Foruminlägg av Lotta Fedeler

< < < 1 2 3 > > >
#1
•
8 september 2010 kl 18:53
Gilla
Jag började springa, en sanning med modifikation, i början av juni. Innan dess hade jag väl inte rört mig på många många år. Jag är inte överviktig, knappt normalvikt är mer rätt. Kände dock att det var dags att röra lite på sig. De första passen var helt ok. Mycket gå, lite spring. Försökte öka spring och minska gå. Följen blev att under första hälften av passet så rusar pulsen något vansinnigt, luften tar slut och jag måste stanna. För att sedan promenera mycket långsamt en längre stund. Så småningom kan jag börja lunka för att till slut börja jogga. Dock med promenadpauser invävda. Sista delen av passet känns alltid bättre och det spelar ingen större roll om jag kär 5 eller 10 km. När jag kommer hem så är jag aldrig helt slut,ont i musklerna kanske men konitionsmässigt känns det som om jag skulle orka mer. Är det någon som vet vad detta beror på och finns det några tips om hur jag skall kunna få pulsen att hålla sig nere så jag åtminstånde får syre nog. Glädjen med att springa börjar bytas ut mot hopplöshet. Jag vill ju så gärna men det går inte.
#2
•
8 september 2010 kl 20:08
Gilla
Astma har jag inte vad jag vet. Men skall följa ditt råd med Hb:t. Naturligtvis kan det vara lågt värde, då transporteras det ju mindre syre. Det har jag inte tänkt på. Tack för tipset!
#3
•
6 juni 2011 kl 09:01
Gilla
Det första du skall göra är att kontakta miljöförvaltningen om du ätit någonstans där du betalat för maten.. Sedan skall du begära skadestånd av denna. Jag krävde 10 000 för sveda, värk och arbetsbortfall av Ica o fick det. Vänta en vecka från det magen tycker att det e ok med mat innan du börjar springa.
#4
•
6 augusti 2011 kl 07:55
Gilla
Köpa längre skosnören kanske så du kan testa den nya snörningen... Om det funkar så är det ju bra...
#5
•
13 augusti 2011 kl 11:23
Gilla
För ett drygt år sedan fick en viktig person mig till att börja springa.. 20 år utan fysisk aktivitet, noll erfarenhet av löpning, 30 års rökning samt 10-års mag-och tarmproblem vilket genererat undervikt och viss näringsbrist. Det var min utgångspunkt. Kroppens reaktion blev PANIK. Magen gick bärsärkargång, leder med tillhörande muskulatur skrek. Kort sagt så gjorde det ont. När jag ville lägga mig ner för att självdö fick vännen mig att ta mig samman. Under stor smärta och illamående tog vi oss igenom midnattsloppet förra året. På värdelös tid naturligtvis men ändock. Kompletterade under hösten med core och diverse gruppträningar. Så många gånger jag varit på väg att ge upp. Jag grät av ilska och hopplöshet över att jag inte kunde springa ens 5 km utan att gå ibland. I maj var det dags för göteborgsvarvet. Jag ställde mig på startlinjen med utgångspunkten att bryta vid älvsborgsbron.. Men med vännen som en skugga en meter bakom mig så tog jag mig i mål. Jag är mycket förvånad. Efter det har jag inte orkat ut i spåret förrän nu. Jag kan fortfarande inte springa 5 km i sträck men det gör inget. Jag kan springa utan att kroppen skriker. Jag har gått upp nästan 10 kg till min idealvikt. Jag röker än men skall sluta när det är dags. Framförallt skall jag fortsätta springa. En vacker dag klarar jag 5 eller kanske 10 km...
#6
•
13 augusti 2011 kl 14:55
Gilla
Tack för stödet från er. Utan just denna vän hade jag aldrig klarat det! Han lärde mig att använda viljestyrkan rätt :-). Det är dock en bit kvar och nu lär jag mig att stå på egna ben så att säga...

Micke: jag är väl förtrogen med alla sjukdomar som orsakas av rökning. Gjorde ett dåligt val en gång som kommer att rättas till med tiden. När det gäller att ändra livsstil så krävs det en värdering om vilket mål som är lättast respektive svårast att ro iland med. För att lyckas bör man aldrig börja med det svåraste. Misslyckas man då är möjligheten att genomföra resten av prövningarna mycket mindre. För mig var det viktigare att lära mig äta utan att kroppen sparkade bakut än att sluta röka. Som bekant dör man fortare utan mat än av rök. Jag är inte riktigt iland med mål ett men så fort jag är det skall jag sluta röka. Sen kommer jag att springa fort och långt :-)
#7
•
13 augusti 2011 kl 17:06
Gilla
Micke: Tänk.... Visste väl att du var en ex-rökare :-D..
#8
•
13 augusti 2011 kl 18:21
Gilla
Å det blir varvet nästa år med... För egen maskin, skuggande den gode vännen... Fast en bra bit bakom :-)
#9
•
14 augusti 2011 kl 07:20
Gilla
Tack Marie... Otroligt att du orkat fortsätta! Jag tar med mig ditt kämpande när jag tycker det är svårt. Jag har ju inte haft det hälften så svårt.. Fantastiskt!!! Tack för du delat med dig och massor av lycka till själv :-)
#10
•
17 augusti 2011 kl 12:01
Gilla
... du skall hämta en kund på Sahlgrenska uppe på en avdelning och funderar på, medans du springer upp 13 våningar, hur du skall övertyga kunden att han kan ta trapporna ner trots att han har rullator...
#11
•
18 augusti 2011 kl 21:38
Gilla
Herregud!!!!! Där ser man... Ett riktigt skrovmål...
#12
•
19 augusti 2011 kl 17:58
Gilla
Tro det eller ej, Karin, det är faktiskt ett lagbrott i HELA Sverige. Läs lag (2007:1150) om tillsyn av hundar och katter. Paragraf 1 handlar om tillsyn, d v s om hunden kan orsaka skada eller avsevärd olägenhet så skall den vara kopplad om ägaren inte har full kontroll över den ochparagraf 16 om att en hund skall vara kopplad mellan 1 mars till och med 20 augusti i marker där vilt förekommer... Till det kommer lokala ordningsstadgar upprättade av varje kommun.

Så.. Det är aldrig ok att låta hunden gå lös om den inte kan låta bli att hoppa på eller springa efter människor. Läs gärna igenom lag, lokala ordningsföreskrifter och ett och annat rättsfall i ämnet om du orkar leta så ser du vilket ansvar hundägare har enl. gällande regler.
#13
•
23 augusti 2011 kl 18:53
Gilla
Midnattsloppsdags på lördag.. Är inte så snabb, springer inte så långt i ett sträck.. I de lopp jag deltagit i, så även i kommande, har jag försökt att hålla mig så långt till höger jag kan för att inte vara i vägen för er som snabbspringer. Men det är inte lätt måste jag säga ty jag blir hela tiden utknuffad åt vänster av människor som envisas att springa om mig på de innersta 3 cm som återstår av högerkanten...

Så jag har en liten liten önskan... Om du springer fortare än mig, vilket du förmodligen gör, så spring om mig på vänster sida.. Då slipper jag bli snubblad och svuren på för att jag springer på fel sida av banan..

I övrigt hoppas jag att vi alla får ett trevligt lopp :-)
#14
•
8 september 2011 kl 17:31
Gilla
Det ser ut att vara rätt roligt :-)
#15
•
10 september 2011 kl 18:24
Gilla
Mina skruttiga resultat beror alltså på att jag inte tycker om öl... Fasiken också... :-)
#16
•
10 september 2011 kl 20:27
Gilla
Hahaha... Daniel... 10% på noll måste bli.... Låt se... 5 klunkar... Jaha... All träning e ju en pina när man inte är van, så det är väl dags att börja nu då :-D
#17
•
11 september 2011 kl 17:03
Gilla
Andreas.... Skall vi sluta ihop? Jag vill också men kan inte... Två kanske kan sporra varandra..
Mvh Lotta
#18
•
11 september 2011 kl 17:26
Gilla
Anders... Vi får väl helt enkelt sätta upp ett mål... Vet inte hur men tillsammans kanske vi kan :-)
Mvh Lotta
#19
•
11 september 2011 kl 21:20
Gilla
Klart det är Anders! Jag nöjer mig med sub 55.. E inte så snabb :-). Har tänkt på det såååå länge. Jag börjar med att sätta en datum när jag tar sista.. Få se nu... Onsdag kommande vecka... Ja. Så får det bli... Sedan inte en cigg förren efter göteborgsvarvet 2012.. Japp.. Ett uppehåll tills dess.. Har lite svårt för förbud. Blir så trotsig :-) och kan få för mig att röka för att jag inte får.. Hänger du på Anders? Med egen datum och plan naturligtvis :-)
#20
•
11 september 2011 kl 21:35
Gilla
jag har plåster... Du har tuggummi.. Är det för snart så ta en dag som passar dig bättre men jag har tänkt så länge att det passar mig. Hur som helst... Rökfria på varvet! Låter nåt det :-)
< < < 1 2 3 > > >