Årets Första Långpass™ från Universitetet

Sådärja, då är man ultralöpare! :-)

Dagen började riktigt illa: på grund av en bug i iPhonen blev det ingen väckning klockan sex som planerat. Istället vaknade jag tio över åtta. Inte bra när dagens pass skulle börja 08:30 vid Slussen och jag var i Bålsta. Kom upp sängen på rekordtid och fick på mig löparkläderna och slängde in en tallrik gröt i micron. 08:27 var jag klar och kunde springa till pendeltåget.

Väl ombord kollade jag på bansträckningen för att räkna ut var jag skulle kunna möta upp de andra löparna. Nånstans vid Naturhistoriska borde kunna funka. Så det blev pendeln hela vägen till Centralen och sen T-bana till Universitetet där jag tänkte ta bussen mot NRM. Men just när jag kommer upp från tunnelbanestationen ser jag ett stort gäng löpare komma springande. Vilken tajming! Bara att haka på alltså.

Ja och sen... sprang vi och sprang och sprang. Med undantag för de flesta uppförsbackarna och när det blev alltför moddigt, då gick vi. Och så snackades det. Vilket som vanligt är det roligaste med långpassen, att träffa nya människor och prata om ditt och datt – fast mest löpning förstås.

Första depåstoppet var efter 19 km, vilket för mig innebar drygt en mil pga min senare start. Där stod Ulla Lembke med bilen fullastad med kaffe, buljong, bullar, chips och annat smaskigt och energirikt. Som skumtomtar! :-)

Några km senare var det möjlighet till shopping och toabesök på Preem i Edsberg. Vi var ett litet gäng som varken behövde göra det ena eller det andra utan hellre fortsatte direkt, så vi stack före huvudklungan hela vägen till lunchstoppet vid MAX i Barkarby. När vi kom dit träffade vi den grupp som sprungit lite snabbare direkt från Slussen, de hade precis ätit klart och stack just när vi högg in på våra hamburgare. Efter kanske tio minuter kom resten av vårt gäng så det blev gemensam löpning resten av vägen.

Efter lunchen tuffade vi vidare i vårt 7:30-tempo medan skymningen började falla så sakteliga. Innan det var mörkt kom nästa depåstopp med samma suveräna blandning av härliga onyttigheter, serverade från bakluckan av Ullas bil. Vilken service, tack så mycket!

Vidare ner mot Bromma var kanske den tråkigaste vägen; spikrakt och en hel del trafik. Men med det supertrevliga sällskapet var det inga problem, kilometerna tickade på nästan utan att man märkte det. Lätt medvind och en anings nerförsbacke var ju också ett plus.

På Brommaplan blev det ännu ett matstopp, denna gång på McDonalds. Det gäller ju att variera kosten. ;-) 300 meter efter McD passerade jag maratondistansen och blev därmed Ultralöpare, vilket firades med glada tillrop från de övriga.

Nu kändes det som om det bara var upploppet kvar – fast det nästan var en hel mil. Tyvärr var hela vägen från Alvikskorset och över Tranebergsbron supermoddig, så där gick det trögt och man blev lite irriterad att körbanan var pedantiskt plogad men gång- och cykelbanan var nästan oframkomlig av all snö. :-( Men så fort vi kom över bron var det perfekt plogat även för oss löpare. Verkar som om Stockholms kommun prioriterar bättre...

På Norr Mälarstrand märktes det att målet var nära, för tempot drogs upp ordentligt – ända ner emot 6:30! Kändes lite udda att ett så pass långsamt tempo kändes riktigt snabbt i det här sammanhanget. Efter ett kort stopp vid Centralbron för att vänta in eftersläntare och bestämma vilken av broarna över Strömmen vi skulle ta (det blev Strömbron) kunde vi avsluta dagens löpning genom att dunka handen i Slussens T-banestation. En riktigt skön känsla som gav mersmak!

Mina ben mådde prima hela vägen, och även nu ett par timmar senare. Lite trött i fötterna bara. Min problematiska högra hälsena var också relativt tyst, lite kändes den men aldrig ont. Får väl se hur kroppen känns i morgon...

_____

Tiden är exklusive de längre matpauserna på MAX och McDonalds, men inklusive depåstopp och andra pauser.

På MAX hade jag tänkt att ladda min iPhone eftersom jag räknade med att den inte skulle klara GPS-trackingen hela vägen annars. Eftersom jag surfat under hela pendeltågsresan in så var den nere på 75 % redan vid starten. Tyvärr kom jag inte ihåg att ladda förrän det nästan var dags att gå, men lite strömming hann den få i alla fall. På McD i Bromma laddade jag hela tiden. Men den dog ändå efter 32 km och igen precis på slutet. Dessutom glömde jag att slå på både Runkeeper och Polarklockan från start. Därför saknas den första kilometern, en lång bit före Bromma (visas som ett rakt streck i kartan) och även den allra sista biten från Slottet till Slussen.