Göteborg Halvmarathon

Kom i god tid före start och träffade ett antal löpare från klubben eller som jag känner från annat håll, kul att få tjôta lite innan start. Med en dryg kvart kvar till startskottet körde jag en rätt kort uppvärmning innan det var dags att lämna in överdragskläderna och rätta in sig i startledet.

Med Berlin för bara två veckor sen och ett avbrutet KM 5000 meter i torsdags var det inte läge för pers den här gången. Å andra sidan ville jag inte ta det som ett långpass heller, utan bestämde mig för att låta det vara "bekvämt ansträngande" som vi brukar säga på träningen. Tuggade därför på i 4:30-tempo som kändes helt okej. Fanns många bra ryggar som låg i stabila tempon att gå på, skönt att inte behöva hålla koll själv utan bara flyta med. En Solviking-tjej förföljde jag nog i uppåt fem km!

Fram till rundningen kom vinden snett bakifrån, så det blev motvind på returen. Trots att det enligt SMHI var 7 m/s med 12 i byarna var det inte så besvärande. Några passager vid Askim pep det i ordentligt, annars var det hyfsat bra lä från träd och bullerplank längs vägen. Nånstans runt 14 km gick jag ifrån den löpare från TV-88 som jag legat bakom ett par kilometer och låg själv och drog fram till 17 km.

Ännu vid 18 km kändes det relativt bekvämt, även om en lätt stumhet i låren började märkas. Jag började då räkna lite på hur jag låg till, om det fanns någon anledning att öka för att gå för pers. Eftersom jag bara hade litet datafält i klockan för tiden såg jag inte sekunderna, så beroende på om jag låg på "höga" eller "låga" minuter fanns det en liten chans att det skulle gå. Jag ökade tempot en aning, men kände ganska snart att det inte gick att pinna på så mycket fortare än jag redan gjorde – redan en ganska måttlig fartökning blev en betydande höjning av ansträngningsgraden (det där har vi pratat om på träningarna, när man ligger och balanserar på "rätt" tempo).

Vid 19,5 km stod Håkan och hejade, och sprang sen med som hare ända in till Slottsskogsvallen. Lyxigt med egen pacer de sista kilometerna där det är några jobbiga uppförsbackar, tack Håkan! De sista tvåhundra meterna inne på Vallen fick jag förstås springa själv. Tryckte av klockan på 1:34:56 så något pers blev det ju inte, tvärt om var det årets sämsta tid. Men med tanke på att jag inte gjorde någon satsning på pers från början så är jag mer än nöjd. Man får ändå säga att det har varit en stabil säsong, sluttiden på årets tre halvmaror har legat inom 50 sekunder!