12:an hemifrån

Så lyckades jag då äntligen slita mig från datorn och komma ut på ett pass. Med en extra vilodag i kroppen kände jag mig mogen för ett nästan fullskaligt långpass, jag tänkte mig runt 18 km.

Solen var fortfarande uppe när jag stack iväg, men efterhand föll skymningen. Runt nollan, kanske en halv grad varmt, och en lätt bris.En liten flaska i varje ficka på överdragsjackan stod för vätskepåfyllningen under vägen.

Efter ungefär en mil började det kännas lite i höfterna, och efter 13 km anade jag att vänsterhälen kanske skulle börja bråka om jag fortsatte alltför långt. Jag valde därför att skippa extrasvängen runt Vallhamra som jag hade planerat, och tog istället genaste vägen hem till den väntande bastun. Det kändes ändå som ett lyckat pass, som gör att jag nog törs börja Szalkai-programmet på allvar.

Idag testade jag att hälsa på alla löpare jag mötte. Ungefär sju av tio hälsade tillbaka, men de övriga hade hörlurar och hörde mig kanske inte. Ett helt okej resultat av detta sociala experiment.