Foruminlägg av Anna Grånäs Jakobsson

#1
•
8 juli 2011 kl 13:56
Gilla
...när man vart man än kommer spanar efter fina löpvägar, ungefär som när man letar efter svamp :-)
#2
•
9 juli 2011 kl 23:00
Gilla
Man får vara mer obs på att fylla på vätskedepåerna... men samtidigt upplever jag mindre känsla av stelhet och sträckningsrisk i värmen. Jag klarar hög temperatur ganska bra och det är ju uppenbart väldigt individuellt hur man fixar det. Men visst håller man sig helst på stigar under de skuggande träden...
#3
•
12 augusti 2011 kl 00:05
Gilla
Instämmer med fler av er föregående: varför så bråttom? Tänkte på det precis i morse under min runda - underbart att jag har möjlighet att "ge" mig de här 45 minuterna(eller vad det nu blir) av "intensivt närvarande i mig själv". Skulle då aldrig falla mig in att klocka mig eller börja känna någon tidsstress. Att jag "kan", att jag har förmågan att springa i jämn takt en mil eller mer är tillfredsställande nog - så här vill jag kunna hålla på upp i hög ålder - med samma välbefinnande. Ska kanske nämna att jag tidigare drabbats av "löparstress" och prestationsångest vid ett par tillfällen och inte kunnat ta ett löpsteg på lång tid innan jag "kommit tillbaka" och känt suget igen - så onödigt. Det är väl en läggningsfråga kanske men jag har i alla fall lärt mig att INTE ställa andra krav på mig själv än att "bara ge mig ut...." och vara oerhört nöjd med den "prestationen".
#4
•
13 augusti 2011 kl 21:45
Gilla
När man i bland sover i löparunderstället (ja faktiskt...) för att det ska gå snabbt att komma ut på morgonen utan att väcka övriga familjen. När jag korrekturläser detta inser hur långt vansinnet gått ha ha...
#5
•
26 augusti 2011 kl 23:53
Gilla
Ja, antingen tunna överdragsbyxor eller bara lite längre shorts ovanpå tights tycker jag funkar bra - men som Du skriver - det får inte bli för "fladdrigt". Ger lite utrymme för luften att bli varm runt lår och rumpa... men längre ner fryser man sällan.
#6
•
15 september 2011 kl 23:12
Gilla
Jag har sprungit många mil på löpband tidigare vintrar(även vår tunnhåriga hund!). Investerade för ett antal år sedan i en rejäl variant som fyllt sin funktion - men det är mördande tråkigt. Kommande vintern ska vi nog bara springa ute. Visst är naturupplevelsen de där gnistrande klara dagarna helt underbar - men att klara ALLA väder liksom mörkret... det blir utmaningen.
#7
•
21 september 2011 kl 19:57
Gilla
Du får säkert många engagerade svar - för nästan lika många raser... Kan rekommendera Dobermann av egen erfarenhet. Jag springer 4-5 mil i veckan med honom och sedan fyller äldsta sonen på med ytterligare ett par mil... Sommartid en perfekt kort päls - vintertid är det täcke på. Lägger Du en bra grund i uppfostran och social träning har Du en fantastisk löparkompis!
#8
•
23 december 2011 kl 23:53
Gilla
1. unna mig nya läckra löparkläder - why not?
2. unna mig fler sköna löparskor
3. unna mig många härliga löparrundor - nästan varje dag. Och har jag varit noga med att efterleva 1. och 2. blir det ännu härligare :-)
#9
•
31 december 2011 kl 21:24
Gilla
Avslutade året 2011 med en mil... och tänker starta 2012 med en mil - minst :-)
Önskar er alla löparvänner ett Fantastisk Gott Nytt löparår - utan skador!
#10
•
1 januari 2012 kl 14:28
Gilla
Kom ut på min runda medan det fortfarande var frostigt och lite kärvt underlag - 12 sköna startkilometrar 2012. Ok då.... lite seg var man väl...
#11
•
25 mars 2012 kl 15:34
Gilla
Bony ass and no tits(rätt små i alla fall, ha ha).... Ja, det är konsekvensen av mycket löpande genom åren. Men jag är vid snart 50 nöjd med min funktionella kropp - att den ställer upp som den gör :-)
#12
•
25 juli 2015 kl 15:40
Gilla
Dobermann - underbar löpkompis oavsett distans/terräng - alla dagar i veckan. MEN inget för den som inte orkar med en s k "krävande" hundras även mellan löppassen... Lättskött päls, bara att torka av.
Alltid kopplad av respekt för andra i skogen/spåret - med kraftigt Flexikoppel får han tillräckligt stor frihet för "sina behov" och jag har kontroll. Blir dock oerhört irriterad på andra hundägare som inte har det... De ropar högt när vi kommer att "min hund är såååå snäll...". Jag stannar ändå upp för att den mötande ska hinna få kontroll och förhoppningsvis koppla upp - men det sker inte alltid och då är det provocerande med lösa hundar som ska smyga upp i rumpan på min trots att dess husse/matte står och hojtar. Om man nu INTE vill att de ska hälsa eller att min hund ska råka få ett tjuvnyp... Att detta ska vara så svårt att respektera för vissa?