SUB11-långpass + dit och hem

En trevlig långrunda med en riktigt otrevlig mellanakt...

I HCK:s forum hade det annonserats ut en riktig långpanna, upp till Tjörn/Orust och tillbaka, totalt strax över 20 mil. Med Vätternrundan fyra veckor bort börjar det bli dags att få lite mil i benen, så det skulle passa bra. Tempot skulle vara 26–27 km/h, här handlade det i första hand om att få distans. Väderprognosen lovade ganska varmt, 16–18 grader under dagen, 5–7 m/s sydlig vind och risk för något enstaka regnstänk.

Jag kom iväg hemifrån strax före halv nio, starten skulle gå klockan nio. Eftersom det brukar ta runt en halvtimme till klubblokalen stod jag på rätt bra, rullsnitt på nästan 30 genom stan. Kom till start med god marginal, 7–8 minuter. Vid lokalen stod redan nio HCK:are och väntade, så med mig blev vi tio – en lagom stor klunga för ett sånt här äventyr, och dessutom jämna par för vår tvåparskörning. Efter lite allmänt snack drog vi iväg ett par minuter över nio.

Med vinden i ryggen rullade det på bra, över 30 i stort sett hela tiden. Med tanke på distansen höll vi ändå igen lite i de brantaste uppförsbackarna redan från start, det gällde ju att hålla hela vägen runt. Vädret var som utlovat, och ibland tittade till och med solen fram de första timmarna. Riktigt najs!

Vid Stenungsund var det vägarbete på första bron ut mot Tjörn. Samtidigt samtidigt fick Sandra något knas med bakhjulet, så jag och Jens stannade till för att kolla, medan resten av gruppen fortsatte sakta framåt på cykelbanan för att slippa stanna i uppförsbacken. När vi fått ordning på hjulet (okej, jag gjorde inte så mycket utan var väl mest sällskap) rullade vi vidare upp över brokrönet..

När vi kom över krönet såg vi en riktigt obehaglig syn vid bortre brofästet: Christer hade gått i backen och låg och blödde ganska rejält från näsa och mun. Troligen hade han missat den grova slang som låg över vägen och fått ett kast på cykeln. De som redan var där hade redan lagt honom i framstupa sidoläge och var i full färd med att ringa ambulans. Nästan med en gång stannar en bil och och en tjej kliver ut och lånar ut ett par filtar. Efter vad som kändes som en halv evighet, men som säkert inte var mycket mer än en kvart, kom ambulansen och körde honom till Kungälvs sjukhus. Hans cykel fick vi ställa in på Stenungsbaden som låg bara 100 meter från olycksplatsen.

Efter kort diskussion hur vi ska göra med resten av passet – vända om, korta av rundan eller fortsätta som planerat – bestämmer vi oss för det sista alternativet. Lite skärrade fortsätter vi. Det märks att alla har många tankar som snurrar, det är nästan inget prat i gruppen första halvtimmen. Efterhand lättar dock stämningen och det blir nästan som vanligt igen.

Ut på Tjörn får vi vinden emot oss ordentligt för första gången, och här kommer också de första lätta regnstänken. I Skärhamn tar vi det första planerade fikastoppet. Jag fyller på depåerna med kaffe, brie-och-salami-macka, wienerbröd och chokladboll. Ganska snabbt drar vi iväg igen, och nu får vi vinden i ryggen igen, vilket är skönt på de rätt kuperade vägarna upp mot Orust.

Väl över på Sveriges tredje största ö viker vi av ut mot Ellös, där vi tar ett kort stopp vid en Hemköp-butik. Några handlar läsk, andra köper bananer. Själv nöjer jag mig med att fylla på vattenflaskorna vid den intilliggande macken. Så vidare upp till Henån, åter med vinden i ryggen, där vi gör det sista depåstoppet vid en Statoil-mack. Här handlar det dock för de flesta mera om att få ur sig vätska än att handla mera.

Nu viker vi av söderut mot Svanesund och får vinden mitt i nosen, dessutom är det fortsatt ganska backiga vägar. Vid färjeläget missar vi (förstås) färjan med ett par minuter och får vänta en halvtimme på nästa. Men inga sura miner för det, alla tar det med jämnmod.

Åter på fastlandet rullar vi vidare söderut, rakt mot vinden. Mot alla odds har det faktisk mojnat en aning, nu kanske det är runt 4 m/s, så farten är ändå ganska god. I Kungälv pågår någon sorts bilparad med amerikanare. Fullt med folk som tittar på, gärna stående på cykelbanan, så vi får trixa oss fram bäst det går.

Efter Kungälv har vi bara de härliga uppförsbackarna i början av Kongahällavägen att beta av innan det blir tämligen flackt igen. De flesta har krafter kvar, ett par väljer att stå över eller bara ta mycket korta förningar. Själv känner jag mig förvånansvärt pigg i benen med tanke på gårdagens rätt intensiva terrängpass, och att det blev mindre än fem timmars sömn i natt eftersom jag fastnade i "ska bara-vinkelvolten" (igen!).

Med mindre än en mil kvar kommer dagens enda riktiga regnskur, hittills har vi klarat oss med bara enstaka regndroppar. Den gick dock över lika fort som den startade, så det var knappt vi hann bli blöta. Väl tillbaka vid klubblokalen blir det ett ganska kort eftersnack, alla vill hem till sitt. Inom ett par minuter är det tomt, sånär som på mig. Jag tar min sista energibar och pustar ut ytterligare några minuter innan jag trampar iväg de sista 12 km hem där det blir välförtjänt ostkaka med blåbärssylt som energipåfyllning. När jag nu efteråt kollar GPS:en kan jag konstatera att det inte bara blev längd- utan även hastighetsrekord (70,5 km/h maxade vi).

_____
Epilog
Christer har fått lämna sjukhuset. Han har ett ordentligt sår i ansiktet och troligen brutit båtbenet, men ingen hjärnskakning eller inre skador.