Vätternrundan

Regn, kyla och blåst. Nej, det här är inte en ny rapport från Stockholm Marathon, det är Vätternrundan 2012...

Uppladdningen var inte den bästa: En veckas förkylning med lätt feber och en tidvis ganska elak hosta. I sista sekunden blev jag ändå tillräckligt frisk för att kunna starta. Efter att ha monterat på de nya finhjulen på räcern tidigare i veckan kom jag därför äntligen ut på en mycket kort testrunda på torsdag kväll och kunde konstatera att allt fungerade till belåtenhet.

På fredagsmorgonen skruvade jag isär cykeln i lagom stora bitar och packade i kartong, och packade (nästan) allt annat som jag hade på min kom-i-håg-lista i stora trunken. Bussen med HCK upp till Motala gick klockan 12, med inkvartering på skola. Efter nummerlappshämtning, inköp av skoöverdrag (jag glömde mina hemma, fast de stod med på listan), cykelmontering och pastabuffé blev det relativt tidig sänggång, start 04:12 innebar uppstigning 02:30.

I gryningen på tävlingsdagen blev det grötfrukost och en balja kaffe för att vakna till. Sen var frågan: vilka kläder skulle man ta? SMHIs prognos visade på lätt duggregn, 10–11 grader och en del motvind ner till Jönköping. Därefter uppehåll och efterhand varmare och kanske till och med sol. Efter att ha sprungit Stockholm Marathon i ösregn, plus fyra och kuling tyckte jag detta lät som ganska hanterliga förhållanden och valde att köra med kortärmat underställ och klubbtröja kompletterad med lösa ärmar upptill, och hängselshorts med lösa ben nere. Längst upp en klubb-bandana under hjälmen, längst ner de nyinköpta skoöverdragen utanpå cykelskorna, och längst ut mina vattentäta cykelhandskar. I ryggfickan, i sällskap med energibars och gels, en vindväst att förstärka med vid behov.

Det var tio taggade och förväntansfulla HCK:are som möttes vid starten, med siktet inställt på att komma under elva timmar. Vi fixade de sista förberedelserna, bland annat att fästa namnlappar i hjälmarna för de som inte redan gjort det. Klockan 04:12 rullade vi iväg under en mörk men ännu regnfri himmel. Det tog dock inte mer än ett par kilometer innan de första regndropparna föll, och sedan öppnade sig himlens portar på vid gavel. Något duggregn var det inte frågan om, det öste ner!

Redan efter åtta km stannade vi därför för att låta de som hade regnjacka med sig ta på sig den. Av någon anledning tog jag inte på mig vindvästen som låg i ryggfickan, så här i efterhand vet jag inte riktigt varför. Istället rullade jag vidare allt våtare och kallare. Värst var det i nedförsbackarna där fartvinden kylde extra mycket och man dessutom inte trampade sig varm. Jag insåg ganska snart att det varit ett misstag att inte ta på mer kläder, men ville inte sinka gruppen med ännu ett oplanerat stopp utan räknade med att klara mig till Gränna där vi skulle ha vårt första depåstopp.

När jag började skaka av kölden förstod jag att det ändå inte skulle hålla, utan frågade gruppen om vi kunde ta ett kort stopp så jag fick sätta på västen. Inga protester, tvärt om välkomnade flera det extra stoppet som en möjlighet att få en extra kisspaus. När jag väl krängt på västen skakade jag så jag knappt kunde få ihop blixtlåset. När vi kom på rull igen blev jag relativt snabbt normalvarm igen, ett lager till i kombination med vindskyddet räckte för att återställa kroppstemperaturen. Skönt!

Det oplanerade stoppet gav oss även insikten om hur stela och nedkylda vi blev när vi stannade. Vi tog därför det gemensamma beslutet att hoppa över det planerade depåstoppet i Gränna och i stället köra vidare ända till Jönköping. Där är det varm inomhusdepå och förhoppningsvis skulle även regnet avtagit tills dess. Så vi trampade vidare söderut med glatt humör, genom Gränna med sin kullersten, direkt följt av några långa backar upp mot rundans högsta del och sen ner till Jönköping via långa härliga nedförsbackar. Hastighetsmässigt höll vi oss i stort sett till planen: rullsnittet skulle vara 29,4 och vi låg på 29,9 fram till Jönköping. Kanske gjorde kylan att vi omedvetet trampade lite fortare för att hålla uppe värmen, och förstås var benen piggare i början av rundan.

I Jönköping blev det tio minuters paus. Efter att ha gjort plats för mer vätska blev det blåbärssoppa, kaffe och bulle för min del. Köttbullar med potatismos var i och för sig lite lockande, men skulle ta för lång tid. Mycket otaktiskt hade jag tagit av mig mina våta handskar, och bara att få på dem igen tog säkert bortåt en minut vilket gjorde att jag var sist ut. När vi samlades för avfärd fick jag höra att Sandra valt att hoppa av vår grupp och istället skulle vänta in SUB12, eftersom hennes rygg krånglade vilket gjorde att hon inte riktigt klarade av vårt tempo. Tråkigt!

Uppiggade av depåstoppet rullade vi vidare genom Jönköping där det redan var folk ute och hejade fast det var en tidig söndagsmorgon, dessutom en regnig sådan. Sen vände vi norrut och fick vinden i ryggen på västra sidan av Vättern. Dessutom upphörde regnet nästan helt, några skurar till fick vi men största delen av den återstående sträckan var det torrt uppifrån. Humöret var på topp, vi till och med sjöng lite i några uppförsbackar!

Eftersom vårt depåstopps-schema var förstört i och med att vi skippat Gränna och lagt in Jönköping istället bestämde vi oss för att ta beslut efter vägen om var vi skulle stanna. Alla hade gott om energi i form av bars och gel, men vatten skulle vi behöva fylla på. Så istället för att stanna i Fagerhult tog vi bara en kort kisspaus ett par kilometer innan, och rullade sen glatt förbi depån. Nästa planerade depåstopp var Boviken, men eftersom det började bli lite krisartat med vattentillgången för en av våra cyklister, och det dessutom var risk för broöppning, valde vi att istället gå i depå redan i Karlsborg. Här var enda gången på hela rundan som det höjdes några irriterade ord i gruppen: en bilist körde lite klantigt och blockerade oss så vi inte kom fram till depån. Väl där blev det återigen blåbärssoppa, kaffe och bulle för mig. Efter drygt sju minuter var vi på rull igen. Nu var vädret helt okej, och vi förundrades över den torra asfalt som fanns under våra däck. Det hade vi inte sett förut!

Vid infarten till Boviken, som skulle varit vårt depåstopp enligt schemat, hade det hänt en olycka och ambulans var på plats. Efter bara en liten bit var det ytterligare en olycka där vår väghalva var helt avspärrad och ambulans var på plats även där. Vi gick över på ett led och saktade ner ordentligt, vilket föranledde ett "Snyggt kört"-rop från en av flaggvakterna. Tyvärr visade det sig i efterhand att olyckan var en stor krasch i HCK:s SUB10-grupp. Efter omständigheterna tycks man ha haft en otrolig tur; inga allvarliga skador. Den person som fick åka ambulans skrevs ut direkt efter undersökning som "ok....men rejält mörbultad".

Precis innan det var dags att vända söderut igen vid Lilla Hammarsundet stannade vi för en sista kisspaus. Eftersom det nu bara var fem mil kvar och inte verkade vara risk för mera regn tog vi av oss regnjackor och västar för att kunna rulla in i mål med prydliga HCK-tröjor. Här började vi också inse att det fanns möjlighet att komma under 10:30, men vi höll oss ändå till planen. Inga oplanerade fartökningar som skulle kunna vara knäckande för de som inte hade tillräckligt mycket kraft kvar. Nej, stadigt tempo hela vägen var melodin. Eller snarare stadig ansträngningsnivå, lugnt i uppförsbackarna och trampa på utför och på platten. En strategi som vi fick många tillfällen att utnyttja de sista milen där det var rätt kuperat, inte minst vid Medevi.

Med bara 15 kilometer kvar till mål fick vi vår enda punktering. En säkerhetsnål, gissningsvis tappad från en nummerlapp, hade gått in i Håkans däck. Tack vare bra teamwork fixade vi den på 4½ minuter och var snabbt på rull igen. Naturligtvis är det retligt att få punka så nära målet, men om det nu skulle hända var det förstås bättre att kunna fixa den i sol och värme än i regn och kyla. Nu var det bara sista lilla biten in mot Motala kvar där vi i snygga tvåpar rullade genom målportalen i strålande sol efter att ha varit ute i 10 timmar och 28 minuter. Målet att gå under 11 timmar var uppfyllt med råge, och härligt glada och stolta high-five:ade vi varandra innan det var dags för fotografering och medalj.

Efter att ha lämnat cyklarna på den bevakade parkeringen fick vi vår efterlängtade mattallrik och (lätt)öl – äntligen riktig mat istället för bars och gels. Vi satte oss på kajkanten för att äta och göra en första summering av dagens händelser. Därefter tillbaka till baslägret för dusch och ombyte inför kvällens lyxmiddag på stan: pizza och (stark)öl. Och en massa cykelsnack förstås.

Jag kan inte tänka mig ett bättre gäng än mina nya kompisar i HCK:s SUB11-grupp att göra sin premiär i Vätternrundan tillsammans med. En härlig blandning av veteraner och rookies, alla med en underbart positiv attityd och med samma mål: att göra cyklingen säker och rolig. Inte en sur min ens när regnet vräkte ner. Tack alla för en fantastisk upplevelse!

____

Loggad distans: 294,67 km
Bruttotid: 10:28:00
Nettotid: 9:52:12
Totalsnitt: 28,7 km/h
Rullsnitt: 29,9 km/h

Stopptider:
Paus 1 (8 km): 1:05
Paus 2 (61 km): 4:31
Depåstopp Jönköping (102 km): 10:08
Paus 3 (131 km): 3:10
Paus 4 (162 km): 3:04
Depåstopp Karlsborg (204 km): 7:23
Paus 5 (250 km): 3:31
Punktering (280 km):4:43
_____

Mat och dryck:
Kylan och regnet gjorde att jag i princip inte svettades alls. Drack 10 dl sportdryck, 5 dl vatten, 3 dl blåbärssoppa, 2 dl kaffe. Åt tre bullar, 1½ Swebar och en liten High5-gel med koffein. That's it. Gick förmodligen på stor andel fettdrift. Inte speciellt hungrig vid målgång. Garmin påstod att jag gjort av med över 11000 kalorier, men en rimligare bedömning är nog 6–7000.