ELFA–hem med lång omväg

Sådär, då var årets vurpa avklarad. Men för att ta det från början: Cyklade från jobbet in till Stadium på Fredsgatan för att hämta startkitet för Midnattsloppet. Sen tyckte jag att om jag var så här långt norrut i stan kunde jag lika gärna cykla hem via Munkebäck, det skulle nog gå på ett ut. Och när jag kom till Ånäsmotet tyckte jag att jag lika gärna kunde cykla via Utby för lite omväxling och extra distans. Och när jag kom till Utby tyckte jag att jag lika gärna kunde utnyttja medvinden och fortsätta till Lexby och ta den där rekognosceringsturen jag tänkt ta över mot Lärjedalen för att kolla om vägen fortfarande vara avstängd (det var den) och i så fall hitta något alternativ. Och när jag rekat klart och var tillbaka i Lexby tyckte jag det skulle vara tråkigt att ta samma väg tillbaka mot Partille, så jag fortsatte vidare till Kåhög och över till södra sidan av Säveån. Och när jag passerade Partille Centrum tänkte jag att jag lika gärna kunde ta och göra en vurpa... eller vänta, så var det inte. Men vurpade gjorde jag, i en vääldigt svag vänstersväng där framhjulet bara gled på ett tunt lager blöt lera. Pang så låg jag på asfalten och sprattlade. Landade mest på vänster höft, så jag var glad att jag inte var ombytt till cykelkläder utan hade ett par gedigna Levi's på mig. Blir säkert ett vackert blåmärke, men inget som kommer att påverka min prestation på lördag hoppas och tror jag. För övrigt bara några ytterst lätta skrubbsår på vänster armbåge och några knogar. Mest blev jag omtumlad, så det vara bara att snabbt komma upp i sadeln igen och fortsätta sista biten hem.