ELFA–hem

Vid femtiden, just när jag tänkte knyta ihop säcken för dagen och bege mig hemåt, kom jag ihåg att jag hade mat i kylen som inte skulle klara sig den dryga vecka som det dröjer innan jag är på jobbet nästa gång. Slänga mat går ju inte, så det var bara att äta upp den. Löpningen fick därför vänta en knapp timme. Magen kändes ändå som en trumma när jag väl kom iväg. Riktigt obehagligt första dryga kilometern eller så, lite lättare efter hand men hela tiden kännbart. Jag valde därför att springa den absolut kortaste och lättaste vägen för att göra pinan så kort som möjligt. Målet var att ligga på maratempo, och efter de första riktigt obehagliga kilometerna funkade det hyfsat. Vädret var som det kommer att vara på StM om prognoserna stämmer: 19 grader, mulet och lätt vind. Kändes bra.