Provlöpning korta W-R-T-banan

Andra provlöpningen på lika många dagar! Men det var nära att det inte blev något: Chris, som var den ende som anmält sig, meddelade på morgonen att han hade blivit sjuk och inte kunde springa. I det läget var jag ytterst nära att ställa in alltihopa och ta en – i och för sig välförtjänt – vilodag. Men eftersom aktiviteten inte bara utannonserats här på jogg.se utan även på FB och fb så tänkte jag att någon kanske ändå dyker upp oanmäld. Så jag åkte till jobbet och satte på bastuns timer så den skulle vara uppvärmd lagom när en eventuell runda var avklarad. Vidare med spårvagn & pendeltåg till Kållered, med reservplanen att om ingen dök upp skulle jag bara springa tillbaka till jobbet, cirka 7,5 km. Från spårvagnen såg jag en löpare på väg söderut, och jag tänkte "det där kan ju inte vara någon som ska med, Kållered ligger ju alldeles för långt bort för att han ska hinna fram till 11:00". Men medan jag stod och väntade på pendeln i Mölndal dyker samme löpare upp på perrongen och frågar om jag ska vara med på provlöpningen av Sandjöbacka Trailen. :-)

Så då blev vi alltså två som tog oss runt i ett lite lugnare tempo än i går, vilket nog var bra för att orka hela vägen. Mina ben var ändå förvånansvärt pigga med tanke på veckans träning i allmänhet och gårdagens i synnerhet. Martin, min nyfunne löparkompis, visade sig bland annat ha sprungit Swiss Alpine Ultra så jag fick en del trevliga berättelser därifrån allt medan kilometerna rullade på. Vädret var inte på långa vägar lika vackert som i går, men vi fick ändå uppehåll större delen av vägen och för övrigt bara mycket lätt duggregn.

Navigeringen gick klockrent, det var t ex inga problem att hitta den lilla stigen vid Sisjön idag, så vi slapp gårdagens omväg. Bara på slutet i Safjället gjorde ett felaktigt vägval att det helt plötsligt blev mer bergsbestigning än löpning. Man får väl hoppas att det sitter en strategiskt placerad snitsel där när det är skarpt läge om två veckor...

Väl framme vid W-R-T skiljdes våra vägar; efter att ha tackat för gott sällskap och gratulerat varandra till en väl genomförd prestation sprang jag vidare till jobbet och den hägrande bastun. Fortfarande kändes benen helt okej, så jag tryckte på under femminuterstempo den dryga kilometern för att få lite spurtkänsla.

Känns riktigt bra att ha provsprungit hela den avslutande delen av banan så man är mentalt förberedd på vad som komma skall. Inte minst den larvigt branta backen upp till Änggårdsbergens högsta punkt kan vara bra att känna till i förväg. Det känns också bra att ha klarat så gott som hela distansen för långa banan, låt vara uppdelat på två dagar, utan att kroppen protesterar nämnvärt. Nu ser jag verkligen fram mot att få springa långa banan om två veckor!