Foruminlägg av Annika Olsson

#1
•
12 juli 2011 kl 08:39
Gilla
Hej Anna.
Så tråkigt med din pappa! Skönt för dig att du hittat något som lindrar din oro. Har själv haft en jobbig period i livet, och började då med långa skogspromenader, vilket hjälpte mig otroligt mycket. Nu, efter drygt ett år har jag minskat nästan 20 kg i vikt, och joggar ca 4 dagar i veckan och känner mig starkar än någonsin. Så helt klart hjälper träning, Sköt om dig.
#2
•
30 augusti 2011 kl 09:20
Gilla
Johnny Bråttom, du har rätt. En vecka i månaden är choklad en nödvändighet;)))
#3
•
22 september 2011 kl 08:02
Gilla
Jag springer med min Flatcoated retriever nästan varje dag i skog och mark, men även längre sträcker på grusväg och asfalt. En underbar joggkompis! Han är egentligen avlad för jakt, och har lite mer turbo än en vanlig Labrador Retriever. Jag tränar även spår, bevakning och lydnad med honom och hoppas kunna klara provet till försvarsmaktshund såsmåningom. Det är inga problem med den fysiska orken, han klarar att springa väldigt långt i ur och skur. För att stimulera och trötta ut honom krävs hjärngympa också, och då är spårarbetet perfekt och väldigt roligt för oss båda. Jag har naturligtvis röntgat honom vid 1 års ålder och vet att allt är perfekt, så det är bara att köra på. Lycka till i valet av hund.
#4
•
6 oktober 2011 kl 09:44
Gilla
Simon, vilkenhärlig löparupplevelse, och Johan att läsa din berättelse gav mig piggar på armarna, och tårar i ögonen.
#5
•
24 november 2011 kl 13:35
Gilla
Jag har också, liksom du Susanne, alltid tidigare i livet hatat att spring... Men för två år sedan mådde jag inget vidare och bestämde mig då för att ta tag i mitt liv. Jag ner nästan 20 kg genom dagliga 1-timmes promenader i rask takt och såklart genom att förändra kosten lite. Men i våras märkte jag att mina promenader hade gett resultat, och jag kunde då så smått börja springa delar av mina skogsrunder....jag var helt enkelt SUGEN på att springa. Nu springer jag regelbundet och njuter av varje steg. Jag är helt enkelt också fast! ;-)
#6
•
31 december 2011 kl 09:01
Gilla
Heja, heja dig Andres!!!!
Lever själv tillsammans med en nykter alkoholist. 1,5 år har gått utan sprit, och jag älskar det "vita" livet. Maken går också på AA, och är inte helt överens med den religösa biten. Men han säger att han gör om tron till "sin egen" och finner styrka i det. Jag önskar dig lycka till.
En dag i taget.
Berusning är frivilligt vanvett.
#7
•
2 januari 2012 kl 09:13
Gilla
Och då passar jag på att tacka min goa flatcoated retriever, Johnny för ett härligt träningsår, och ger oss själva en klapp på axeln för att vi under året certifierat oss till tjänstehundsekipage.