Mölnlycke och Rådasjön hemifrån

Efter gårdagens Halleluja Moment (och då menar jag inte kvalfinalen i Idol) hoppades jag förstås att löpningen skulle kännas lika bra idag. Det gjorde den inte. Lite småtrögt hela vägen, precis den känslan som gårdagens pass började med. Men idag blev det aldrig bättre. Försökte glömma de tröga benen och istället fokusera på den fina höstdagen. Härligt väder: helt vindstilla, sol och runt 14 grader. Knappt en krusning på Lilla Delsjön. En dag som var som gjord för löpning. Synd bara då att det aldrig blev lättare. Faktum är att det var på de avslutande fem kilometerna när det var dags för fartökning som det kändes som bäst. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, men det måste väl på något sätt vara bra att benen trivs bäst med att springa fort...