På riktigt allvar!

Lyssna nu Assholes online, CancerSverige, LöparSverige och ni som faktiskt kan göra något.

Igår såg jag på @LinneaClaeson i #reneesbrygga. Vilken fantastisk person. Häftig, strålande, charmig, begåvad, stark och modig. När jag vaknade upp i klockan fem i morse kände jag mig så liten, betydelselös och feg. Jag såg ut i mörkret när minnet av Linneas ord om att man måste våga göra det som är rätt träffade mig som en örfil. Fan, inte ska något jävla mörker eller nyheter om ligistgäng hålla mig inne. Linnea gav mig mod att ge mig ut och springa i mörkret och tänka till.

Ge fan i Linnea!

När jag sprang kom jag att tänka på vår svenska nationalklenod Sven Melanders ord till stöd för Zara Larsson – “Det är fan ta mig obegripligt”. Jag kan inte förstå hur man kan vara så urbota korkad att man sexuellt, fysiskt eller psykiskt attackerar någon kvinna. Nu gör jag det jag borde gjort för länge sen – jag ställer mig på Linnea och alla andra kränkta tjejers sida. Det är dags att dra fram det dickpicks-skickade avskummet i ljuset. De ska bespottas och bestraffas för deras skit kletar av sig på alla män.

Till alla i CancerSverige!

Det behöver inte dunkas in hur många som drabbas av cancer. Alla vet det, men det är få som har en aning om hur svårt det är att få rehabilitering efter cancer.

När jag steg upp efter min cancerbehandling sökte jag stöd, sällskap och erfarenheter från andra tidigare cancerpatienter. Jag fann inget. Så jag startade springmotcancer i hopp om att andra skulle hitta mig. Jag sprang ungefär 140 mil och vloggade från Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon för att nå ut. Jag har sökt efter samarbetspartners och vägar för att skapa en folkrörelse för bättre cancervård och rehabilitering. Jag har träffat några som hakat på och jag är övertygad om att det finns många fler.

Jag kan förstå att vår underfinansierade vård inte kan medverka. Men det är ta mig fan obegripligt att inte Suunto eller Garmin kan lyfta ett finger och skapa en app som koppla samman löpsträcka med en donation till valfri insamling. Och jag är ännu mer förbryllad över att CancerFonden eller CancerRehabfonden inte ens vill medverka till att ta fram insamlingsplagg för den som vill stötta rehab av cancerpatienter. Jag erbjöd mig att sköta hela ruljansen åt dem ideellt. De hade bara behövt skriva ett par rader om det på sin hemsida.

Ja, jag är besviken och fan i mig lite bitter. Jag ville hjälpa och bidra, men det gick inte. Man kan inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt.

Härmed slutar jag att aktivt driva insamlingarna till Cancerfonden och Cancerrehabfonden.

Det här kommer jag att göra under 2020

  • Delta i debatten kring svensk sjukvård och cancerrehabilitering
  • Springa som springmotcancer för att visa behovet av en aktiv cancerrehabilitering
  • Finnas tillgänglig för alla som har frågor om cancer och rehabilitering ur ett patientperspektiv
  • Springa Göteborgsvarvet
  • Blogga och vlogga om prylar, skor och annat.

Ja, jag har självinsikt

Till dig som sitter och tänker – “Fan, vad meningslöst, tror han verkligen att detta inlägg kommer att få någon effekt.”

Jag tror tyvärr att många av de som kränker kvinnor sexuellt är någon form av empatilösa psykopater som inte kan rehabiliteras. De måste låsas in i slutenvård för de får inte tillåtas att kränka och skada andra. Men den stora massan är troligen bara en produkt av uppväxt och samhälle som helt enkelt kan lägga av med sina dumheter.

Jag vet vem jag är. Jag är en helt vanlig medelåldersman som jag fick cancer och upptäckte hur dåligt ställt det är med rehabilitiering av cancerpatienter. 2019 lärde mig hur byrokratiskt/politiskt och segt det är att påverka vårdsverige, men jag vill ändå berätta hur det är.

Så, nej. Svaret är nej. Jag tror inte det, men ibland måste man försöka ändå. Om inte annat så för att känna att man gjort sitt. Och om alla som som håller med mig lite gjorde något kanske… kanske…

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.