla mot män eller kvinnor bestäms av dennes juridiska kön. En biologisk och juridisk kvinna får dock tävla i valfri klass så länge hon inte tar testosteron, om idrotten så tillåter.
- En man som korrigerar till kvinna ska stå utanför kvinnoidrotten i 24 månader och ha "normala" testosteronnivåer för kvinnor.
- En kvinna som korrigerar till man ska ha "normala" testosteronnivåer för män.

Det är alltså så att det handlar om specifikt transsexuella med ändrat juridiskt kön, inte transvestiter. Så då kan vi lämna hälften av alla vansinniga jämförelser bakom oss.
#10
17 juni 2021 kl 15:06 Redigerad 17 juni 2021 kl 16:36
6 Gilla
2018 hade 4326 personer en fastställd diagnos för könsdysfori. Långt ifrån alla var transsexuella eller genomgår könsbekräftande behandling. Den enda konkreta siffran jag hittar i skrivande stund är att under åren 1972-2008 genomgick 421 personer en juridisk könskorrigering från man till kvinna i Sverige. Jag utgår ifrån den siffran då detta ändå avslutas med spekulationer.

För juridisk korrigering måste man vara 18 år så 18-65+ ger ca 8 personer i varje åldersklass. Låt oss säga att man är aktivt tävlande mellan 18 och 30år, det ger oss 96 kvinnor som skulle kunna tävla konkurrerande. Märk väl, skulle kunna.

Av dessa 96 ska alltså först 3 av 10 bort enligt statistiken för hur mycket svenskar motionerar, inklusive promenader, minst en gång i veckan. 72 personer kvar. Gång och promenad är den populäraste träningsformen - närmare sex av tio (57%) har det som sin huvudsakliga motionsform. Hårt räknat har vi kvar 31 personer som håller på med andra träningsformer än promenad.

Dessa återstående 31 personer ska alltså först och främst vara intresserade av att tävla och inte bara träna för skojs skull. Dom ska då dessutom tävla i en sport där man vinner fördel på att vara större och tyngre, eller där det inte finns fördelar med det, tex hästsport. Dom ska genomgå en hormonbehandling som är närmast att likna vid ett snabbt klimakterie där muskelstyrka, greppstyrka och uthållighet snabbt försämras. Om vi tar löpning så ska man väl för att konkurrera bland kvinnor åtminstone springa milen under 45 minuter, hur många motionerade biologiska män springer ens så snabbt? Dessutom ska du vilja vara öppen med att du är transsexuell och bekväm med att diskuteras vitt och brett. Jag är förvånad om fler än 1 person slutligen kvalar in som något att faktiskt diskutera den här frågan kring.

För statistikens skull har jag kollat upp att det till OS i Tokyo är 3 transsexuella kvinnor som eventuellt är aktuella för att kvala in. En i beachvolleyboll, en i soft/baseboll och en i tyngdlyftning. (Hon i tyngdlyftning är rankad 16 i världen så inte ens där har hon fördel.) Detta av alla i världen, alltså. Det borde skvallra om hur många transkvinnor som är intresserade av att ta över damidrotten.