26 september 2011 kl 21:39
Skön tråd för oss miserabla stackare. Första Lidingöloppet för min del. Hade seedat in mig i 1C efter hyfsade insatser i Ursvik Xtreme tävlingarna.
Vid start blev det rusning och jag trodde jag var smart som tog det väldigt lugnt där. Trots allt 3 mil kvar. Fastnade rejält i flera köer varvid tidspaniken infann sig.
Tog placeringar fram till 20km för att panga in i vägg nummer 1 vid 22km. Efter Abborrbacken kom den vidrigaste kramp (fram + baksida lår) jag upplevt. Stod/haltade som om jag skitit på mig (ursäkta uttrycket). Jag var garanterat en av de där som var ivägen för andra.
Nästa år är det revansch. Sub 2.27!