Foruminlägg av Linnea Björk

#1
27 februari 2008 kl 11:48
Gilla
En high five skulle ju fungera bra med mötande löpare då jag som så många andra har ipod när jag springer och därför inte hör om någon pratar med mig.
Det värsta jag har varit med om var när en kille stannade mig för att fråga om var närmsta ica låg. Jag hade kört ett långpass och var precis på slutet när han helt enkelt stälde sig framför mig, jag försökte runda honom men han flyttade sig och blockerade vägen för mig. Jag höll på att strypa karln!!!
Men alla är olika och alla tycker att det är olika jobbigt etc. Ni som hälsar/nickar/ler/high fivar fortsätt med det. Får ni inget svar tillbaka så ta inte åt er, den personen kanske inte var mottaglig just då, men jag tror att det är fler löpare som uppskattar lite glada tillrop under träningen.
#2
20 oktober 2008 kl 16:33
Gilla
För mig var en mil otänkbart vid årsskiftet 07/08... fyra månader senare sprang jag Göteborgsvarvet. Det gick inte fort men jag tog mig runt. Tyvärr svek mina vader vid 18 km och jag fick halta fram de sista tre km... AJ...
21 km var för långt för mig då, men jag har inte gett upp och förhoppningsvis blir det revansch 09 istället...=)