Träning
Träning start
Träningsprogram
Löparkalkylatorn
Träning idag
Community
Community start
Stjärnmedlemskap
Alla medlemmar
Forumkategorier
Alla forumtrådar
Kartan
Mät runda
Rundor
Tävlingar
Aktuell
Tävlingskalender
Resultatlistor
Liveresultat
Artiklar
Alla artiklar
Logga in
Registrera
×
E-postadress
Lösenord
Kom ihåg mig
Glömt lösen?
<< Föregående pass
•
Visa träningsdagbok
•
Nästa pass >>
jumper
1946 • Vallentuna
Byle-Lovisedal-Kyrkan-rundan med utvikningar iTäby mm.
Tisdag 11 oktober 2011 12:30
Löpning - Distans
Verktyg
Kopiera passet
Radera passet
Exportera som GPX-fil
Skapa runda av passet
Funktionen är bara tillgänglig för stjärnmedlemmar.
Läs mer här »
Jämför passet med liknande
Beräkna tider i Löparkalkylatorn
Kopiera till
*
*
*
*
Kopiera extra data
Funktionen är bara tillgänglig för
stjärnmedlemmar
.
Läs mer här »
Som standard kopieras passets namn, träningsform/
typ, distans, tid och snittfart. Stjärnmedlemmar kan kopiera samtliga fält och diagram.
Läs mer om stjärnmedlemskap
Kopiera
Avbryt
Vill du radera detta träningspass?
Ja, radera passet
Nej, avbryt
Improviserad runda dit näsan pekade i det vackra vädret. Första kilometerna kändes det riktigt uselt med en helt omöjlig kropp. Bättre mot slutet då farten också ökade till 6:00/km. Gång sammanlagt 0,3 km. På gränsen till att kallas långpass. Funderade på ett par kilometer till men avstod idag.
16
km
Distans
1:39:50
Tid
6:14
min/km
Snitt
Asics Cumulus 2
Total distans:
445:59:21
5367 km
Gilla passet
Kommentarer
Karin - 13 oktober 2011
Låter najs! Själv har jag svårt för improviserade rundor även om de säkert är de sundaste passen. Jag vill bestämma i förväg exakt hur långt jag ska springa så kan man antingen känna sig nöjd eller misslyckad när man kommer hem.
jumper
- 13 oktober 2011
Sundaste och sundaste. För mig, som numera är en lite oengagerad löpare, är det en nödvändighet. Det handlar mest om att träningen över huvud taget blir av. Idag har jag egentligen ingen lust att springa trots det vackra vädret, men om jag ger mig ut utan ambition, brukar jag alltid fortsätta att springa även om benen känns som okokt spegetti och oftast lägger jag på lite extra kilometer eller kvalitet på slutet och jag är nästan alltid nöjd efter ett pass. Fast ett bestämt mål är säkert bra som mental träning om man ska springa Stockholm Marathon.
I avhandlingen "Den ofrivillige löparen"
http://maxochnisse.se/2010/03/10/den-ofrivillige-loparen/
förklarar jag jumpers paradox.