Gryningsräd i Zürich

Jag trodde jag sprungit min sista Zürich-runda, men efter att ha somnat som en sten strax efter nio i går kväll vaknade jag pigg som en lärka klockan fem. I valet mellan att ligga kvar och slösurfa eller ta en tidig runda var det inte mycket att fundera på – på med löparkläder och ut. Kändes förvånansvärt lätt, helt bekvämt att ligga en bit under fem-tempo för det mesta. Några trappor och en riktigt brant backe sänkte farten men annars flöt det på bra. Helt mörkt när jag stack ut, nästan fullt dagsljus när jag kom tillbaka.