Manhattathon

När det nu inte blev något NYC Marathon hakade jag på det långpass som ett antal Springtime-löpare och andra skulle ta. Vid starten frågade jag om någon var intresserad av att köra en hel maraton, men då var intresset svalt. Så jag hakade på den snabbare gruppen (~5:00) och tänkte att det fick bli en 25 km eller så. Efter en liten stund hakade Karibou och hennes rumskompis Patrik på, de hade sprungit från sitt hotell för att möta upp. Vi kunde springa på GC-bana längs Hudson River nästan hela vägen och mötte en hel del andra löpare som ofta hejade och vinkade till vår ganska stora grupp (drygt 10 pers tror jag). När vi tog ett fotostopp vid Battery Park kom frågan om att springa över Brooklyn Bridge, och det var jag inte intresserad av – jag hade i första hand tänkt en runda runt Manhattans periferi. Karibou och Patrik hakade på min plan och vi fortsatte uppför östra sidan av Manhattan på egen hand. Under vägen kom vi fram till att försöka oss på en hel maraton i alla fall. Jag hade kollat tidigare att man behövde ta sig upp till ungefär 142:a gatan för att få ihop en mara. Så vi zick-zackade oss upp genom Harlem, både för att få ihop distansen och för att springa runt den allra värsta backen. Men vid 145:e gatan kändes det ändå som att vi var tvungna att börja springa västerut igen så vi fick ge oss i kast med den San Fransisco-liknande backen. På toppen tog vi en kort paus för att handla mer dryck innan vi fortsatte utför mot Hudson River och vidare söderut. Sen in mot Central Parks norra ände för att kunna avsluta med NYC Marathons bansträckning och gå i mål vid målportalen som stod kvar trots att loppet var inställt. I parken var det massor av andra löpare och även folk som hejade på, så lite riktig tävlingskänsla blev det i alla fall, speciellt vid målet.
_____
Tiden är netto, exklusive paus för fotografering, inköp och de flesta stopp för röd gubbe. Bruttotiden var 4:08:23. Dessutom har GPS:en gått bananas bland höghusen ibland, så sträckan är nog bit kortare i verkligheten. Men nära en mara är det i alla fall.
Vid 35 km kände jag bokstavligen hur kolhydraterna tog slut och fettförbränningen kickade in. Det gick inte mycket trögare, men pulsen gick upp påtagligt. Häftigt hur kroppen funkar!