Tjejmilen 2019

Tjejmilen 2019 – glädje, stämning och tryckande värme. 

För mig var det mer avslappnat i år eftersom det var min andra Tjejmil. Det var en trygghet att veta hur allt såg ut och hur det skulle gå till. Jag såg mycket fram emot att springa och mådde jättebra när jag vaknade på lördagen med en bra känsla i kroppen. Jag och Stina tog oss från Västerås till Stockholm med tåg. Väl framme på Gärdet träffade vi Helene. I år skulle alla tre springa vilket kändes jättekul!

Det var en väldigt varm dag men en del av banan var i skugga som tur var. Jag hade glömt backarna, jag hade för mig att det var ett ganska platt lopp förutom den sista grymma backen vid 9 kilometer. Några backar är det faktiskt och jag kämpade på uppför med ett tyst löfte till mig själv – mer backträning från och med nu!

Jag var glad och kände mig positiv nästan hela loppet. Jag kunde springa i den takt jag ville hela tiden trots att det var så mycket folk. En svacka hade jag mellan 5 och 6 kilometer. Det var nog mycket på grund av värmen. Jag tog en dextrosol och brottades med tankar som ”Varför gör jag det här?” och ”Löpning är nog ingenting för mig ändå.” Det gick över som tur var och runt 8 kilometer hade jag mycket energi och kände lite extra pepp från åskådare som hejade på! Glädjen var tillbaka!

Totalt sett märkte jag en enorm skillnad från förra året. Min träning har definitivt gett resultat. Jag höll genomgående en högre fart än förra året. Jag sprang hela vägen och även om det inte märks enormt mycket på tiden så märktes det en stor skillnad på min känsla i steget och hur jag kunde trycka på lite ibland. Jag var inte heller lika slut efter loppet som förra året. 

Min tid blev 1:08 (förra året 1:13).

Jag är nöjd och känner mig glad över loppet och tacksam över dagen. 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.