Första steget är att erkänna

Hej. Jag heter Johnny och jag är en skadad löpare.

Sådär ja, då är erkännandet och därmed det värsta gjort. Måste nämligen krypa till korset och erkänna att jag inte blev mirakulöst botad på ett par dagar som jag initialt trodde.

Har något som i det närmaste liknar ett löparknä. Fick lite hjälp att klämma på benet häromdagen och just då var det snarare mer ömt i en av lårmusklerna, men då kändes det å andra sidan rätt bra också. Nu efter att jag fått ont igen under gårdagens pass, är jag rätt säker på att smärtan sitter mer mot utsidan av låret och den mytomspunna ITB-senan.

 

 

Däremot är det inte ont i själva knät, där ett traditionellt löparknä brukar yttra sig. Fokus ligger istället en liten bit upp, tror jag åtminstone för det sprider sig diffust när det väl kommer. Och som en följd får jag en del känningar i peroneusmusklerna i underbenet, men det är först när jag sprungit en stund med den ursprungliga smärtan som det uppenbarar sig.

I brist på annat kommer jag att kalla det för ett löparknä, då det ändå känns som något man bör gå igenom under sin löparkarriär?

Behandlingen kommer således också att följa den för ett löparknä. Enda problemet är att det inte finns någon behandling, egentligen. Detta kommer från att vi inte vet exakt hur löparknä uppstår och vad det är som smärtar. Och därför får man rätt många förslag på åtgärder om man använder glasögonsökmotorn. Vad det verkar är alla lika dåliga egentligen.

Lite trender kan man dock se och det verkar som om styrketräning för säte och höft kan vara bra (vilket jag vet att jag är i behovs av). Samt tryck, t ex foamroller och/eller stötvågsbehandling. Tur för mig då att vi har en kick-ass brödkavel hemma och en stötvågsmaskin en bit bort på min klinik.

 

 

Självklart ska jag alternativträna också. Något som jag bävar för rejält. Efter att ha varit duktig en hel höst, vinter och vår, är det här årstiden att vara ute och plåga sig själv i värmen. Istället kommer jag hamna inomhus på en motionscykel och kanske roddmaskinen. Önskar så att jag hade en racercykel nu, då hade jag kunnat skaffa en cykelbränna deluxe medan jag fyller på mina d-vitaminlager, samt njuter av de få dagar med riktig sommar som våra breddgrader medför. Eller åtminstone en Monark, så jag kunde plåga ben och lungor framför Netflix.

 

 

Intressant nog gör det mest ont då jag springer långsamt. Loppet jag körde för några dagar sedan gick utmärkt. Men två försök till lugna distanspass sedan dess smärtar. Även då jag ökat tempot efter att ha fått ont under ett pass, minskar smärtan. Vilket leder till tanken att jag ska testa att ha korta och snabba pass kvar på schemat och byta ut distanspassen mot alternativ.

 

http://johnnysellven.com/?p=1438

 

 

7 kommentarer till inlägget

Oldboy
1952 • Danderyd
#1
24 maj 2014 - 21:29
Jag tycker inte att alla ska gå igenom en fas med löparknä, det beror nog på hur man är byggd. Annars hade jag haft det.
Så verkar det ju inte som om det är ett "riktigt" löparknä heller.
Har själv haft en överansträngning på liknande ställe som var svårplacerad, den fick jag hjälp med en stretch mot, en stretch som rekommenderas mot löparknä. Men i underbenet kände jag ingenting.
En cykel är bra att ha, det behöver inte vara en racer. Sätt på smalare däck och pumpa hårt så kan du nog få upp fart och puls, det är skönt att vara ute.
Önskar dig god bättring!
1981 • Örebro
#2
24 maj 2014 - 22:18
Håller med dig, lär mig aldrig att ironi inte fungerar över nätet :-)

Sen just racer är för att jag gillar det, hade en lång svacka efter Vättern för några år sedan så den såldes. Ångrar mig bittert nu. Kändes dock som ett smart drag just då med pengarna i handen.

Undersöker även om det är någon påverkan från ryggen, kan ha ett finger med i spelet ibland. Stretch får jag se om det blir något av, är inte så förtjust i det. Men beroende på hur det utvecklas kan jag mycket väl komma att testa det.

Idag blev det iaf motionscykel och det gick tack och lov riktigt bra.
HR
1972 • Stockholm
#3
24 maj 2014 - 22:29
Kavling med underarm från utsidan knä och uppåt kvaddarna brukar bita bra.Typ lite åt utsidan till. Det brukar finnas en punkt där man når en "bulle" eller muskelövergång en liten bit upp. Den brukar vara rätt oskön att kavla över. Man brukar inte missa den om man säger så. Den drar iallafall skänt i det området. Efterföljande töj av säte av typen "benet vinklat på bord" brukar funka för mig. Det och stretchen där man korsar ena benet framför det andra och för armen över huvudet åt motsatt håll. Det drar också ganska fint på mig.

Har inte haft "äkta" löparknä själv, utan mer liknande dina besvär. Det gick rätt fort att jobba sig förbi med ganska enkla medel.

Jag är heller ingen direkt stretchguru och behovstöjer bara tillbaka till normalt rörelseomfång och stretchar sedan inget förrän det känns som att det behövs.
HR
1972 • Stockholm
#4
24 maj 2014 - 22:30
skänt = skönt
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#5
26 maj 2014 - 10:38
Jag hade problem efter Sthlm -87 och testade då att springa 2,5 km intervaller med vila 2-3 minuter mellan. Jag löpte intervallen i terräng i nästan full tävlingsfart och hör och häpna så läkte skadan ut. Jag sprang 4-6 st per gång. Rådet fick jag av en idrottsläkare som jag konsulterade. Att jogga fungerade inte alls!
Förutom att skadan läkte så blev jag farttåligare än någonsin. Första testloppet på asfalt 10 km gick på 32.32.
1981 • Örebro
#6
26 maj 2014 - 14:42
Senor är svårläkta då de har dålig cirkulation förhållandevis. De måste belastas till någon grad för att något ska hända verkar det som, kolla på hälsenor och excentrisk träning.

Även för löpning kommer det protokoll där man använder löpningen i sig som en behandling. Och för löparknä verkar då backlöpning och intervaller tolereras av många. Sedan måste det anpassas rätt mycket beroende på person och besvär. Men den idrottsläkaren var inte så lite före sin tid :-)

Men jag ska helt klart fortsätta med mina intervaller, även om jag bara kan drömma om tider ner mot 32 minuter.

Henrik: Vet vilken punkt du talar om, är jag rädd ;-)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#7
26 maj 2014 - 15:06
Dessvärre finns han inte längre bland oss, men man kan läsa mer om honom här.
http://www.langtidsfrisk.se/sv/johnny-johnsson/

Johnny var b.l.a tävlingsläkare på Säters Triathlon och engagerade sig i många idrottsföreningar.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.