Tillräckligt långsamt för ett snabbt Skatås ryggar version 2.0

För ganska exakt två år sedan skrev jag första versionen av detta inlägg som även var mitt första ”inför loppet”-inlägg om en bana jag aldrig hade provat. Då var jag nybörjare på såväl traillöpning som att blogga. Inte särskilt mycket har hänt sedan dess – jag har fortfarande svårt för att kalla ”vanlig allmän riktig löpning” för trail och någon bloggdrottning har jag inte heller hunnit bli. Fredrik Bakkman hade banrekordet då, i år är han stor segerfavorit och kommer med största sannolikhet att ta tillbaka rollen som den snabbaste någonsin över 5 ryggar. Banan är densamma och det gamla inlägget finns kvar här.

Tydligare länk till gamla inlägget: [länk]

Ingenjör Winnberg

2017 dök Ingenjör Winnberg upp som en blixt från klar himmel och bjöd upp till århundradets spurt. Det är inte många gånger jag har sprungit så snabbt men desto fler gånger har jag sprungit hjulbent och gjort märkliga grimaser. Denna bjuder jag på, det blev ju trots allt jag som fick vinna kampen om den sista pallplatsen. Den gången.

Ingen banbeskrivning den här gången

Så varför skriver jag då ett nytt inlägg? Det kanske är så enkelt som ett desperat rop på uppmärksamhet i besvikelse på den där bloggdrottningstatusen som aldrig kommer? Nä… Men det har blivit en liten tradition för mig och en del i uppladdningen inför de lopp som betyder lite mer. Skatås ryggar är definitivt ett sådant. Oväntat bra bana för att vara så nära ”stor”stan, proffsigt arrangerat och i år dessutom sjätte deltävlingen av TRS Trailtour där jag hittills bara hunnit vara med i ett enda lopp. I vanlig ordning är jag med bland de hetaste kandidaterna till den tråkigaste etapplaceringen (men nån ska ju vara fyra) och kan kanske klättra från placering 20 till 5 i totalen. Kanske. Träningen har gått bra ovanligt länge. I maj sprang jag 230 km – mer än jag någonsin gjort på en månad (så vitt jag vet) – och den totala träningsmängden hittills i år ligger precis över motionärsgränsen på 10 timmar per vecka. En nivå som jag inte passerat sedan den stora härdsmältan 2011 och faktiskt aldrig trodde att jag skulle uppnå igen. Kort och gott ska det blir hemskt kul att få springa de fem ryggarna med lite andra förutsättningar än förra gången. På pappret ska det kunna gå lite snabbare men det får morgondagen utvisa. Kanske dyker Ingenjör Winnberg upp i sista backen och bjuder upp till monsterspurt i år igen?

De andra då?

Nog om mig. Det finns minst 3 personer som är mer intressanta att prata om, bara på herrsidan. Damklassen är lite mer oklar men min favorit är alltid Emy Thorén som presterat riktigt bra sista tiden trots att hon nu varit medlem i slätlöpningsklubben Solvikingarna i ett helt år (skriver han som själv bytte till en annan slätlöpningsklubb ungefär samtidigt…). Emy håller jag alltså som favorit trots att hon utmanas bland annat av min egen klubbkompis (det är ju ändå ingen som vet att hon är min klubbkompis – knappt ens jag…) Lena Trillelv. Lena, Emy och nuvarande totaltrean Karin Nilsson kommer att vara otroligt jämna i morgon och Lena borde nog vara förhandsfavorit. Men jag vill ändå tro att Emy drar det längsta strået och kan återta sin totala förstaplats. Totalledaren Amanda Nilsson kommer inte till start vilket gör damtävlingen betydligt mer spännande än…

Herrtävlingen, som i morgon vinns av Fredrik Bakkman. Det finns förstås nån handfull grabbar i världen som kan utmana. Dels från länder där denna idrott är mer utvecklad, men även från idrotter som är betydligt mer utvecklade i det här landet (läs: orientering och längdskidor). Och möjligheten att Fredrik skadar sig eller springer fel får vi nog räkna bort som OoOOF – ”Osannolika och Orättvisa OtursFaktorer”. Bakom Fredrik vill jag påstå att det är lite mer oklart. TRS eget inlägg nämns Robbin Kantarp, Patrik Lindegårdh och undertecknad. Själv är jag tillräckligt självmedveten för att förhandstippa mig själv som sist av dessa. Vem som sedan är starkast av Robbin och Patrik har jag helt enkelt ingen som helst uppfattning om. Så jag får väl göra som jag gjorde med damerna och tippa på Patrik för att jag känner mig mer bekant med honom än med Robbin. Sen känns det väl hyfsat sannolikt att Klas Johansson dyker upp bland de efteranmälda och joggar sig in på andraplatsen. Och när man talar om veganerna får man förstås inte missa klubbkompisen Daniel Frantzich. Han har nog inte större chans på pallplats än vad jag har, men han lovade att han skulle slå mig i morgon eftersom jag fick slå honom på Jonssons hamburgerfemma förra veckan ?? Framförallt ser jag fram emot att få springa ihop tills du bestämmer dig för att avgöra. Oavsett åt vilket håll det blir ??

Topptipset enligt mig

Damer

  1. Emy Thorén Solvikingarna
  2. Lena Trillelv Falkenberg Allstars
  3. Karin Nilsson Ullevi FK

Herrar

  1. Fredrik Bakkman IFK Göteborg
  2. Patrik Lindegårdh Tolered Utby OL
  3. Robbin Kantarp Finspångs AIK

Till slut…

Det blev ett ovanligt kort inlägg den här gången. Och det sägs ju vara bra i dagens samhälle – kanske blir det fler som orkar till slutet? Jag vill avsluta med att länka till aktivitetsdatan från 2017 års lopp på Strava respektive Movescount. Där får ni inte bara den karta över tävlingsbanan som går att hitta på andra ställen utan även en uppfattning om vilka delar som gick snabbt, långsamt, uppför, utför, baklänges… Förutom en mikrosvacka vid sista stigningen var det ett näst intill perfekt lopp enligt min filosofi Slow Enough To Win. Att jag inte vann berodde helt enkelt på att de som kom före mig var bättre på att springa.

Tydligare länk till Strava: [länk]
Tydligare länk till Movescount: [länk]

Det var nog allt för den här gången,
Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

Inlägget Tillräckligt långsamt för ett snabbt Skatås ryggar version 2.0 dök först upp på Trailrunning Sweden.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.