Mjörn runt hemifrån

Bättre cykelväder än så här blir det inte: 18 grader, sol och absolut vindstilla. Så det var ju inget att tveka på, ut på en riktig långrunda! Att cykla runt Mjörn har jag velat gör länge, långt innan jag köpte racern. Så varför inte passa på nu när förutsättningarna var så perfekta. Kollade lite grovt på kartan att det skulle bli knappt tio mil, borde inte vara några problem även om det har varit dåligt med cykel-långpass, speciellt inte om jag stannar på fika i Alingsås. Ringde jogg-Krister innan jag stack iväg och fick tips på ett trevligt fik på Drottninggatan.

Kom så småningom iväg efter de vanliga "ska bara". Vanliga vägen till Gråbo, men tog för första gången rakt i rondellen i stället för att svänga höger mot Stenkullen. Stora delar av den här sträckan var det härligt nylagd asfalt, slät och fin. Rullade in i Alingsås efter drygt 50 km med ganska fräscha ben. Tyvärr visade det sig att fiket som Krister rekommenderat stängde klockan två, och nu var klockan över tre. Jag frågade ett förbipasserande par om det möjligen fanns något annat fik som kunde tänkas vara öppet. De hänvisade mig till affärshuset Storken som skulle ha ett café. Det visade sig vara ett Espresso House, inte riktigt vad jag hade sett fram emot, men, hey, bara att gilla läget. En bra latte gick det i alla fall att få, plus en bagel med kyckling, en muffin och en kladdkaka. En rejäl kolhydratpåfyllning alltså.

Efter en halvtimmes paus var det dags att dra hemåt igen. Skyltningen för cyklister lämnar en del övrigt att önska visade det sig, så det blev några rejäla felkörningar innan jag var i välkända trakter igen (läs: Lerum). Turligt nog hade jag iPhonen med mig och kunde kolla på kartan när jag hade hamnat riktigt fel, även om Google Maps inte är riktigt så detaljerad när det gäller cykelvägar som man kunde önska.

Sista milen började solen att gå ner och förvandlades till en allt rödare gigantisk apelsin. Och när jag passerade Puketorp började dimman lägga sig över ängarna, Vackert! Då spelade det ingen roll att det började bli rejält trötta ben, det var ändå ett rent nöje att susa fram i höstkvällen. Väl hemma kan jag konstatera att årets längsta och kanske bästa cykelrunda är avklarad. Hoppas det blir fler tillfällen att komma ut med racern innan hösten är här på riktigt och regnet och snöslasket sätter in.