Formen var stigande, eller i alla fall på en hög platå (ordet som vi har koll på just nu)... sen kom det en pandemi... Jobbet eskalerade och helt plötsligt bestod livet av jobba, äta och sova... Hade jag inte haft min runstreak hade jag varit ett ännu större vrak. Nu masade jag mig ut mina korta rundor...
Det är så att man tappar andan! Skirt grönt så långt ögat kan nå och värmen mot huden. Det är så obeskrivligt vackert ute nu, att jag bara vill trycka på pausknappen!! Jag är, i grund och botten, (fortfarande) inte en sommarmänniska, men t.o.m. jag passar på att njuta av försommaren, som kom med sjuukt......
Det är bara att inse att alla pass inte kan vara sådär lätta och härliga. Sista tiden har jag ju (märkligt nog) varit otroligt bortskämt med just den där lätta känslan! Att det då kommer ett lite segare, eller ska vi säga mer rimligt pass, känns ändå ok. Pollenkänningar? Vanligtvis föredrar jag långt...
3 inlägg hittades - Sida 1 av 1 visas.
