Liseberg–Svedmyra–Bandhagen–Liseberg

Vaknade med en låsning i ryggen som satt i hela dagen. Kände mig som Kalle Anka när jag gick, rumpan putade ut... Så jag var lite fundersam på hur det skulle gå att springa. Och i början var det nog ingen vacker syn. Men efter några hundra meter blev det lättare att få fram höften, och det gick att få till ett hyfsat löpsteg. Lite kortare och lite snabbare än ett vanligt distanspass eftersom C skulle på möte och kvällsfikat därför skulle intas redan vid sextiden.