KM 5000 m – The comeback

Revansch!

Fick sällskap av Marcus och Dan för ett nytt försök på KM 5000 meter. Läxan lärd från i onsdags: lång uppvärmning och ett tempo som kroppen klarar hela vägen. Drygt två km uppvärmning i relativt måttligt tempo, med bara två korta fartökningar på slutet. Under uppvärmningen snackade vi lite ambition och taktik: Marcus hade ingen koll på formen men trodde på en tid mellan 19 och 20 minuter; jag skulle vara nöjd att komma under 20 och Dan skulle bara "hänga med".

Efter regelmässig uppställning bakom prickarna vid startlinjen kommenderade jag "På edra platser", och efter avancemang till startlinjen ropade jag "PANG" i brist på startpistol. Helt enligt plan gick Marcus upp i täten och var fem meter före redan efter första kurvan (eftersom löparbanorna på Vallhamra IP bara är 385 meter är starten bara ett par meter från målet och man springer nästan 13 hela varv). Dan la sig i rygg på mig och stannade där ända fram till sista rakan där han gick förbi och slog mig med en sekund. Själv försökte jag bara hålla mig på en "lagom ansträngd" nivå, utan att titta alltför mycket varken på klockan eller pulsen. Såklart blev det spurt sista 100 meterna, men jag orkade inte haka på Dan. Nöjd ändå att precis klarat mig under 20 minuter som ju var dagens mål.

Förhållandena var nästan identiska med de på Stonehill i onsdags: 14 grader varmt, uppehåll och ganska blåsigt (6 m/s, 11 i byarna enligt SMHI). Blåsten gjorde det lite besvärligt, men känslan överlag var *mycket* bättre än i onsdags. Skönt att få revansch för det bedrövliga loppet i onsdags!