Finalloppet långa banan

En strålande vacker höstdag med absolut perfekta förutsättningar: mellan fem och åtta grader under loppet, sol och helt vindstilla. Cyklade bort till Skatås för att vara framme cirka 20 minuter före start. Satte överdragskläderna på pakethållaren och började värma upp med tänjningar, småjogg och några koordinationslopp. Stötte på Krister nästan direkt, och Behnam strax efter. Några andra jogg:are såg jag dock inte till.

Med ett par minuter kvar till start meddelar speakern att starten är uppskjuten 10 minuter, oklart varför. Bara att fortsätta hålla uppe värmen med mera joggning och rusher. Hann även med att "justera det inre trycket" en sista gång.

12:10 kommer vi i alla fall iväg, tyvärr är jag helt fel placerad - alldeles för långt bak. Så det blev en del kant- och dikeslöpning inledningsvis för att ta sig förbi de inte riktigt lika snabba. Dessutom hade klockan nog gått ner i "sleep mode" under väntan, så den kom inte igång när jag tryckte vid startskottet, utan en knapp minut senare när jag upptäckte fadäsen.

Allt kändes bra inledningsvis; med Bålsta-maran i färsk minne hade jag siktat in mig på en puls runt 167 och en km-tid runt 5 minuter. Och så blev det också fram till halvvägs-markeringen. En fin löpning i höstlandskapet och förbi de spegelblanka Delsjöarna. Kände möjligen att det gick aningens trögare än i Bålsta, trots att pulsen var på samma nivå. Men här är det ju också *något* mer kuperat, så det var ju inte så konstigt.

Efter halva loppet kommer den riktiga terräng-delen där det blir smal stig och relativt brant stigning bitvis. Svårt att komma förbi här, å andra sidan bör man vara i "rätt" tempogrupp så här dags i loppet. Trots närmast obefintlig backträning senaste månaden gick det bra, det lägre tempot gjorde att pulsen faktiskt sjönk lite. Lyckades också ta några placeringar här.

När skylten "Loppets högsta punkt" är passerad går det mest utför, men även fortsatt en del uppför. Några av utförslöporna är riktigt branta, och smala och steniga. Lyckades ändå hålla bra fart utför - bara att leka bergsget och hoppa mellan stenarna! Allt kändes fortsatt bra, även om det förstås märktes att man varit ute över en timme vid det här laget.

Efter 13 km, när det börjar plana ut igen och stigen blir en smal grusväg, kändes det plötsligt tungt. Pulsen kröp upp över 170 trots att jag sänkte tempot något. Minns att jag hade en liknande dipp ungefär lika långt in i loppet i Bålsta. Så de sista 5 km var det mycket vilja. I den långa, ganska branta utförslöpan efter Blacktjärn ökade jag inte så mycket som jag normalt skulle ha gjort, utan nöjde mig med 4:30-tempo för att få lite vila.

När den sista långa uppförsbacken kom vid 16,5 km kunde jag i alla fall hålla jämna steg med mina medtävlare, det kändes skönt. Men att dra på en långspurt var mentalt omöjligt, det gick bara inte. Precis på upploppet stod Krister och hejade. Då var jag ju bara tvungen att öka tempot de sista tvåhundra meterna och kunde faktiskt ta mig förbi en kille precis före mål.

Antagligen var jag lite för dåligt uppvätskad före start, för jag var väldigt törstig efter målgången. Drack tre muggar sportdryck men kände mig fortfarande inte otörstig. Ändå drack jag en halv mugg vid varje vätskekontroll, dessutom var det en kontroll mer i år. Enda som jag kan komma på var att jag drack kaffe på morgonen, det brukar jag inte göra på tävlingsdagar.

Hursomhelst var det förstås kul att persa med över tio minuter. Lyckades glömma stänga av klockan också, men kom på det och stoppade på exakt min officiella tid. Men det visste jag förstås inte då. Nästa år får det bli under 1:35! :-)

Väl hemma igen blev det ett stort glas O´boy och ett par köttbullsmackor innan jag hoppade in i bastun som jag hade slagit på innan jag stack hemifrån. Skööönt!