Sundsvall Trail - Sundsvall

Riksmästerskap Ultratrail. Det hade jag verkligen ingenting med att göra förutom att jag sprang på samma ställe. Träningen har ju varit dålig under våren med revbensfrakturer, punkterad lunga och som lök på tårtan även en gubbvad efter en sextimmarsprövning. Trots detta kände jag att jag ville ge detta ett försök. Jag ville få reda på om kroppen är på rätt plats inför Berlin Wall race 100 miles sent i sommar. Sommar hade vi i Sundsvall, klarblå himmel och rejält varmt första halvan, sen drog en molnslöja över och det kändes toppen.

Jag hade löparvästen med totalt fyra halvlitersflaskor, en total overkill trodde jag men som det visade sig helt perfekt och till och med nästan för lite. Till detta Sportstick salttabletter som jag tog en gång varje halvtimme och massor med gel. Gelen lyckades jag trycka i mig allihop utom en. Mums. Idiot som jag är hade jag korta strumpor och inga gaiters, ett hjärnsläpp, hade dessutom ingen tejp med mig heller, rutinen måste ha fått ett överslag, det jag behövde mest lade jag ur på morgonen. Loppet var nämligen skitigt och obanat, massor med höjdmeter och sluttningar åt alla håll, det dröjde alltså inte länge innan jag kände av en häl, den vänstra. Innan första vätskan vid 10 km hade det redan blivit hål, som tur är fanns bra med grejer och jag kunde tejpa ihop och det höll hela loppet, det räddade nog mitt lopp.

Loppet var som jag skrev vansinnigt jobbigt, fullt i klass med Kullamannens svarta och dödens zon i branthet men i Sundsvall var underlaget ännu sämre, eller ja, svårare. Det var ren orienteringslöpning helt enkelt, brötigt, obanat, stenigt, ljung, kvistar, hygge, granar och enar i ansiktet, m.m m.m. Vi gjorde en hel del klättring mer än man är van med, dessutom reppellering ner för branter och i skrevor. Kilometertiderna blir därefter, jag är inte tillräckligt löpstark för att kunna ligga i.

Första tio var absolut värst och fram till 22 km var det eländigt. Träffade hela glada familjen vid vätskan och blev rejält uppmuntrad, det räddade hela rejset! Efter det fick jag ro i kroppen och kunde gnugga på. Efter 30 km hände nåt, antingen funkade Red Bullen och koffeingelen eller också kickade helt enkelt uthålligheten i för det började att kännas mindre tungt och jag sprang till och med ifatt och förbi andra löpare, några antagligen i 25 km-klassen men även ett gäng ultralöpare. Det var rejält kul. De sista sex kilometrarna var mina bästa, jag tog nog fem löpare men framförallt kändes det så jäkla bra att kunna gå på lite, ute på asfalten var jag nere i 4.40 tempo ett tag, fint det. I mål var jag slut men på ett bra sätt.

Svar fick jag inför Berlin, uthållighet och pannben finns, nu är det bara att samla kilometrar i sommar.

Summa summarum placering 53 av 80 fullföljande, 19 bröt. 7 i M45 av 9. Nöjd! Drack två Guinness i Glada Hudik.