Borås t.o.r.

Hade lovat Nisse att kolla efter honom på tv när han sprang SM/RM 100 km i Borås. Nu visade det sig att tv-bevakningen var obefintlig. Vad göra? Tja, eftersom jag ändå hade en ledig dag kunde jag ju lika gärna trampa dit och heja på plats. Sagt och gjort, upp på hojen och iväg.

(Forts följer, nu börjar Weeping Willows)

(Sådär, nu har jag lite tid tills Veronica Maggio går på.)

Grymt fint cykelväder vilket framför allt betyder nästan ingen vind. Mulet men inget regn och knappt 20 grader. Pigga ben men försökte hålla igen, det skulle bli en lång runda och bitvis rätt kuperat. En av de brantaste backarna i Tollered hade fått ny asfalt, lite markarbete återstod och det höll en grävmaskin på med, ståendes rätt över vägen. Lagom kul att behöva stanna i 15% uppförsbacke och vänta på att den skulle flytta på sig...

Inga konstigheter fram tills det var ett par mil kvar och jag växlade ner till minsta klingan fram (ja, jag har tredelat fram och ja, jag vet att det inte är kosher). Då small det till i växelföraren, vete tusan vad som hände. Jag lyckades inte fixa till den utan resten av resan fick jag klara mig med mellan- och stora klingan. Nåja, det kunde varit värre, kunde ju varit fast på stora klingan, då hade det inte varit så roligt i uppförsbackarna.

Kom fram till Borås på under tre timmar effektiv tid, kanske 20 minuter mer brutto eftersom jag stannade vid affär och försökte fixa växeln och tröstade mig med en glass när det inte gick. Och vem är den första jag ser när jag kommer fram om inte Nisse själv! Bra, då var inte cykelturen förgäves. Hejade och peppade så gott jag hann innan han försvann på nästa varv. Stannade ett tag och hejade på andra löpare också, men hungern började köra sig påmind så det fick bli en sväng till MAX som låg bara ett par hundra meter bort.

Mätt och glad igen återgick jag till att heja på alla tappra löpare och hann se Nisse en gång till innan det var dags att trampa hemåt igen för att inte missa kvällens konsert på Liseberg som jag sett fram emot länge. Nånstans efter Bollebygd märkte jag att cykeln började bli lite svajig – pyspunka bak visade det sig. Stannade och pumpade upp trycket igen och hoppades att det skulle räcka och att jag skulle slippa byta slang. Funkade nästan, jag fick stanna ett par gånger till och pumpa men slapp mecka med slangbyte. I övrigt en händelselös hemresa, fick ett par lätta droppar regn men det gick över lika fort som det började. Sega ben sista två milen men inte så konstigt kanske.

Väl hemma blev det snabb dusch och ombyte och sen mer cykling, ner till Liseberg och kvällens konsert. Weeping Willows var suveräna med ett fantastiskt bra ljud. Snart går Veronica Maggio på stora scenen, jag passar på att skriva klart det här medan jag väntar. Hon har kommit en lång väg sen hon sjöng för en publik på kanske femtiotal på Kulturkalaset (eller om det fortfarande hette Göteborgskalaset då) på en liten scen som inte var mycket mer än ett lastbilsflak på Kungstorget... Nu spelar hon på Stockholm Stadion och, ännu större förstås, Liseberg.